Efter 26 timmars resa, varav två och en halv i en dubbelcabbad pickis på krokiga smala vägar av röd jord var vi äntligen där! Destinationen vi längtat till i sju månader; "Kwalata", strax utanför Vallwater, ca 35 mil norr om Johannesburg, Sydafrika. Lodgen vi ska spendera dessa dagar på heter "Zingela" och ligger i sydöstra hörnet av Kwalatas 30 000 ha stora jaktområde och vid ankomsten denna första kväll serveras en sagolik tre rätters måltid bestående av musslor till förrätt, grillad kudufilé och den inhemska efterrätten malvapudding. Efter mycket prat med våra Pro Hunters, som ska guida oss, om det vanliga; kulvapen, kalibrar, trofédjur osv samt med en nattfösare innanför västen slocknade i alla fall jag som en klubbad säl i bingen på rummet, till de nästan overkliga afrikanska kvällsljuden av grodor, insekter och babianer. Första morgonen startar vi jakten ett par timmar senare än brukligt, då den första morgontimmen gick åt till kontollskjutning av studsarna. Så startade vi då jakten efter ca en timmes bilfärd ut i markerna. Jakten bedrivs här på Kwalata som klassisk afrikansk smygjakt (helt utan bil!!) med spårare och PH, inget konstigt med det. Vi är fyra jägare totalt med på resan. Jag själv, min bäste vän Magnus, min svärfar Oscar samt en annan god vän Michael. Jag och Magnus jagar ihop och har till vårt förfogande PH Rian och spåraren Martins. Oscar och Michael jagar med PH Altus och spåraren Johannes. Första dagen fälls inget vilt, trots många viltobservationer, idokt kämpande och blödande knän. Andra dagen lossnar det dock och jag får skjuta mitt första afrikanska vilt. En stor fin zebrahingst slår i backen av en 250 grains Rhinokula rakt i stickhålet från min 9,3x62 på 120 meter, efter mer än två timmars intensivt smygande på flocken. Vilken känsla!!
Lyckan är fullständig! Åter till lodgen och ny trerätters middag. Vad kan man säga?; himlen är nära! Tredje dagen blir lite som en ketchup-effekt. Magnus skjuter en fin zebra, Oscar skjuter en stor kudutjur på 53,5 tum och jag skjuter en blue wildebeest. Mer vilt ligger nästkommande dag; Michael skjuter en bleesbock (guldmedalj), Oscar skjuter en warthog (vårtsvin) och Magnus skjuter en Red heartebeest. Dagen efter får jag min drömtrofé efter en sanslöst lång och tuff ansmygning på nästan tre timmar och ren bergsklättring! Jag skjuter då en kudutjur vi sett tidigt på morgonen. Kudun skjuter jag på 256 meter i sned bredsida och den går omkull efter 30 meter. (Vem har sagt att 9,3 är en potatiskastare??) Om det var lycka vid zebran, så är jag väl i himlen vid min nedlagda kudu. Dock ingen stor tjur, precis under 50 tum, men jag är nöjd ändå, kanske främst beroende på jaktupplevelsen. Under tiden upplever Oscar och framförallt Michael sitt livs jakt på en elefant som Michael till slut får skjuta i nödvärn på 20 meter! Elefanten sänds till de sälla jaktmarkerna av en tung Rhinokula från Michaels Schultz & Larsen i .416 Taylor. En mindre rolig del av elefanthistorien är att den stora hjorden splittras på tre grupper, varav en grupp på åtta individer bestämmer sig för att anfalla mig dagen efter när jag sitter själv ute i bushen och spanar efter antiloper i bergen!
Snacka om kalsongbyte!
Det slutade med att jag fick skjuta ett skrämselskott i luften när elefanterna befinner sig på 15-20 meter!! Jävligt korkat, då de tydligen, i vart fall på Kwalata, försöker lokalisera en eventuell skytt och sedan anfalla... Det hela slutade lyckligt och det är alltid trevligt att få se sitt liv passera i revy. Min vän Magnus var dock besviken, då han tyckte jag skulle hunnit med att fotografera händelsen
. Jag och Michael lämnar så dagen efter våra vänner och beger oss ca 50 mil i nordostlig riktning för vår buffeljakt på gränsen mot Mozambiqe. Vi hade bokat en tre dagars jakt på varsin buffelko på ett område Kwalata förfogar över och förhoppningsvis skulle vi hinna lyckas hitta och även också skjuta dessa två. Turen var med oss för redan första dagen går vi på en hjord minst en lämplig buffel att skjuta. Vi stöter hjorden tre gånger och jag börjar nästan misströsta. Men plötsligt, efter tre timmars smygjakt, lyckas chefspåraren Pony att få oss i ett halvskapligt läge och min buffelko ger oss en skottchans. Buffeln står helt fri från de andra på ca 100 meters avstånd, något litet snett mot oss, delvis dold bakom ett buskage, men bjuder på ett nästan rakt skott framifrån och bättre läge än så här verkar vara svårt att få. När 300 grains Rhinokulan från min 9,3x62 träffar kroppen slänger buffeln till med sin vänstra skuldra och drar iväg med resten av hjorden. Vi avvaktar en stund innan vi går fram med en puls på 600 hundra (jag) och inspekterar skottplatsen. Lungblod i massor! Vi börjar spåra efter buffeln tätt ihop tillsammans, med studsarna färdiga för närstrid, men det behövs inte. Buffeln ligger stendöd efter 80 meter med ett skott i stickhålet. Åhh vad skönt! Vilken sagolik lycka! Michael skjuter även han sin buffel (hans 13:e tror jag) dagen efter och vi beger oss "hem" till Kwalata och vännerna för en sen middag och många jaktberättelser. Det visar sig att Oscar och Magnus inte legat på latsidan utan istället lyckats skjuta varsin impala samt att Magnus efter viss möda fått skjuta en mycket stor och fin elandtjur. Det blir en sen kväll med många jaktberättelser. Vi tar en jaktdag till på Kwalata och jag lyckas då med bedriften att helbomma på en fin vårtsvinsgalt på ca 80 meter. Snyggt Patrik!
Dag 9 lämnar vi så Kwalata med stor sorg i våra hjärtan! Många minnen, jakt- och naturupplevelser (och matupplevelser!)tar vi dock med oss hem samt en hel del fina troféer. Vi kan väl lätt påstå att vi som inte varit i Afrika tidigare har drabbats av afrikafeber. Det är som ett jäkla gift!!
Jag hade säkert en alltför romantiserad bild av Afrika, djuren där och jakten efter att ha läst en del av de klassiska verken. Mina förväntningar var skyhöga, men jag var inte ens i närheten av att bli besviken!
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Får man fråga vad du fick ge för resan?? 
.
