Hade fått ledigt från mitt arbete klockan 15:00 så jag skulle hinna ut och jaga. Tanken var att sitta efter en kraftledningsgata ner mot ett hygge och ängar. I fältskanten hade jag tidigare sett rådjurspår och jag visste att på andra sidan vägen till höger brukade en rejäl bock visa sig vars horn kunde få vilken man som helst att känna sig ynklig. Tyvärr är det jaktförbud på det området men förhoppningen var att det kanske var samma bock som höll även dessa fält inom sitt revir.
Jag kom på plats runt 15:30. Mulet och en riktigt kylig vind rakt i sidan som växlade mellan 5 och 10 m/sek. Det dröjde inte länge innan jag började skaka och huttra så smått. Det gick en stund till och nu skakade jag som en vak badare i Porjus den kalla vintern 1943. Jag förbannade mig själv som valt ett pass där jag satt mitt i vinden, när fan ska man lära sig?
Det började så smått sk
ymma och trots att den bästa tiden för att få se vilt infann sig så bestämde jag mig för att antingen bryter jag nu eller så fryser jag ihjäl.Väl i bilen visade tempen på 3,6 plusgrader. Detta i kombination med fuktig luft och denna vind var inte att leka med ens för en härdad Norrbottning.
På vägen hem började tankarna snurra runt ett litet fält där jag sett både spår och djur tidigare. Eftersom det var på hemvägen så tänkte jag att man kan väl chansa. Parkerade bilen på en liten sidoväg och tog mig ner mot en liten grusväg som gick parallellt ner mot och längs efter fältet. Jag kikade på klockan, ca 25 minuter hade jag på mig sen var det slutjagat enligt lagen.
Gruset knastrade under Nokiastövlarna hur försiktigt jag ens smög. Mellan vägen och fältet löpte ett tunnare skogsparti om ca 20 meter brett. När jag kommit ner mot slutet på vägen såg jag genom skogsridån att det stod 3 djur på fältet. Kunde inte se vad det var. Jag smög försiktigt 20 meter tillbaka så jag stod bakom en liten hölada i slutet av vägen. Jag hade 2 val gå rakt ner på fältet i slutet av vägen eller smyga genom det lilla skogspartiet. Kikade på klockan – nu hade jag 10 minuter på mig.
Började min ansmygning genom skogspartiet. Den ena foten efter den andra, sakta, sakta, försiktigt. Marken var full av fuktiga löv och kvistar. Det kom ett litet knak men jag fortsatte. Ska jag fälla ett djurr så ska det ske inom 5 minuter tänkte jag. Jag kom genom och satt nu på ena sidan av höladan och observerade 3 skumma rörelser på fältet ca 100-130 meter bort. Upp med geväret, ögat i kikarsiktet, det är nu mörkt, mycket mörkt och jag har ont om tid. Ska detta verkligen lyckas.
Jag letade horn i pannan på de 3 djuren men det var alldeles för mörkt. Jag vill verkligen inte skjuta get även om de är lovliga. Jag är rädd om stammen här uppe. Var det get med 2 kid? Jag kikade lite till. Det ena djuret var stort och stod själv. Det andra och tredje djuret stod inom 30 meter från varandra. Det ena var lite större än det andra. Alltså borde det vara get med enkelkid. Då är nog första djuret en bock. Fort in med bocken i kikaren. Krama krama, PANG!
Alla djuren drar iväg som en avlöning. Kort därefter hör jag en rejäl duns. Ajaj tänkte jag den sprang över vägen och blev påkörd ?
Jag smög fram och gick ner mot skottplatsen och följde sedan djurens flyktväg. Det visade sig att bocken sprang ca 40 meter och sen rakt in i en laduvägg. En stor blodpöl på väggen vittnade om krocken. Han låg prydligt nedanför väggen.
Nu är denna bock inte så märkvärdig sett till alla bockar i Sverige, men för att vara Norrbotten och fälld av mig så är jag hyggligt imponerad av hornen.
Vad använde jag då denna mörka kväll?
Tikka 65 Trapper i 6,5X55 laddad med Lapua Mega och en Tasco 9-X40
Obs nya bilder i mitt fotoalbum nedan. Nu med bilder på den blivande rävkojan.
Det kalla hygget
Bocken (Bilderna gör den inte rättvisa)
.
