Snabb precision utan Statistik.

[ctrl]

Har någon av er testat att svarva om en sådan "utskjuten" bänkskyttepipa och se vad den presterar i jaktprofil?

[killerberra]

Har någon av er testat att svarva om en sådan "utskjuten" bänkskyttepipa och se vad den presterar i jaktprofil?

Inte jag av följande anledningar. Dels kostar det en slant att göra. Dels så är piporna på målskytte licens så det blir som inget bra det heller att använda på ett jaktvapen och vill inte slösa en sån licens och och göra om till en jaktlicens. Men det skulle nog prestera rätt så precis lika i ett jaktvapens lås tror jag då jag anser att en pipprofil har inget att göra med hur den kommer "prestera". Hade man bott i ett annat land än skit nödiga Sverige så han man haft rätt mycket skyssta jakt pipor på hög för en livstid i klass 2.

[lasse-a]

Ja piporna är allt. Jag kasserade 3st pipor förra veckan som gått: 850, 1050 och 1200 skott alla tre har givit medaljer och en av dom rekord dessutom. Ingen av dom skjuter en grupp under 8mm någonsin igen men heller ingen grupp över 14mm. En kul sport det här och 20 lax fattigare.

Sista pipan innan jag skrotade den satt jag och gav ett försök till när en fluga plötsligt sätter sig på tavlan och jag håller av för vinden som flaggorna visar och jag mosar den på 100m. Den tar alltså en fluga på 100m men du kommer inte hamna i topp 20 ens med den på en tävling. Nivån är skulle man kunna säga ganska hög.

Vet ni varför, eller kanske rättare hur, era bänkskyttepipor tar slut? Var är slitaget? Är det någon som mäter, eller tittar ni på tavlan? (Det sades t ex innan att borescopes var meningslösa, och det är väl rimligt eftersom vi inte direkt talar om kulsprutor här.)

Vetenskapen har (naturligtvis) ett svar för kalibrar från ca 20mm och uppåt, men det är intressant att se om det är samma mekanismer för bänkskyttet.

[killerberra]

Ja piporna är allt. Jag kasserade 3st pipor förra veckan som gått: 850, 1050 och 1200 skott alla tre har givit medaljer och en av dom rekord dessutom. Ingen av dom skjuter en grupp under 8mm någonsin igen men heller ingen grupp över 14mm. En kul sport det här och 20 lax fattigare.

Sista pipan innan jag skrotade den satt jag och gav ett försök till när en fluga plötsligt sätter sig på tavlan och jag håller av för vinden som flaggorna visar och jag mosar den på 100m. Den tar alltså en fluga på 100m men du kommer inte hamna i topp 20 ens med den på en tävling. Nivån är skulle man kunna säga ganska hög.

Vet ni varför, eller kanske rättare hur, era bänkskyttepipor tar slut? Var är slitaget? Är det någon som mäter, eller tittar ni på tavlan? (Det sades t ex innan att borescopes var meningslösa, och det är väl rimligt eftersom vi inte direkt talar om kulsprutor här.)

Vetenskapen har (naturligtvis) ett svar för kalibrar från ca 20mm och uppåt, men det är intressant att se om det är samma mekanismer för bänkskyttet.

Jag har ingen aning faktiskt men kan väl gissa. Jag ser bara på tavlan att det börjar gå utför och att det inte svarar på tuning på samma sätt längre och det är nog väldigt mycket en känsla mer än en vetenskaplig och mätbar sak. Runt 600-700 tycker jag alla fall att det börjas synas så som jag ser det. Gissar på att det är för att det är väldigt överladdat och sliter hårt och kanske en kaliber fråga tillsammans med en hög hastighet av kulan. Dock skjuter vi inte pipan varm och mycket så det bör inte vara det som gör det. Borescope använder jag för att kontrollera rengöring och vilken procedur som är tidsmässigt bäst och effektivast för att få rent en pipa.

