Tjenna! Var ute på ny mark i helgen för att reka och våndas nu för att det bara är onsdag och helgen känns alltför långt borta!
Ska vi göra ett försök att dra igång en allmän tråd kring smygjakt på diverse smått (skogsfågel, räv/grävling, hare, vad det må vara) och skapa jaktgemenskap så här mitt i arbetsveckan? (Är relativt ny som jägare och är mest ute på egen hand och trampar med hagelbock och utan hund.)
Tips, jakthistorier, uppdatering kring jakten så långt eller bara allmänna tankar och funderingar? Är det fler i samma situation här?
Man får flest lägen om man är tyst, och tyst är man när man står stilla
Att stå vid viltväxlar rätt i vind i gryningen kanske kan funka för dig med hagelbössan?
Min erfarenhet är att man har svårt att komma in på hagel-håll (25 m ) på räv. Med det sagt så lockade jag fram en räv på några meter i augusti, men blev så förvånad när den dök upp att jag inte ens han osäkra innan jag såg svansen försvinna in bland buskarna.
Man får flest lägen om man är tyst, och tyst är man när man står stilla
Att stå vid viltväxlar rätt i vind i gryningen kanske kan funka för dig med hagelbössan?
Min erfarenhet är att man har svårt att komma in på hagel-håll (25 m ) på räv. Med det sagt så lockade jag fram en räv på några meter i augusti, men blev så förvånad när den dök upp att jag inte ens han osäkra innan jag såg svansen försvinna in bland buskarna.
Håller med. Efter att ha jagat i lite över 30 år är jag fortfarande fascinerad över hur mycket man kan få se och vara med om bara man sitter still och är tyst. Det kan kännas passivt och "tråkigt" men det är ofta mycket mer effektivt än att smyga runt och skrämma viltet
Sen finns det förstås viltslag och miljöer där man kan förflytta sig och upptäcka vilt som man sedan kan skjuta. Exempelvis förflyttning genom skog fram till ett hygge med betande vilt. Men som sagt: insikten om hur mycket som hänt när jag suttit stilla och väntat är drabbande, medan smygrundorna sällan gett resultat.
Och som tidigare nämnts så är tanken på att smyga sig på en räv ganska så optimistisk.
Man får flest lägen om man är tyst, och tyst är man när man står stilla
Att stå vid viltväxlar rätt i vind i gryningen kanske kan funka för dig med hagelbössan?
Min erfarenhet är att man har svårt att komma in på hagel-håll (25 m ) på räv. Med det sagt så lockade jag fram en räv på några meter i augusti, men blev så förvånad när den dök upp att jag inte ens han osäkra innan jag såg svansen försvinna in bland buskarna.
Håller med. Efter att ha jagat i lite över 30 år är jag fortfarande fascinerad över hur mycket man kan få se och vara med om bara man sitter still och är tyst. Det kan kännas passivt och "tråkigt" men det är ofta mycket mer effektivt än att smyga runt och skrämma viltet
Sen finns det förstås viltslag och miljöer där man kan förflytta sig och upptäcka vilt som man sedan kan skjuta. Exempelvis förflyttning genom skog fram till ett hygge med betande vilt. Men som sagt: insikten om hur mycket som hänt när jag suttit stilla och väntat är drabbande, medan smygrundorna sällan gett resultat.
Och som tidigare nämnts så är tanken på att smyga sig på en räv ganska så optimistisk.
Vildsvin i spannmål går att ansmyga, samt även om de bökar aktivt på annan plats.
Ska man smygjaga i terräng så är det typ 1 steg per minut som funkar bäst. Allt vilt hör och ser bättre än jag.
Förr brukade jag och en kompis ibland jaga rådjur där vi turades om att vara "drevgubbe" och passkytt. Vi kunde växlarna och visste var djuren brukade ligga, så det blev relativt ofta utdelning. Mycket effektiv jakt.
Smyga ensam på rådjur och hare intill hagelavstånd funkar bäst i småbruten mark eller i skog, helst ska det blåsa lite och gärna vara lite ruskväder, alternativt snö på backen så man kan ta sig fram tyst. Det kan vara en ganska utmanande och spännande jakt.
Annars är det som redan skrivits många gånger bättre att sitta stilla och vänta på rätt ställe, i varje fall när det gäller rå, hare och räv. Fågel har jag sällan smugit på, bara skidat efter orre några gånger för mycket länge sedan, när det fanns en del orre i Småland. Tjädern tycks dock ha ökat, men inte så mycket att jag är motiverad att skjuta en här nere.
Det är klart att det inte är den mest framgångsrika metoden för jakt på vissa viltslag att smyga runt, det är svårt att få flera av dem inom hagelhåll, men om det är en ny mark, en ny jägare så kan det i sig vara oerhört värdefull tid att lägga på marken, man lär känna den, sig själv som jägare.
Dessutom är det väldigt spännande att faktiskt få komma nära vilt, de gånger man lyckas så är det med stor känsla av framgång. För egen del har jag haft en del jakt med kulvapen och efter främst dov där jag har kommit nära, väldigt nära och ibland för nära, typ 3-4-5 meter, nåja, det är nog bara någon gång som det skett. Men oaktat vilket, under rätt förhållanden, med rätt inställning och tålamod så kan det bli väldigt spännande.
Jag gillar att gå ensam och smyga men det är sällan jag gör det sedan jag skaffade hund. Det är en otroligt trevlig jakt i min mening. Jag har ofta kombinerat med att stanna och ligga ner på en sten eller annan höjd och spana. Flera gånger har rådjur nästan klivit på mig. Tidvis har jag avslutat med att locka lite räv med en enkel rävpipa. Det är ruggigt kul när det lyckas, och mycket trevligt även när jag inte får med mig något hem.
Förutom vad andra redan har skrivit: Handkikare. Spana mycket och rör dig nästan smärtsamt långsamt. Håll koll på vinden - köp såpbubblor och se hur vinden faktiskt rör sig, och testa ofta för att se hur vinden ändrar sig på olika ställen.
En kombi kan man hitta väldigt billigt (Brno, m.fl) och de skjuter ofta förvånansvärt bra (ett skott!) med kulpipan.
Är det fler i samma situation här? 
Men det gäller ju även kringtrampandet i och för sig. 
