Snabb precision utan Statistik.

[killerberra]

....
Jag spydde precis och svalde det dessutom och helt utan statistik på att jag skulle göra det galet nog. Det finns inga osäkerheter angående vind eller vingel osv. Vind är faktisk och använder man vindflaggor så är den dessutom väldigt brutalt ärligt visande och lärande.

Ursäkta för den praktiska förklaringen men det finns faktiskt praktiska metoder för att behandla det här.

[mummelman]

En LördagsTeaser..
Har hittat en till youtuber..

Denna kille är helt insnöad på Hornadys #50-#52 ,och utför tester med många skott med både 22LR och centralantändnng som 223 och 308.
Det är faktiskt svårt att värja sig för denna information om att 3-5skott kan lura en att tro att man har en
1/2moa bössa när det gäller standardbössor ,eller 1/4 när det gäller bänkbössor edy...

Så kallade Flyers , vindskott och diverse former på träffbilder passar ofta in i träffbilden om man bara skjuter fler skott , och alla träffbilder blir runda till slut efter 15-30skott .
Även storleken på laddvikter verkar släta ut sig med fler skott .

https://youtube.com/@okrifleman?si=-rca4hhYCaPEdOzb

Att olika krut och kulor och kombinationer ger olika stora träffbilder är det nog inte någon som ifrågasätter...?, så med denna information så är de flesta 3-5skotts-stegar onödiga och bränner onödigt med pengar

Min 1skotts-stege i början av denna tråd duger gott att se om kula/krut-kombinationen än något att ha ,och om det verkar falla inom det man accepterar för tänkta applikation så är det bra att välja en laddning som inte har övertryck

De flesta videos är ögonöppnare , men denna är väl lämplig nu när det är 2026 och allt
https://youtu.be/EL24WBDFsT0?is=tDZXLpbQyOB3gm0A

Så nu är helgen räddad och ni har några videos att plöja .
Passa på att lajka och prenumerera så att han kan fortsätta

Bänk-jannarna vill oftast att vi skall skjuta själva och bilda sig en egen bild av det hela...
Till dom så kan man då ge tillbaka en utmaning att skjuta 6x5 träffbilder eller 3x10 och plotta upp dem på en träffbild så får vi se oom de ens håller 1/2moa

Att ha en bössa som man "tror" skjuter i klisterlappen är naturligtvis roligare än att "veta" att den alltid skjuter inom en pingisboll vilket är extremt bra för en standardbössa .
Confirmation Bias är nog det krångligaste för den mänskliga psykologin att komma runt och förbi

1000009455.jpg

Enligt önskan 10skotts träffbilder på 200 yards.
Jag måste ha något fel på bössan för den verkar inte bry sig om jag skjuter 3 , 5 lr 10 skottsträffbilder.

Träffläget i vad för mig är "nollvind" är där jag siktar, i det här fallet klockan 12 på bollen lr innerringen. Har man träffläge där du siktar blir avhållningen (kompensationen) för vind lättare och mer instinktiv (åtminstone för mig).

För att förstå skotten på sighterdelen så är 2 skott alltid läskskott efter rengöring (görs efter varje grupp) och riktpunkten är mellan de 2 nedre bollarna på den näst nedersta ringen. och ytterligare oftast bara ett skott till där nere för att testa någon vind lr bekräfta tänkt träffläge innan jag börja skjuta gruppen. Sitter det skott i den övre bollen på sighterdelen är det faktiska sighterskott lr en indikation på att det är på att det börjar bli besvärligt.

Träffbild 1 är storleken på gruppen satt av de 2 första skotten. Skotten på sighterdelen i det här fallet är skjutna med reservbössan och mest ett test för att se att jag var på tavlan med den.

Träffbild 2. Skjuten i högervind som började ändra riktning och styrka vid de 3 sista skotten. så skott 8-10 ökade storleken ganska mkt. Började göra kompensationer efter skott 5 lr 6

Träffbild 3. Svag vind åt vänster, skjuter alla 10 skotten utan någon avhållning i lagom takt, gissningsvis 20-30 sekunder.

Träffbild 4. Börjar i med de första 7 skotten som tar på mer lr mindre riktpunkten. Tilltagande vind från höger på skott 8-10 och jag flyttade riktpunkten ett kulhål till höger och ett halv nedåt vid vart och ett av de sista 3 skotten. Jag kompenserade ungefär hälften av vad jag borde gjort för att få in dem i gruppen.