[lasse-a]

Jag har ingen aning faktiskt men kan väl gissa. Jag ser bara på tavlan att det börjar gå utför och att det inte svarar på tuning på samma sätt längre och det är nog väldigt mycket en känsla mer än en vetenskaplig och mätbar sak. Runt 600-700 tycker jag alla fall att det börjas synas så som jag ser det. Gissar på att det är för att det är väldigt överladdat och sliter hårt och kanske en kaliber fråga tillsammans med en hög hastighet av kulan. Dock skjuter vi inte pipan varm och mycket så det bör inte vara det som gör det. Borescope använder jag för att kontrollera rengöring och vilken procedur som är tidsmässigt bäst och effektivast för att få rent en pipa.

Det är intressant. Och som sagt, värme accelererar slitage (och kan om den är extrem som i en kulspruta ge lite andra former av slitage) men slitaget finns där alltid, även om man låter pipan svalna.

Det närmaste man skulle kunna jämföra med inom artilleriet (som ju är mycket bättre studerat än finkalibriga vapen) är nog stridsvagnskanoner, och de håller då ungefär lika länge. Dvs runt 1000 skott innan de måste kasseras just för att precisionen då blivit så lidande att de inte längre anses duga. Dvs de är inte "slut" efter den mängden avfyrade skott, men de håller inte kraven längre.

De skjuts lite på samma sätt, dvs hög fart, och därmed höga tryck, och (relativt sett) mycket höga krav på precision. (De kan dock skjutas varmare om det kniper, men eftersom man mäter var mynningen är i relation till var den borde vara så kan man kompensera.)

Dock, så haltar jämförelsen lite eftersom de bästa ligger runt 0,7 MOA eller så (0,2 mil) i dispersion på en kilometer, så naturligtvis helt odugliga för bänkskytte. Även om det skulle vara lite kul att se...

[killerberra]

Jag har en lite svart bok som jag kallar "Pipboken". I den skriver jag allt om mina pipor och vad jag gjort och varför och hur det var just den dagen och den tävlingen. Sitter oftast och gör det direkt efter en tävling när jag städat och packat ihop eftersom det är då liksom allt landat och satt sig. Om någon som gillar statistik och tydliga förklaringar skulle öppna den boken och läsa i tron om att hitta hemliga magiska formler angående pipor så skulle man bli väldigt besviken. Det är nog mer en bok om enbart känslor och som är väldigt poetiskt och vacker på sitt sätt faktiskt.

Den boken är ganska viktig för mig iom att man har ganska många pipor igång samtidigt. Och att alla pipor agerar olika i olika förhållanden och miljö anser jag då vill säga. Som exempel en pipa MÅSTE man tex skjuta minst 3 slask skott med innan man påbörjar en serie. En pipa MÅSTE man absolut inte skjuta mer än 18 skott med innan en serie är klar annars sprätter den kulor oförklarligt. En pipa får man absolut inte lockas att skjuta med i totalt stendöda vind förhållanden för då går det rejält åt pipan. Man gör ett val av pipa innan man ska satsa och åka på någon tävling och det görs på enormt mycket känsla om vad som kommer kunna bli bäst. Man är ofta besviken om jag säger så.

Det är laddata till höger och vänster angående olika tider på dagen i alla möjliga konstiga förklaringar med pilar som pekar till ett ord och en pil som pekar på några siffror och det är inringade ord och det är utropstecken och frågetecken och allt skulle kunna få en normal människa att totalt hamna i en psykos om man försöker tyda den. Det är tolkningar och funderingar och förslag till mig själv till nästa gång med pipan helt enkelt.

[Anders Ö]

Den där "tuning" ni bänkskyttar talar om...?
Är det det sedvanliga finlir med krut ,friflykt och necktension ?

Är det överförbart på jakt/skyttebösdor utanför bänkskyttevärlden tycker ni

Tycker/Vill... att jag fått resultat med att ändra friflykt, men kanske inte så mycket vid krutvikt förändring.

