nygamla AKI skrev: 26 aug 2020, 00:21
Eftersom energin är halva massan gånger kvadraten på hastigheten, så är de ju inte oberoende av varandra.
En nästan helt avgörande fråga är hur snabbt kulan avlämnar sin energi. Dvs
var den avger energin under sin färd från ingångshål till stopp, allt från innanför skinnet till granen bakom och allt där emellan. Detta varierar kraftigt mellan olika kulsorter och beroende på anslagshastighet samt motståndet i det enskilda fallet.
Ni har dessutom glömt att ta med momentet. Det har också sin andel av oförståndet.
Har sett argument för att momentet ger djupet medan energin ger volymen på skadan. Nån kunnig i fysik kan kanske sprida lite ljus häröver.
Allt blir förskräckligt komplicerat därute i verkligheten. Men om vi lämnar den en stund för lite teoretiserande på ritbordet så får vi lite att prata om medan vi "tittar" i Börjes finska första-hjälpen kit.
För det första kan man lämna alla referenser till skärande projektiler. Det är olika varianter på hammare vi jämför. Yxor kan fälla träd med mindre energiåtgång än hammare, men de finns inte verktygslådan. Enbart hammare.
Då har vi anslagsenergi. Den är det absolut viktigaste måttet och det är det enda måttet som ensamt säger något. Men vad säger det då? Jo det är ett mått på vad kulan SKULLE kunna göra. Lite som hur mycket pengar man har. Med mycket pengar skulle man kunna köpa mer, än om man haft mindre pengar. Tyvärr är det möjligt att slösa bort både pengar och energi på onödigheter. Men utan energi blir inget uträttat. Och man måste tänka på det motsatta. Med en massa energi kan mycket bli förstört.
Så kommer vi till moment. Det är en förvirrande term som kommer ur utrikisk litteratur. Rörelsemängd är vår term. Ensamt säger den absolut intet. MEN du kan inte ha rörelsemängd utan att samtidigt ha energi. Och det är nog här förvirringen uppstår hos många författare. De börjar med att jämföra ett antal patroner. Dugliga jaktpatroner har ofta ett ganska snävt hastighetsintervall. Visst kan det skilja lite, men de patroner som alltid jämförs har inga tiopotenser skillnad någonstans. En 300WM med normalkula ger 25% mer fart än en 9,3x62 med normalkula. Det är liten skillnad i fysikens värld.
Men när detta är sagt om moment så har det en viktig egenskap. För en given projektilform är det kopplat till penetrationen. Intuitivt vet vi ju det. Tunga saker är svårare att bromsa.
Så kommer vi till hastigheten. Den är nästan meningslöst att prata om på vårt ritbord. Varför då? Jo för att kulornas beteende är starkt kopplat till hastigheten. Inte bara de expanderande utan de allra flesta helmantlars med. Hastigheten kommer ge en belastning på kulan vid träff som kulan inte tål, utan att deformeras. Och här blir det snabbt så komplicerat att det är svårt att teoretisera sig fram till något.
Men jag tror moderna expansionstester är något på spåren då de försöker beräkna hur stor energiavlämningen är i olika delar av penetrationen. Med en älg som modell vill vi troligen ha mycket lite energiavlämning första fem centimetrarna. Om träffen sitter bakom bogen vill vi troligen att den mycket snabbt efter detta börjar avge massor med energi under passagen genom maskinrummet. Men om kulan sitter aningen längre fram då? Rent av ett aningen snett motskott? Ja då vill vi nog att den skall hålla igen på energiavlämningen i början för att ha lite kvar till maskinrummet.
Det är avsevärt lättare att konstruera en kula som har hyfsat jämn energiavlämning om vi låter den vara både tung och grov. Tyvärr har de en del andra effekter. Rekylen ökar t.ex snabbt med kulvikten. Och med en given kulvikt blir naturligtvis flygegenskaperna sämre om den är grövre.
Nu måste jag hittat något annat att kurera mig med. Hemma pga dagissnuva idag.
Frågan är väl kanske mer vad som är en primär resp. sekundär faktor i sammanhanget. Är dock inte med på hur, och vilket moment, som ska påverka vad...