Träffbild 5. Kaotiska vindar och instinktivt skytte som jag nästan kom undan med. Åter igen skott 8-10 som ökar storleken.
De 2 faktiska sighterskotten på den tavlan är skjutna innan jag började gruppen, för att få 2 referens skott att hålla efter, Är i princip olika riktpunkter på vartenda skott på den serien. Har ingen uppfattning av hur lång tid jag tog på mig men gissningsvis 30-60 sekunder. Stewe stod bakom och kollade och har förmodligen en bättre uppfattning hur snabbt lr långsamt det sköts.

Det jag lärt mig under alla år jag hållit på med bänkskytte är att det finns inga bössor som magiskt skjuter små grupper på samma ställe genom vind.
För att få vapnen att faktiskt skjuta som de gör är en av förutsättningarna att se hur det blåser. Hade jag skjutit de grupperna utan vindflaggor hade de förmodligen varit 2-3ggr större om inte mer. All laddutveckling jag gjort till BR är gjord med 3-skottsgrupperna men också alltid med flaggor.
Det blir ganska enkelt att se vad som funkar lr inte, följer skotten vinden brukar det vara rätt bra. Har du en bra pipa som är i tune så blir rätt laddningar lite förlåtande och du behöver kompensera mindre när du skjuter.
Det som du ser direkt med flaggor är skott som inte följer vind lr går mot vinden , vilket gör att du snabbt kan sortera ut det som inte funkar.
Har jag flaggor när jag testar jaktbössan? Sitter de redan uppe så ja, men oftast inte. I övrigt så gör jag mer lr mindre som när jag tar fram laddningar till BR bössorna. Jag har accepterat att det funkar rätt bra med vad Norma och Lapua säljer till jakt så laddning till jakten sker ytterst sällan.

Bänkskytte är ingen stor skyttegren vilket gör att om man som jag tävlar ganska mkt bäde nationellt och internationellt så lär man snart känna "who's who" och har jag inte träffat dem så har man koll på resultat från tävlingar runt om i världen.
Förvånansvärt många som kommenterar mkt lr vet hur saker och ting funkar i olika trådar/forum om just BR har jag aldrig träffat lr någonsin sett i en resultatlista någonstans, jag vet inte hur de lyckats bli experter. Det verkar gälla flera andra skytteformer oxå.
Som Stewe skriver ,verkar det vara mkt teori och ganska lite praktik. Mycket av det som syns på "tuben" är i mitt tycke rent skit.

De jag själv helst följer på "tuben" är tävlingsskyttar som faktiskt presterar och lyckats praktiskt, tyvärr verkar många av dem mest intresserade av att kränga prylar numera, typ F-class John. Cortinas intervjuer brukar vara rätt ok, det finns några till om man är intresserad av precision och faktiskt skjuta grupper och inte teori hur man kanske kan skjuta grupper.

Slutsatsen måste vara "Believe the target"

Höll på att glömma..... Klarade jag 1/2 moa ?

[Anders Ö]

Höll på att glömma..... Klarade jag 1/2 moa ?

Mycket imponerade skytte och tankar ,det är verkligen sällan man får ta del av dem på detta viset från er.

Av ren ögonscanning så är du nog inom 1/2moa på de sista sammanlagda 30 skotten

Eftersom denna tråd i huvudsak handlar om att få fram precision ur sin bössa på ett strukturerat sätt så får du gärna skriva om det också, nu när du är är igång med skrivandet

Kör du långa stegar med både krut och friflykt eller brukar/det visa sig snabbt som exempelvis det exabit förevisade ?

Försöker man som bänkskytt att få en kula att skjuta med massa byten av krut och krutvikter ?, och händer det ofta att det går att få en sisådär kula att skjuta tillräckligt bra för match med ett enkelt krutbyte ,även fast krut nr1 borde ha varit rätt ?