Sen är det också en jäkla skillad att förbättea medelträffbilden på en jaktbössa med 2mm på en träffbild som skjuter 20mm till 18mm och förbättra en 8mm träffbild med en bänkbössa till 6mm som är en riktigt bra förbättring , men det är fortfarande 2mm på båda exempel.
Små förbättringar i en jaktbössa är svåra att se i bruset av relativt stor spridning ,och 18 eller 20mm gör oftast inte nån större praktiskt skillnad för en jakt/skyttebössa

[Stewe's world on ice]

Jag har ingen aning faktiskt men kan väl gissa. Jag ser bara på tavlan att det börjar gå utför och att det inte svarar på tuning på samma sätt längre och det är nog väldigt mycket en känsla mer än en vetenskaplig och mätbar sak. Runt 600-700 tycker jag alla fall att det börjas synas så som jag ser det. Gissar på att det är för att det är väldigt överladdat och sliter hårt och kanske en kaliber fråga tillsammans med en hög hastighet av kulan. Dock skjuter vi inte pipan varm och mycket så det bör inte vara det som gör det. Borescope använder jag för att kontrollera rengöring och vilken procedur som är tidsmässigt bäst och effektivast för att få rent en pipa.

Det är intressant. Och som sagt, värme accelererar slitage (och kan om den är extrem som i en kulspruta ge lite andra former av slitage) men slitaget finns där alltid, även om man låter pipan svalna.

Det närmaste man skulle kunna jämföra med inom artilleriet (som ju är mycket bättre studerat än finkalibriga vapen) är nog stridsvagnskanoner, och de håller då ungefär lika länge. Dvs runt 1000 skott innan de måste kasseras just för att precisionen då blivit så lidande att de inte längre anses duga. Dvs de är inte "slut" efter den mängden avfyrade skott, men de håller inte kraven längre.

De skjuts lite på samma sätt, dvs hög fart, och därmed höga tryck, och (relativt sett) mycket höga krav på precision. (De kan dock skjutas varmare om det kniper, men eftersom man mäter var mynningen är i relation till var den borde vara så kan man kompensera.)

Dock, så haltar jämförelsen lite eftersom de bästa ligger runt 0,7 MOA eller så (0,2 mil) i dispersion på en kilometer, så naturligtvis helt odugliga för bänkskytte. Även om det skulle vara lite kul att se...

Det är en extrem skillnad på när en pipa är slut när man behöver klara ett visst krav. Samma pipa som laddas för tävling kan hålla för tio gånger mer skott om syftet är jakt på större vilt.
Men det största problematiken runt detta med precision och slitage kommer alltid att vara differensen mellan att få kunskapen praktiskt för att användas i praktiken kontra teoretiskt för att användas i praktiken.
Jag som praktiker ser ofta den teoretiska likheten med ett gäng oskulder som sitter och diskuterar hur man bäst tillfredsställer kvinnor med porr noveller som karlar på kåken skrivit för att tjäna några extra hundringar som underlag .
Köp ett tusenpack och dra ut på banan så kommer lyckan att le mot er. Och lyssna på dom som redan testat många tusenpack.

[lasse-a]

Jag som praktiker ser ofta den teoretiska likheten med ett gäng oskulder som sitter och diskuterar hur man bäst tillfredsställer kvinnor med porr noveller som karlar på kåken skrivit för att tjäna några extra hundringar som underlag .

Ja, och för att ta bladet från munnen så beror denna vrångbild på att du t ex inte jobbat på ett forskningslabb på någon av våra största multinationella industriföretag.

Om du gjort det så hade du lärt dig vad som är praktik. Vad som är teori. Vad skillnaden är. Och, framförallt, att det är båda använda tillsammans som ger verklig framgång.

Det ena utan det andra är tämligen värdelöst. Men om man skall ranka dem så kommer teori först. Sist kommer enbart erfarenhet. Det är det sämsta att bygga på.

