Moderatorer: Ulrik, Stefan.K, mecke
Jag hamnade av en slump hos http://www.cabelas.com och glodde genom deras gun cabinet i morse. Det var farlig läsning.OUTFITTER skrev:Fasen Fritz, du måste ta och sluta upp med all denna "porrsurfning"
risken är att du drar fler ner i hana-träsket
Ahhhh, here it comes.... Now we are talking!cloffe skrev:I will not cease from mental fight,
Nor shall my sword sleep in my hand,
Till we shot hammerguns
In Skånes green and pleasant land.
Återspringande hanar
År 1867 patenterade Johan Stanton i Wolverhampton "the Rebounding Lock"
och på svenska kallas det ”i halvspänn återspringande hanar” men oftast säger man
bara ”återspringande hanar” eller ”återspringande låsar”. Denna uppfinning var
revolutionerande på sin tid och efter några år var mer eller mindre alla nya
hanbössor utrustade med denna typen av låsar. Den gamla typen av lås är
konstruerade så det finns tre lägen för hanen, helspänn, halvspänn och liggandes
mot slagstiftet. För att kunna öppna bössan behöver skytten först spänna hanarna
till halvspänn för att inte slagstiften skall spärra piporna då de kan fastna i
tändhattarna. Som skytt får man också se upp med så att hanarna inte ligger mot
slagstiften då bössan läggs ihop med patroner i. Detta leder till att slagstiftet trycks
mot tändhatten och skott kan gå av om oturen är framme. Dessa problem
uppkommer inte med återspringande låsar, de fungerar så att hanen efter anslaget
på slagstiftet "studsar" tillbaks och hakas upp på ett upphak eller halvspänn, vilket
gör att hanen inte vidrör slagstiftet utan ett mellanrum på några millimeter skapas.
Det återspringande låset har alltså bara två lägen för hanen, halvspänn och
helspänn. I halvspänn går det inte att trycka fram hanen utan att avtryckaren hålls
inne. Hanen når alltså slagstiftet endast om avtryckaren är intryckt. Om bössan
tappas kommer alltså inte ett skott att gå av även om den hamnar på hanarna.
Eftersom slagstiften inte ligger an mot tändhatten behöver skytten inte spänna
hanen innan bössan öppnas. Denna typ av lås gör hanbössan både säkrare och
snabbare. Skytten behöver ju inte tänka på att spänna hanarna till halvspänn, det
sköter bössan om själv.
Hur säker är hanbössan?
Kan man med hedern och förståndet i behåll påstå att en bössa utan säkring är lika
säker som en bössa med säkring? Jag tycker att det går att göra det och mina
argument kommer att visa det. De klassiska utgångspunkterna är förstås att ingen
säkring inte är säker och att en bruten bössa alltid är säkrare än en hopfälld. Om
man godtar dessa utgångspunkter kommer följande resonemang bli ganska
självklart.
En hopfälld laddad och säkrad hammerless har sina hanar spända; de syns bara
inte. En laddad hopfälld hanbössa med återspringande hanar däremot har inte
hanarna spända och avfyras därmed inte även om låsarna havererar vilket en
hammerless skulle kunna göra. Detta är visserligen en närmast teoretisk fördel,
men ändå. Vidare är det säkrare att gå under jakten med en hopfälld hanbössa än
med en hammerless i samma situation. Enda gången en hammerless och en
hanbössa är i så att säga samma läge, är när en hammerless är osäkrad och
hanbössans hanar är spända. Om man i detta läge inte vill skjuta har man som
hammerlesskytt två möjligheter, antingen säkra bössan eller bryta den. Vilket är
säkrast? Jo, att bryta bössan. Som hanbösseskytt har man också två möjligheter,
antingen bryta bössan eller spänna av hanarna. Vilket är säkrast? Jo, att bryta
bössan. I detta avseende är alltså en hammerless och en hanbössa lika säkra.