[exabit]

Man får vara realistisk också med sina förväntningar. En bänkskytt har helt andra förutsättningar att utvärdera sin laddning än vad en ”jaktskytt” har. Rakare stock, riktigt bra stöd, riktig bra bössa och pipa och patronläge. Något helt annat än exempelvis en obäddad Sako från 80-talet med benstöd fram och två säckar balanserade på höjden där bak

[lasse-a]

Det kommer bli en grym tråd som ska bli rolig att följa. Det går inte enligt mig att utvärdera träffbilder utan vindflaggor något som enligt mig borde vara en självklarhet för en statistiker att förstå då en total rå sopa som mig helt utan någon som helst utbildning förstår den så basala biten av uppgiften.

Nu måste vi vara lite petiga. Det här är lite olika saker.

Först, vind som påverkansfaktor är trivialt enkel att ta hänsyn till i de statistiska modellerna eftersom den uppträder som bara ytterligare en av alla de (normalfördelade) faktorer som påverkar processen. Så vindspridningen läggs till alla de andra, delvis okända, faktorerna som påverkar spridningen på precis samma sätt som de gör.

Men, när du säger "hantera" osv. så talar du om nästa steg. Nämligen om, och hur, vi kan isolera alla dessa faktorer; identifiera dem, och veta hur de påverkar enskilt, och hur de samverkar. Detta efter att vi har mätt totalen. *)

Och där är vi inte än. Ja, till största delen då. Teoribildningen inom det här området är långt efter vad man skulle kunna förvänta sig efter så lång tid.+) Det beror antagligen på att fenomenen är så "extrema" till sin natur, dvs tiderna är så korta och förloppen så våldsamma både när man ser till tryck, temperatur, krafter osv. att de helt enkelt är svåra att studera.

Så det finns en hel del erfarenhet av detta i praktiken, naturligtvis, och vissa faktorer är enklare att studera, och därmed isolera än andra; vind är väl det man först tänker på då, men att säga att vi totalt har fungerande teorier, där är vi inte idag.

Så syftet med en sådan tråd det är att iaf ge en grundläggande insikt i hur dessa processer fungerar rent statistiskt, och att åtminstone få insikt i att "tre skott mät ytterskotten och kalla det gruppstorlek" inte ger någon vidare värst insikt alls i hur laddningen uppför sig; ens på det mest basala plan. Och vidare att detta inte alls fungerar (ja värt namnet då) för att skilja på två olika laddningar.

Att tala om vad man skall göra för att påverka gruppstorleken och träffpunkten, ja det är en helt annan fråga. Med brasklappen att det är enklare att observera och ta hänsyn till just vindförhållanden då. (Plus några andra parametrar kring stöd för bössan, hur man tar rekyl osv).

Så det här är en krypa-först-gå-sedan situation.


*) Och där intar förstås vind lite av en särställning iom att den inte är omöjlig att mäta och ta hänsyn till. Iaf i många situationer.

+) Men det är iofs inte helt ovanligt. Man förstod t ex inte hur fettsmörjning av lager fungerade förrän i början på 1990-talet på SKF. Jag var där när de slutgiltiga praktiska proven gjordes som bekräftade teorin. Och den teorin ledde till nya insikter och nya rekommendationer för hur man skall montera lager. (Och det visade sig att ett lager var "felkonstruerat" ja, dvs man hade gjort avvägningar som man inte hade gjort om man hade vetat det här från början). Så teorin är långtifrån utan praktiska konsekvenser.

[lasse-a]

Man får vara realistisk också med sina förväntningar. En bänkskytt har helt andra förutsättningar att utvärdera sin laddning än vad en ”jaktskytt” har. Rakare stock, riktigt bra stöd, riktig bra bössa och pipa och patronläge. Något helt annat än exempelvis en obäddad Sako från 80-talet med benstöd fram och två säckar balanserade på höjden där bak

Du glömde solen i ögonen, och att hela konkarongen vilar på ett ihopfällbart plastbord från sjuttiotalet räddat från tippen...

[exabit]

Man får vara realistisk också med sina förväntningar. En bänkskytt har helt andra förutsättningar att utvärdera sin laddning än vad en ”jaktskytt” har. Rakare stock, riktigt bra stöd, riktig bra bössa och pipa och patronläge. Något helt annat än exempelvis en obäddad Sako från 80-talet med benstöd fram och två säckar balanserade på höjden där bak

Du glömde solen i ögonen, och att hela konkarongen vilar på ett ihopfällbart plastbord från sjuttiotalet räddat från tippen...