[lasse-a]

Jag har en lite svart bok som jag kallar "Pipboken". I den skriver jag allt om mina pipor och vad jag gjort och varför och hur det var just den dagen och den tävlingen.

Fast bland det viktigaste du håller reda på med din bokföring är hur många skott som gått igenom pipan, och om resultatet fortfarande är acceptabelt? Eller?

[doomer77]

Varje gång du skjuter så sliter man på pipan, minus ett på livslängden så att säga. Stålet hettas upp och utsätts för tryck, och tvingas ögonblickligen att ändra form. Det är samma sak som händer när man böjer en plåtbit, varje gång du gör det så försvagas materialet och tillslut brister det. Räfflingen precis framför patronläget är det första som havererar och den börjar först spricka och slits helt enkelt bort. Tittar man med ett borescope så ser man att på välskjuten pipa så saknas stora delar av bommarna, de har försvagats och material slits tillslut helt sonika av. Det är vad man kallar krokodilskinn.

Om man varmskjuter så påskyndar man processen, men det går aldrig att komma bort ifrån det helt och hållet. Högre tryck sliter fortare, men allt tryck sliter.

Har framför mig ett roligt test av en kulspruta där man skjuter 9000 skott och sedan tolkar pipan och mäter precision och hastighet.

Vid 0 skott är kalibern 7,6mm framför patronläget, 7,59mm vid mynningen, precisionen 3 cm och hastigheten 852m/s.
Vid 9000 skott är kalibern 7,8mm framför patronläget, 7,59mm vid mynningen, precisionen är 6cm och hastigheten 805m/s.

[Stewe's world on ice]

Jag som praktiker ser ofta den teoretiska likheten med ett gäng oskulder som sitter och diskuterar hur man bäst tillfredsställer kvinnor med porr noveller som karlar på kåken skrivit för att tjäna några extra hundringar som underlag .

Ja, och för att ta bladet från munnen så beror denna vrångbild på att du t ex inte jobbat på ett forskningslabb på någon av våra största multinationella industriföretag.

Om du gjort det så hade du lärt dig vad som är praktik. Vad som är teori. Vad skillnaden är. Och, framförallt, att det är båda använda tillsammans som ger verklig framgång.

Det ena utan det andra är tämligen värdelöst. Men om man skall ranka dem så kommer teori först. Sist kommer enbart erfarenhet. Det är det sämsta att bygga på.

Pratar vi tillfredställa en kvinna eller skytte
Skämt och sido, det är just därför vissa av oss väljer att tävla. Då ser man tydligare vad som är sämst och bäst. Samt träffar människor som har väldigt mycket användbar information, ibland till och med världsmästare till skillnad från "världsmästare".

[lasse-a]

Har framför mig ett roligt test av en kulspruta där man skjuter 9000 skott och sedan tolkar pipan och mäter precision och hastighet.

Vid 0 skott är kalibern 7,6mm framför patronläget, 7,59mm vid mynningen, precisionen 3 cm och hastigheten 852m/s.
Vid 9000 skott är kalibern 7,8mm framför patronläget, 7,59mm vid mynningen, precisionen är 6cm och hastigheten 805m/s.

Ja, det är exakt samma erfarenheter man har från artilleriet. Dvs när man mäter slitaget på precis det stället så minskar hastigheten och spridningen ökar, och man kan tom tala om hur långt pipliv man har kvar genom att mäta förslitningen. Modellerna stämmer mycket väl överens med både observationerna "på tavlan" och ytterligare mätningar.

Men, eftersom denna process är så förutsägbar så struntar man för det mesta i mätningar (eller mäter bara med mycket långa intervall) eftersom det räcker att man bokför vilka typer av skott man skjuter (alltså laddning) och hur många gånger man skjutit. Efter ett visst antal räknade skott så är pipan "slut" och kasseras (eller mäts upp för att se om det finns något liv kvar).

