potatiskastare skrev: 27 aug 2020, 12:50
Nu blir det alldeles för snabbt komplicerat i verkligheten igen. Men om vi lämnar den för den bekväma teoretiseringsfåtöljen så har vi att utblödningstakten är ungefär proportionell mot sårets area. Sårets volym är ungefär proportionell mot anslagsenergin. Med två olika kulor som i allt annat beter sig lika (omöjligt jag vet, men för teoretiserandets skull) där ena kulan har mer energi, så skulle sårarean teoretiskt öka med roten ur energiökningen. Dvs om vi går från t.ex 3000 till 4000J skulle sårarean öka 15%.
Och det blir lättare att se om vi är lite petigare med fysikaliska begrepp och enheter. Energin från kulan "lämnas" inte i djuret, eller egentligen omvandlas (i första ledet). Den leder istället till
arbete. Som bekant mäts i Nm. Om vi omsätter en Joule perfekt så får vi en Newton-meter. Och vise versa. (Den expanderande gasen i pipan utför arbete på kulan; en del av detta arbete blir rörelseenergi hos kulan när den lämnat mynningen).
Eftersom sträckan för arbetet (i runda slängar) är den samma i vårt tänkta fall, så är det alltså bara
kraften som ändras. Och den ökar då mycket riktigt med roten ur.
Men med de enkla modeller som det här ger upphov till så spelar det ingen roll om man slänger ett spjut genom älgen, eller en kula. Och det är uppenbarligen inte sant. Till skillnad från spjutet så hamnar vi snabbt i strömningsmekaniska fenomen; om det inte var så, så skulle t ex en kula aldrig kunna göra större permanent sårkanal än sin diameter.
Så (som andra mycket riktigt nämner, om än indirekt) nästan allt hänger på hur denna energi omsätts i nyttigt arbete. Inte hur stor den är, och så vidare. Rörelsemängd förklarar med säkerhet en hel del av fenomenen, och med fingret slickat på i luften så beror antagligen verkan i målet (givet en hel massa parametrar) på hastigheten upphöjt till "en-och-en-halv" eller så, snarare än kvadraten.
Mao. Det är möjligt att "energin" hos kulan säger
något om det trauma som djuret utsätts för, men detta något är en mycket liten del av förklaringen, och vi måste ha en stor dos "allt annat lika" där en massa andra faktorer räknas in för att komma fram till något i slutändan.
Till skillnad från den bromsande bilen så är det här ett relativt komplext förlopp, och enkla modeller kommer antagligen inte att säga så mycket. Särskilt som vi ju faktiskt vill att djuret skall dö på kuppen. Då kommer helt plötsligt en massa ytterligare faktorer in.
(Det är fö intressant att tänka på att rörelseenergin hos kulan dels är dess fart framåt, och dels dess rotation. Den framåtriktade komponenten är 1/2*m*v2, och rotationen bidrar med 1/2*I*w2, där I är tröghetsmomentet och w är rotationshastigheten (i rad/s).
För en 12g 308 som gör 800 m/s blir det i runda slängar: 3840J + 72J (med 10" stigning och kulan approximerad med en cylinder; jag tänker inte integrera fram det rätta tröghetsmomentet). Mao så består 2% av rörelseenergin av kulans rotation---för en bil kan det vara så mycket som 25% som återfinns i hjulen. Vart tar då den här rotationsenergin vägen? Omvandlas den till nyttigt arbete? Antagligen inte alls. Kulan tappar antagligen inte mycket i rotationshastighet på passagen. Så denna del av energin kan vi nog bortse ifrån vid en ren energibetraktelse. Det är inte omöjligt att den gör sig gällande i flödesdynamiken, men jag låter det vara osagt. Jag har iaf inte sett någon modell, FEM eller analytisk, som tar med den i beräkningen)