Jo men exakt

Övningen jag gjorde är ju i princip meningslös på samma sätt som att det är meningslöst att skjuta en laddstege med ett skott per laddvikt, plotta en kurva, leta efter "hastighetsnoder", och name-droppa Satterlee och tro att man är "cool". Så länge man har en ES som är tvåsiffrig så kommer den kurvan inte ge ett skit eftersom den inte är statistiskt signifikant. Och som Bryan Litz och andra visat så finns det inga platåer i hastighetskurvan när man skjuter tillräckligt många skott per laddvikt.

Det är precis samma sak med mina laddstegar per krutsort. Eftersom troligtvis samtliga laddvikter sprider kanske 30-50 mm på 100 meter i min bössa så är det jag ser i "träffbilden" bara slumpmässigt placerade kulhål. Som bänkskytt med superbössa och -stöd samt vindflaggor så hade det varit en sak att ge sig på en utvärdering. Men nu blir det enbart farsartat och jag kan lika gärna försöka hitta en "optimal" laddvikt genom att spå i kaffesumpen hemma.

IMG_8601.jpeg

Jag accepterar nu efter 25 års handladdande att jag befinner mig längst ner i Dunning-Kruger-kurvan i "Valley of despair" och det känns ok att befinna mig där. Hellre det än uppe på "Peak of ignorance" där folket med Husqvarna 30-06 vars bössa skjuter "hål i hål" huserar

IMG_8616.jpeg

[doomer77]

Jag gillar ditt inlägga Exabit om D-K effekten, där känner man igen sig. Det är lätt att man överskattar sina egna förmågor och kunskaper när man väl 'fått till det' en eller två gånger. Sen inser man efter tag hur lite man egentligen kan och man tappar tron på sig själv och allting, men det är då den riktiga inlärningen börjar.

Jag håller helt och hållet med lasse-a i denna fråga, och har skrivit om det tidigare, och den statistiska fördelningen har en j-kla preferens att vagga in en i en falsk trygghet, eftersom den är viktad emot mitten. Därför blir tighta fördelningen i mitten det mest sannolika utfallet över en liten serie.

[lasse-a]

Jag håller helt och hållet med lasse-a i denna fråga, och har skrivit om det tidigare, och den statistiska fördelningen har en j-kla preferens att vagga in en i en falsk trygghet, eftersom den är viktad emot mitten. Därför blir tighta fördelningen i mitten det mest sannolika utfallet över en liten serie.

Och till det skall läggas tendensen att bortförklara de skotten som sprider med att det nog var skit bakom spakarna, eller något annat. Dvs de skott som man kan räkna, rent statistiskt med att de kommer förr eller senare, ja de räknar man bort. Då blir det naturligtvis bara klisterlappen kvar.

(Men nu skall det sägas att utvärderingen av "outliers" är en grannlaga uppgift, och man måste göra det om man skall komma närmare sanningen. "Förmodad pingvin" som man alltid får i den stora fågelinventeringen kan man med gott samvete räkna bort. Så här har vi problemet att sortera mellan två händelser; dels "fliers" från skit-bakom-spakarna, också kallade "äkta fliers", och dels svansen på fördelningen, dvs någon gång emellanåt så kommer stjärnorna att alla peka emot dig, och då viker det av mer än vanligt. Att gre isär dessa är inte enkelt alls.)

[doomer77]

Jag håller helt och hållet med lasse-a i denna fråga, och har skrivit om det tidigare, och den statistiska fördelningen har en j-kla preferens att vagga in en i en falsk trygghet, eftersom den är viktad emot mitten. Därför blir tighta fördelningen i mitten det mest sannolika utfallet över en liten serie.

Och till det skall läggas tendensen att bortförklara de skotten som sprider med att det nog var skit bakom spakarna, eller något annat. Dvs de skott som man kan räkna, rent statistiskt med att de kommer förr eller senare, ja de räknar man bort. Då blir det naturligtvis bara klisterlappen kvar.

(Men nu skall det sägas att utvärderingen av "outliers" är en grannlaga uppgift, och man måste göra det om man skall komma närmare sanningen. "Förmodad pingvin" som man alltid får i den stora fågelinventeringen kan man med gott samvete räkna bort. Så här har vi problemet att sortera mellan två händelser; dels "fliers" från skit-bakom-spakarna, också kallade "äkta fliers", och dels svansen på fördelningen, dvs någon gång emellanåt så kommer stjärnorna att alla peka emot dig, och då viker det av mer än vanligt. Att gre isär dessa är inte enkelt alls.)