Det skulle inte förvåna mig om något liknande var sant här.

Och det leder också till teorin att hur kulan går in i räfflingen är bland det mest avgörande för precisionen (något som faktiskt inte är självklart), och det förklarar också varför "i bom" eller iaf nära bom, är så populärt bland de som söker maxima precision. Då eliminerar man många av de variablerna som inträder när kulan färdas från hylsan till den präglas i räfflorna.

[exabit]

Och det leder också till teorin att hur kulan går in i räfflingen är bland det mest avgörande för precisionen (något som faktiskt inte är självklart), och det förklarar också varför "i bom" eller iaf nära bom, är så populärt bland de som söker maxima precision. Då eliminerar man många av de variablerna som inträder när kulan färdas från hylsan till den präglas i räfflorna.

Det är väl till stor del detta som gör att 6,5 Creedmoor och alla andra precisionspatroner efter den (tror också att 6,5x47 Lapua har detta) är så framgångsrika. Alltså att de har en genomtänkt design med patronläget och hur räfflorna börjar (med vinklar och annat) så att kulan ska få en så bra/rak start som möjligt i pipan.

[killerberra]

Jag har en lite svart bok som jag kallar "Pipboken". I den skriver jag allt om mina pipor och vad jag gjort och varför och hur det var just den dagen och den tävlingen.

Fast bland det viktigaste du håller reda på med din bokföring är hur många skott som gått igenom pipan, och om resultatet fortfarande är acceptabelt? Eller?

Nä faktiskt inte, antalet skott i pipan sitter på en tejp bit på pipan. Det är känslan just där och då när jag tävlat med pipan som jag förmedlar i boken för att kunna minnas nästa gång jag använder pipan som kan vara om 1 år typ och vad jag gjorde då och hur osv. Men ja om resultatet fortfarande är ok det finns med i boken bland annat.

[killerberra]

Den där "tuning" ni bänkskyttar talar om...?
Är det det sedvanliga finlir med krut ,friflykt och necktension ?

Är det överförbart på jakt/skyttebösdor utanför bänkskyttevärlden tycker ni

Tycker/Vill... att jag fått resultat med att ändra friflykt, men kanske inte så mycket vid krutvikt förändring.

Sen är det också en jäkla skillad att förbättea medelträffbilden på en jaktbössa med 2mm på en träffbild som skjuter 20mm till 18mm och förbättra en 8mm träffbild med en bänkbössa till 6mm som är en riktigt bra förbättring , men det är fortfarande 2mm på båda exempel.
Små förbättringar i en jaktbössa är svåra att se i bruset av relativt stor spridning ,och 18 eller 20mm gör oftast inte nån större praktiskt skillnad för en jakt/skyttebössa

Ja ungefär just typ det + lite till små trix man kan göra. På jaktbössor säger jag nej på övriga skytte bössor om komponenterna är bra rakt igenom säger jag ja.

Friflykten ser jag som viktigare än krutsättningen där det oftast bara är en hög eller en låg som spelar på riktigt. På en ren jaktbössa är det otroligt mycket enklare tycker jag beroende på ändamålet.

Ja att förbättra en träffbild rent storleksmässigt skiljer så klart på vapen och ändamålet och det är extra svårt att se förbättringen om man väljer att göra tester helt utan vindindikationer längs banan i lag med övrig mätutrustning som ofta används av många. Håller med att det inte gör någon praktisk skillnad på ett jaktvapen som du tar skott på större vilt ut till 200m som max.

[lasse-a]

Samt träffar människor som har väldigt mycket användbar information, ibland till och med världsmästare till skillnad från "världsmästare".

Va? Så då diskuterar ni hypoteser och formulerar teorier då? Det trodde jag var värdelöst...

Jag tyckte du skrev att man bara skulle skjuta 1000 skott så blev man bra...