Visserligen går det också bra att spänna av hanarna genom att hålla tummen på
hanen och tryck in avtryckaren snabbt och sakta följa med hanen till halvspänn,
men detta är på långa vägar inte lika säkert som att bryta bössan. Det är min fasta
övertygelse att pekfingret endast skall vara på avtryckaren eller innanför varbygeln
då ett skott skall avlossas, aldrig annars. Tyvärr går vissa hanbössor med toplever
inte att öppna då hanarna är spända. Av de fem Husqvarna hanbössor jag har
provat har endast två gått att öppna med hanarna spända, medan de två engelska
hanbössor med toplever jag provat har båda gått att öppna med hanarna spända.
Jag anser att för att kunna kalla hanbössan lika säker som en hammerless i detta
avseende krävs alltså att den skall kunna öppnas med spända hanar. Här är
öppningsmekanismer som Sidelever, Jones underlever, Purdey thumb bolt och
Powells snap bolt intressanta alternativ som inte skall undervärderas eller väljas
bort för att de idag anses som obsoleta.
Också i handhavandet av hanbössan kan den göras mycket säker. Tommy på
Tommys vapen i Huskvarna berättade för mig hur hanbössan skall användas vid
jakt på pälsvilt. Vid passet står skytten med bössan hopslagen men hanarna är inte
spända. När ett skjutbart vilt kommer förbi spänner skytten ena hanen före eller i
anläggningen och avlossar ett skott och vapnet tas ned från axeln till
färdigställning. Om skytten missar viltet eller skadeskjuter det, spänns den andra
hanen och det andra skottet avlossas. Kanske lite omständligt, men fördelen är att
skytten i upphetsning och glädje kan glömma att spänna av den andra hanen om
det första skottet gjorde jobbet. På det beskrivna sättet blir hanbössan säkrare än
en hammerless även om skytten bär sig dumt åt. Det enda som offras är hur fort
det andra skottet kan avlossas, men ur träffsäkerhetssynpunkt är det bättre att ta
ner bössan från axeln och påbörja en ny anläggning än att ha kvar bössan vid axeln
och skjuta andra skottet. Ju längre bössan ligger vid axeln desto mer tenderar
skytten att sikta vilket leder till minskad chans till träff.
Det är inte för att hanbössan var mindre säker än en hammerless som den
utkonkurrerades. Det handlade om hastighet. I de jaktformer som aristokratin i
Storbritannien ägnade sig åt under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var det viktigt
att omladdningen skulle ta så lite tid som möjligt. Visserligen hade de en eller två
laddare beroende på om de hade parbössor eller triobössor, men varje liten tiondels
sekund var av betydelse då luften fylldes av fasaner som drevkarlarna skrämt upp.
Orsaken till de flesta vapenolyckor är att mynningen pekar åt fel håll. Din farbrors död är djupt tragisk, men trots allt berodde den att på att mynningen pekade åt fel håll. Olyckan hade kunnat undvikas med elementär vapensäkerhet.Fiskaren skrev:Jag tänker inte ge mig in i nån diskussion här men jag vill poängtera att det är en olustig känsla att upptäcka att ena hanen är spänd när man har haft bössan på axeln genom snårskogen. Och farbrorn som drog till sig bössan för att skjuta en vassbake dog faktiskt. Cloffes halvspänn är nog bra men på min hagelbössa finns det inte. Och att bryta en bygelrepeter låter sig bara göras en gång.
Å andra sidan så är det väl så att många av oss känner sig lite kvävda av den stora säkerhet som omger oss och att glänta lite på den med en verklig eller inbillad risk gör vardagen lättare. Själv strävar jag efter det omvända förhållandet.
För att slippa att hanar spänner sig när man går genom tätor finns faktiskt ett ganska enkelt knep. Använd inte vapenrem! Om bössan alltid bärs i händerna har man större kontroll på vapnet genom grenverket och chansen ökar att man vid ett hinder bryter bössan och gör patron ur. Skaffa ett vapenfodral med bärrem om bössan skall bäras längre sträckor. Helst då ett fodral för delat vapen.
|
 |
|
|