Det är det som i min mening gör laddutvecklingen oftast ganska meningslös, om man ska försöka vara saklig och vetenskaplig.

För det första, om du har en långsvansad fördelning så finns det i teorin nästan ingen gräns på hur långt utanför en flyer kan hamna, så att faktiskt hitta dessa blir omöjligt inom rimlig tid och insats.

För det andra, de flesta som laddutvecklar vill bekräfta hypotesen istället för att förkasta den. Tid och komponenter är dyrbara, och ingen vill åka hem ifrån skjutbanan med en klump magen. Så då blir det lätt så att man avskriver alla resultat som inte bekräftar det man vill veta, med t.ex. handhavandefel.

[exabit]

Jag håller helt och hållet med lasse-a i denna fråga, och har skrivit om det tidigare, och den statistiska fördelningen har en j-kla preferens att vagga in en i en falsk trygghet, eftersom den är viktad emot mitten. Därför blir tighta fördelningen i mitten det mest sannolika utfallet över en liten serie.

Och till det skall läggas tendensen att bortförklara de skotten som sprider med att det nog var skit bakom spakarna, eller något annat. Dvs de skott som man kan räkna, rent statistiskt med att de kommer förr eller senare, ja de räknar man bort. Då blir det naturligtvis bara klisterlappen kvar.

(Men nu skall det sägas att utvärderingen av "outliers" är en grannlaga uppgift, och man måste göra det om man skall komma närmare sanningen. "Förmodad pingvin" som man alltid får i den stora fågelinventeringen kan man med gott samvete räkna bort. Så här har vi problemet att sortera mellan två händelser; dels "fliers" från skit-bakom-spakarna, också kallade "äkta fliers", och dels svansen på fördelningen, dvs någon gång emellanåt så kommer stjärnorna att alla peka emot dig, och då viker det av mer än vanligt. Att gre isär dessa är inte enkelt alls.)

Det är det som i min mening gör laddutvecklingen oftast ganska meningslös, om man ska försöka vara saklig och vetenskaplig.

För det första, om du har en långsvansad fördelning så finns det i teorin nästan ingen gräns på hur långt utanför en flyer kan hamna, så att faktiskt hitta dessa blir omöjligt inom rimlig tid och insats.

För det andra, de flesta som laddutvecklar vill bekräfta hypotesen istället för att förkasta den. Tid och komponenter är dyrbara, och ingen vill åka hem ifrån skjutbanan med en klump magen. Så då blir det lätt så att man avskriver alla resultat som inte bekräftar det man vill veta, med t.ex. handhavandefel.

Men det finns ju en gräns för hur stor en träffbild blir även med en normalfördelning av träfflägena. Det är ju inte så att med tillräckligt många skott så växer en träffbild från att ha varit 20 mm på 10 skott till 4,5 meter om man skjuter 10.000 skott. (såvida man inte skjutit slut på pipan fullständigt, men det är en annan sak). Träffbilden slutar växa efter x hundra skott. Och träffarna ute i periferin har extremt lågt sannolikhet att nå ut dit jämfört med träffarna i och kring mitten, precis som normalfördelningskurvan visar.

Som de nämnde i Hornadys podcast ska man också förstå vad mäta faktiskt innebär. Att mäta innebär att man nästa gång man mäter något får samma resultat, eller åtminstone ett resultat som är förutsägbart. Med tillräckligt många uppmätta hastigheter för en vissa laddning får vi ett värde på standardavvikelsen som ger oss en möjlighet att förutspå vad sannolikheten är att nästa skotts hastighet är si och så.

Det är detta som är problemet med träffbilder om man skjuter tre skott. För att vara en korrekt uppmätt träffbild så ska den vara repeterbar. Hur många av oss skjuter en laddstege med tre skott per steg och skjuter sen samma stege flera gånger till och verifierar resultatet? I princip ingen. Det är därför vi får de här hårresande resultaten där ett steg med 0,2 grains krut plötsligt gör att en 3-skottsträffbild går från 43 mm till 8 mm. Inte f-n gör 0,2 grains så att bössan går från att skjuta snusdosa till bänkskyttenivå. Utan det är bristen på repeterbarhet vi misstolkar som ett resultat. Om vi orkade skjuta träffbilder som är 20-30 skott per steg så hade vårt resultat blivit helt annorlunda.