Nej, så är det naturligtvis inte. Jag såg t ex en gubbe på älgbanan förra året som dumpade en tredjedel av skotten i förvallen. Doppa pipan är en sak, men här pratar vi om nästa nivå. Han bliver naturligtvis inte ett vitten bättre på att bara skjuta mer. Snarare tvärtom.

Man måste vara lite systematisk i sin träning, och ledd av beprövad erfarenhet (dvs så nära teori att det kan kvitta) för att utvecklas. Om man bara övar, och övar, så är det mycket lätt att lära sig dumheter som är svåra att träna bort sen.

Teori betyder mao inte "lösa spekulationer". Det är något annat.

[lasse-a]

Nä faktiskt inte, antalet skott i pipan sitter på en tejp bit på pipan. ... Men ja om resultatet fortfarande är ok det finns med i boken bland annat.

Ja, OK. Så det är ännu viktigare att hålla reda på mao. Och med lapp på pipan så kan det inte bli några förväxlingar.

[lasse-a]

Det är väl till stor del detta som gör att 6,5 Creedmoor och alla andra precisionspatroner efter den (tror också att 6,5x47 Lapua har detta) är så framgångsrika. Alltså att de har en genomtänkt design med patronläget och hur räfflorna börjar (med vinklar och annat) så att kulan ska få en så bra/rak start som möjligt i pipan.

Ja, och det har ju pratats mycket om att matchkulor är mycket mer koncentriska till sin viktfördelning (iaf så skryter vissa tillverkare om det) jämfört med billigare dito, samt mätningar av run-out på färdiga patroner osv. osv.

Men det är ändå på nivån hypotes snarare än teori skulle jag säga. Även om det finns visst stöd för den.

Det skulle faktiskt vara intressant att ge sig på hela den här problematiken, alltså att mäta de förekommande variablerna och börja gre i vad som påverkar vad. (Vi har andra möjligheter för instrumentering idag än att bara mäta maxtryck).

Men jag är inte på rätt ställe för det längre (varken vad gäller folk eller utrustning), och jag vet inte vem som skulle vara intresserad nog att betala för det. Tyvärr så är det som sagt bara för betydligt grövre kalibrar (som kostar mycket mer, och som man tycker är mycket viktigare) som det här har gjorts med någon större systematik.

[mummelman]

Den där "tuning" ni bänkskyttar talar om...?
Är det det sedvanliga finlir med krut ,friflykt och necktension ?

Är det överförbart på jakt/skyttebösdor utanför bänkskyttevärlden tycker ni

Tycker/Vill... att jag fått resultat med att ändra friflykt, men kanske inte så mycket vid krutvikt förändring.

Sen är det också en jäkla skillad att förbättea medelträffbilden på en jaktbössa med 2mm på en träffbild som skjuter 20mm till 18mm och förbättra en 8mm träffbild med en bänkbössa till 6mm som är en riktigt bra förbättring , men det är fortfarande 2mm på båda exempel.
Små förbättringar i en jaktbössa är svåra att se i bruset av relativt stor spridning ,och 18 eller 20mm gör oftast inte nån större praktiskt skillnad för en jakt/skyttebössa

Det vi håller på med är helt överförbart till jaktbössan, det är ganska grundläggande saker för att få ur precision.
Jag har en kompis som är jakt och skytte intresserad som brukar låna min bana/skjutplats och har följt en del av det jag håller på med och applicerat det på sina jaktvapen och vid testandet av bössorna. Uppfattningen jag har är att det går bättre, men han kanske kan svara själv om utfallet i tråden.

