En sorgens dag, Forskulla Cindy 15.12-03 - 9.5-09
Postat: 09 maj 2009, 19:09
Det är med tungt hjärta o fuktiga ögon jag sätter mej vid datorn ikväll. För två veckor sen märkte jag att Cindy inte var sitt vanliga jag, lite hängig var hon, och en dag matstrejkade hon. Nästa dag var hon bättre och åt med god aptit, men hennes andhämtning var "kort" och flämtande. Sen efter ett par dagar så var hon återställd, för att två dagar senare ha samma andning pånytt. Matlusten fanns där, ännu igår åt hon normalt, omän det tog lite längre eftersom hon hade lite jobbigt att andas. Jag åkte därför in till veterinären igår, för att få det besked som jag inte ville ha, men egentligen visste om. Hon hade ju börjat tappa musklerna, så jag visste vad som väntade. Röntgenbilden av bröstkorgen visade knappt revben o hjärta, såpass svart var den. Veterinären sa att det kan gå mycket snabbt, så hon undrade om jag brukar ta bort mina hundar själv vid behov, det var ju dag innan helg. Jag berättade att jag nog var kapabel att göra det, det skulle inte bli första gången, och onödigt lidande kan man ju inte utsätta sin vän för. När vi kom ut från mottagningen trippade Cindy nätt vid min sida och hoppade in i bilen själv, en VW Transporter, utan några problem. Jag tänkte att nog har vi väl en liten tid tillsammans ännu, såpass pigg verkade hon. När vi kom hem åt hon sin vanliga ranson utan problem, sen gick hon in i koijan och la sig. Senare på kvällen när ett par valpköpare och deras familjer/kompisar kom för att hämta sina stövarvalpar, var Cindy ute i hundgården och kollade vad som hände på gården.
I morse hällregnade det, så jag stack in maten i kojan åt Cindy, så hon inte skulle bli våt i onödan. På eftermiddagen, efter att jag levererat ett par valpar till, gick jag för att kolla hur Cindy mådde. Hon hade inte rört maten, och ville inte komma ut ur kojan. Jag fick lyfta ut henne, sen bar jag in henne i köket och satta ner henne på golvet. När hon skulle ta några steg svajade hon till, så då sa jag till min Mamma, att nu är det dags. Eftersom ännu en valpköpare var på kommande, så fick Cindy tillbringa ett par timmar inne i huset, innan jag la henne i bilen och åkte till min hundgravgård, så nu ligger hon och vilar bredvid Minna, Molly o Rölli, samtliga finnstövare. Dessa bilder togs just innan vi åkte på vår sista resa.
Denna bild togs i mitten av oktober -08 en stund efter att jag skjutit en kalv på gångstånd undan cindy, därav den välförjänta pilsnern efter avslutad jakt.
Börje
I morse hällregnade det, så jag stack in maten i kojan åt Cindy, så hon inte skulle bli våt i onödan. På eftermiddagen, efter att jag levererat ett par valpar till, gick jag för att kolla hur Cindy mådde. Hon hade inte rört maten, och ville inte komma ut ur kojan. Jag fick lyfta ut henne, sen bar jag in henne i köket och satta ner henne på golvet. När hon skulle ta några steg svajade hon till, så då sa jag till min Mamma, att nu är det dags. Eftersom ännu en valpköpare var på kommande, så fick Cindy tillbringa ett par timmar inne i huset, innan jag la henne i bilen och åkte till min hundgravgård, så nu ligger hon och vilar bredvid Minna, Molly o Rölli, samtliga finnstövare. Dessa bilder togs just innan vi åkte på vår sista resa.
Denna bild togs i mitten av oktober -08 en stund efter att jag skjutit en kalv på gångstånd undan cindy, därav den välförjänta pilsnern efter avslutad jakt.
Börje
Så tråkigt att behöva läsa detta och jag lider verkligen med dig.