[ctrl]

Jag tror att jag börjat klättra upp på "slope of enlightenment"

En del i detta är att jag accepterat och är tillfreds med "....att "veta" att den alltid skjuter inom en pingisboll...." i kombination med slutsatsen att mitt vinglande, min avståndsbedömning, min vind-bedömning och min förmåga att förutse om viltet kommer att röra sig, är viktigare faktorer för framgång än om den tekniska precisionen i vapen/ammunition förbättras.

[lasse-a]

Men det finns ju en gräns för hur stor en träffbild blir även med en normalfördelning av träfflägena. Det är ju inte så att med tillräckligt många skott så växer en träffbild från att ha varit 20 mm på 10 skott till 4,5 meter om man skjuter 10.000 skott. (såvida man inte skjutit slut på pipan fullständigt, men det är en annan sak). Träffbilden slutar växa efter x hundra skott. Och träffarna ute i periferin har extremt lågt sannolikhet att nå ut dit jämfört med träffarna i och kring mitten, precis som normalfördelningskurvan visar.

Som de nämnde i Hornadys podcast ska man också förstå vad mäta faktiskt innebär. Att mäta innebär att man nästa gång man mäter något får samma resultat, eller åtminstone ett resultat som är förutsägbart. Med tillräckligt många uppmätta hastigheter för en vissa laddning får vi ett värde på standardavvikelsen som ger oss en möjlighet att förutspå vad sannolikheten är att nästa skotts hastighet är si och så.

Ja, här får man ju vara försiktig så man inte kastar ut barnet med badvattnet. Det är ju inte så att det är helt värdelöst att skjuta grupper och att skjuta in. Men man måste som sagt vara lite försiktigare när man tolkar resultaten, och särskilt skillnaderna mellan två olika uppsättningar.

Och, en normalfördelad träffbild är ju som sagt en modell av verkligheten. Även om det enligt modellen finns en sannolikhet att kulan viker av 30º från pipans riktning så betyder ju inte det att det kommer att hända i verkligheten (ja, givet att kulan håller ihop då). Så modellen är "fel" i den bemärkelsen. Realistiskt sett så måste man trunkera normalfördelningens svansar. (Och det är egentligen inga problem att göra det, eller helt enkelt strunta i det och köra ändå).

Som jag citerade innan i tråden: "Alla modeller är fel, men vissa är användbara" och det är det som normalfördelningsmodellen ovan faller under. Dvs inte 100% korrekt, men trots det mycket användbar på en mängd verkliga fall.

[Stewe's world on ice]

Höll på att glömma..... Klarade jag 1/2 moa ?

Mycket imponerade skytte och tankar ,det är verkligen sällan man får ta del av dem på detta viset från er.

Av ren ögonscanning så är du nog inom 1/2moa på de sista sammanlagda 30 skotten

Eftersom denna tråd i huvudsak handlar om att få fram precision ur sin bössa på ett strukturerat sätt så får du gärna skriva om det också, nu när du är är igång med skrivandet

Kör du långa stegar med både krut och friflykt eller brukar/det visa sig snabbt som exempelvis det exabit förevisade ?

Försöker man som bänkskytt att få en kula att skjuta med massa byten av krut och krutvikter ?, och händer det ofta att det går att få en sisådär kula att skjuta tillräckligt bra för match med ett enkelt krutbyte ,även fast krut nr1 borde ha varit rätt ?

Mummelman hänger inte så mycket här så jag försöker mig på något liknande svar.
I just detta fall får man även ha i beaktning att serierna sköts under tävling. I regel har man lättare att få bra resultat under träning/tuning.
Krutbyte är inget som sker lättvindigt i denna branch, därimot kasseras pipor som inte duger innan dom hinner komma till en större tävling,bänkskyttar är inte kända för att slösa kulor precis.
Vi laddar ju som sagt i regel mellan serierna så krutmängd och col kan mycket väl ändras och ibland ganska dramatiskt under dagen för att maxa precision.
Väldigt få bänkskyttar skjuter långa stegar.
En liten stämningsbild från mummelmans tuning.