När det kommer till pipor så är de den viktigaste komponenten inom BR och en förbrukningsvara.
Jag har provat att sätta en slutskjuten bänkpipa på jaktbössan , och ja det blev en fruktansvärt välskjutande räv/skadedjursbössa.
För den som nu undrar så har jag PPC pipor på både jakt och målskjutingslicenser. Experimentet med en BR pipa på jaktbössan var kortlivat. Jag har helt enkelt inte utrymme för att avvara en pipa till jaktbössan. Livslängden till jakt borde vara ungefär som PRS skyttarna brukar skjuta sina pipor runt 3000 skott.
Jag är en storkonsument av pipor lr det kan kanske ses som ett missbruk. Jag har pga. detta valt att skaffa mig en svarv både av ekonomiska skäl och möjligheten att faktiskt testa olika brotchar och andra idéer om vad som påverkar en bänkpipa.
Tyvärr har jag kommit fram till att det är till stor det är ett lotteri och du behöver lite tur för att få en bra BR pipa. Återigen detta gäller bänkskytte, köper du en premium pipa av känt märke tex Krieger/Bartlein lr Brux så är den garanterat ett lyft mot vad som sitter i en standard bössa.
Köper man som bänkskytt en pipa om året lr mer sällan så handlar det om att ha tur för att få en riktig superpipa.
Men under årens lopp har jag kunnat urskilja vissa trender. Potentialen på piporna verkar vara kopplat till stålet, både avseende precision och livslängd. Alla pipor från större tillverkare är märkta med serienr och stållott, stållotten märks oftast med 2 bokstäver. Vi är några stycken som brukar göra våra pipinköp tillsammans för att få ner kostnaden och vad vi kan se är att procenten bra pipor är markant högre vid vissa inköp och det enda vi kan koppla det till är just att alla piporna kommer från samma lott. För att ytterligare bekräfta det vi misstänkte så hade vi möjligheten att komma över pipor från en lott vi testat tidigare för ett antal år sedan och ja de funkade bättre än det vi hade för tillfället.
En annan upptäckt har varit att korta pipor är ingen nackdel.
Jag som smed kan inte påverka överdrivet mkt när det gäller just kamringsjobbet, en dålig pipa kommer fortfarande vara dålig oavsett hur noggrann jag är när jag gör patronläget i den. den bra pipan verkar vara bra även om jag gör jobbet med en dremel (överdrift).
En bra kröning verkar vara en annan viktig sak, oavsett om du gör en 11 graders lr helt rak så behöver den vara vinkelrät och vass.
Förväntad livslängd är 750-1200skott (lite beroende på stålott), Det går garanterat få piporna att funka lite längre även till BR med det kommer kräva mer jobb med tuning och oftast ännu kortare intervaller mellan rengöring. Vissa pipor ser ganska stygga ut (borescope) runt 1000skott och andra kan man tro att man precis börjat skjuta med. Pipan som ser bra ut kan märkligt nog börja koppra ganska mkt och mäter man den (lopp diameter) så ser man ofta att den ökat en del.
Det verkar gå att få en något längre livslängd om man kammrar om pipan i tid, dvs innan den börjar bli lite trött och ledsen.
Beroende på metod när du sätter upp pipan i svarven (indikeringen) så går det se om pipan har en viss potential lr inte.
Om pipämnet är rakt lr loppet ligger ur centrum verkar vara av minimal betydelse.
Jag misstänker att livslängden är kort pga vi utsätter stålet för hög temperatur och högt tryck vid varje skott och att stålet helt enkelt förändrar sig av tryck och värme över tid. Vid just bänkskytte ser vi det bara lite tidigare än andra skytteformer.
Vad har jag för underlag för de här påståendena...... Jag har förbrukat någonstans 40-45 pipor sedan 2015, räknar jag med de 2 andra som jag reser och tävlar med så gissar jag att underlaget blir strax över 100 pipor.

Vi har alla 3 lyckats ganska bra med bänkskyttet. Ingen av oss är någon egentlig superskytt, men vi hade en diskussion om hur vi kunde förbättra våra resultat och kom fram till utrustningen. Ingen av oss håller på med någon egentlig träning utan det är väldigt mycket testande och utvärdering, hade man börjat träna uppe på det så hade det förmodligen blivit riktigt bra