IMG_20260427_172344.jpg

[sem1902]

Intressant utveckling av denna tråd..... jag köper absolut detta med statistik och att man bör man skjuta minst 10 skotts serier och helst 20 skotts för att kunna vara säker på en laddning till sin jaktbössa .. MEN jag som snål jägare vill inte bränna av den mängden kulor på tavlan.....jag provade en 3-skotts stege sist med 0,3 gr hopp mellan totalt 2gr där den bästa serien hade ett ES på 1,3 och även bäst träffbild på 15mm. Efter att ha läst de sista 3 sidorna av denna tråd och lyssnat på Hornadys podd #50 har jag nu laddat upp 10 skott av min valda laddning och ska till banan i morgon för att kolla hur de 10 ser ut vs de "fina" 3. Nog en nyttig övning.

[mummelman]

Bilden Stewe lagt ut är från test lr tuner inställningen på reservpipan jag hade med till förra årets Nationals och efterföljande VM.
Det är förmodligen en av de mest välskjutande pipor jag haft när den är i tune, men helt värdelös som tävlingspipa.
Tävlingarna börjar oftast 08:00 och skjuts 2 klasser så är det slut runt 17:00, vilket gör att det ofta är väldigt varierande temperatur och luftfuktighet under dagen.
Fönstret med sättdjup och laddning är så extremt snävt att den är svårhanterad på tävling, när den går ur sweetspoten så går den verkligen helt ur och är därmed ganska värdelös. Pipan är testad med 3 ollika kulor och 2 krutsorter och utfallet har varit helt lika med alla kombinationer.

Hur gör jag för att hitta precision snabbt.....

Först och främst så får man ha komponenter som man vet fungerar och hur, dvs kulor, krut och tändhattar som man är van med.
Kulan jag har som favorit har jag använt i runda slängar i 10 år , vilket gör att jag vet vad den ska prestera och hur den beter sig vid laddutveckling.

Samma med krut, oftast används Viht N133 som alternativ har jag RS40. N133 har börjat skilja ganska mkt mellan lotterna så man vill skjuta med samma lott så länge som möjligt för att lära sig hur just lotten man har beter sig under olika förhållanden.
Så när man hittat kulor och krut som man vet fungerar så får man försöka köpa på sig så mkt man har utrymme för.

När det är dax att börja testa ny pipor så börjar jag med att ta fram touch/stickpoint dvs stället där kulan precis träffar bommarna. Jag håller inte på med JAM som en del gör, jag har mer nytta av att veta var bommarna verkligen börjar. En annan orsak är att det är lätt och snabbt att kolla under tävling om man vill veta slitaget på bommarna.
Nästa blir test av sättdjup och laddning. Till kulan jag oftast använder brukar jag börja med 3 laddningar 29,6 , 29,9 och 30,2 ,det ger en indikation om man behöver gå uppåt lr nedåt. Sättdjupet som testas först 0,006" in i bom. Efter det första initiala testet brukar man ha en ganska bra uppfattning om det är en pipa som kommer kräva mer omfattande tester lr vara relativt smidig. Naturligtvis testas sättdjupen 0,004" och 0,008" oxå men det brukar bara vara ett av dem som funkar. Kulan jag skjuter är m.a.o. sättdjupskänslig och de 2 varianterna är således allt som oftast fungerar är 0,004-0,006 lr 0,006-0,008.

Pipan som användes till träffbilderna som finns i tråden var levererad till vm av en smed från USA och testades på de 2 träningsdagarna mellan Nationals och VM för att se om den var lika bra lr bättre än det jag sköt med på Nationals. Det vart test enligt modellen ovan och det sköts ca 30skott första träningsdagen och ca 30 till för att justera in tunern och bekräfta testerna från dag 1. Receptet blev 0,005" in i bom och 30,2grs N133 på morgonen för att under dagen sänka laddningen med 0,1grs steg till 29.9grs.
De enda tune problemen jag hade var på morgonen och borde börjat på en något högre laddning, kanske så högt som 30,5grs för att sedan trappa ner under dagen. Pipan är precis vad man vill ha till tävling, även om den inte är helt i tune så skjuter den acceptabelt och förutsägbart och du får en varning om att du inte är helt rätt men det är fortfarande ganska ok. Under hela vm sköt jag 150 record skott och hade inte en enda flyer dvs skott som inte går att förklara. Skotten som inte gick in var helt uteslutande beroende på min bristfälliga vindläsning lr taktik.

[mummelman]

Nu måste folket här inne ta det för vad det är... ingen normal jaktbössa ser någon skillnad på 0,1grs lr lr de minimala förändringar som man gör på en bänkbössa. Bänkskytte är extremt, men grunderna och principen för hur du tar fram precision är den samma på en jaktbössa.

Några bra grunder för precision i ett vapen är att låset sitter fast i stocken, kikarringarna sitter fast och siktet är skottfast.
Det har riktats många Remington lådor till ingen nytta för det som oftast förbises är att kolla och fixa till tändningen. En snabb koll på hur slagstiftet mår och löper i bulten ger nog ofta mer.
Pipan är nog viktigaste komponenten för riktigt bra precision tillsammans med bra kulor. En bra jaktkula är ju inte samma sak som en bra precisionskula och man ska nog ha förväntningar därefter.
Hur kollar man om pipan är bra? Man skjuter och testar den.
Borescope då, det enda det duger till är att se om din rengöring fungerar och se slitage. Jag använder mina till att kolla att det ser ok ut när jag kammrar mina pipor och sedan följer jag upp rengöringen lite då och då.
En standard Sako pipa kan nog vara helt ok men kan inte hävda sig mot en custom matchpipa och återigen så får man ha förväntningar därefter.
Om den gamla Sakon inte ger mer än 35-40mm på 100m så kan du hålla på med krut och kulor till förbannelse, det kommer förmodligen inte bli bättre Det du kan göra är att hålla koll på yttre förutsättningar när du testar bössan. Det gamla plastbordet från tippen är nog inte optimalt och kanske något lr några snittselband på en pinne kan hjälpa till att faktiskt se vad vinden gör. Håller du koll på de yttre förutsättningarna så kan du förmodlingen hålla dina 35mm och slippa 70mm grupperna med helt oförklarliga flyers.

Exabit har ju ett förflutet inom bänkskytte och bör ha koll på vad han behöver göra för att få den gamla Sakon att prestera träffbilder som ser lite mindre trasiga ut.

[doomer77]

Spännande läsning om hur det går till inom bänkskytte! Mycket uppskattat.

Att en bra pipa är avgörande kan jag hålla med om till fullo. En ”bra” studsare kommer vara ganska okänslig för laddvikt och kula och skjuter det mesta bra eller mycket bra. En ”dålig” kommer vara kinkig och ojämn.

[exabit]

Exabit har ju ett förflutet inom bänkskytte och bör ha koll på vad han behöver göra för att få den gamla Sakon att prestera träffbilder som ser lite mindre trasiga ut.

Nja, tyvärr har jag nog rullat nere i dalen i Dunning-Kruger-kurvan fram och tillbaka rätt så mycket Från "jag tror jag förstår något" till "nä, detta funkar nog inte heller", och så har det hållit på sen den korta "bänkskyttekarriären" 2005-2006.

Visst var det du som köpte min Rem XP100 med Borderpipa? Vilken Ulrik hade ägt tidigare. Jag köpte den dock av Stigge.

[killerberra]

Spännande läsning om hur det går till inom bänkskytte! Mycket uppskattat.

Att en bra pipa är avgörande kan jag hålla med om till fullo. En ”bra” studsare kommer vara ganska okänslig för laddvikt och kula och skjuter det mesta bra eller mycket bra. En ”dålig” kommer vara kinkig och ojämn.

Ja piporna är allt. Jag kasserade 3st pipor förra veckan som gått: 850, 1050 och 1200 skott alla tre har givit medaljer och en av dom rekord dessutom. Ingen av dom skjuter en grupp under 8mm någonsin igen men heller ingen grupp över 14mm. En kul sport det här och 20 lax fattigare.

Sista pipan innan jag skrotade den satt jag och gav ett försök till när en fluga plötsligt sätter sig på tavlan och jag håller av för vinden som flaggorna visar och jag mosar den på 100m. Den tar alltså en fluga på 100m men du kommer inte hamna i topp 20 ens med den på en tävling. Nivån är skulle man kunna säga ganska hög.