forum.robsoft.nu

Ja, tråden är startad.

Kommer ha koll på predationen så gott jag kan för att se vad som tar skogsfågel. Har mkt räv, en del mård, svartfågel, mycket ormvråk och duvhök på marken.

Mården o duvhöken tror jag nog är dom värsta av dom du nämner. I Finland är dessutom mårdhunden ett gissel, redet plundras på ägg.

Håller med Börje där men det totala trycket av predatorer påverkar så klart. När jag växte upp var det en sanning att för varje Räv, Mård mm du tog räddade du mer fågel än du kunde bära hem på en höst. Har varit flitig skogsfågeljägare och varit med om kronår och det motsatta. En jag kände som gått bort var mycket nitisk Rävjägare och hade alltid Mårdfällor ute. Även de svagaste åren hade han kullar. Jakt trycket har klart lägre betydelse.

Brukar hårdsatsa predatorjakten där jag jagar mest fågel. Har 30 mårdfällor ute och brukar nöta hårt på lockjakten på räv. Och det märks på fågeltillgången...
/R

Vilken predator som är värst beror på tid på året skulle jag säga.

Under yngelperioden så är nog räv och grävling besvärligast. När man sen kommer fram mot höst och framförallt vinter så är duvhök, mård och lo dom som går hårdast åt fågeln.
Mårdhund, kråkfågel och annat oknytt tar nog en del, men på mina marker är dessa sällsynta eller extremt sällsynta.

Men alla man kan få bort av alla det slag är bra.

Duvhök kungsörn mård räv och till viss del grävling är hård på skogsfågel, lo och berguv är också duktiga på att ta fågel. Mvh


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Korpen har blivit ett aber här och dom ser ut att öka för varje år

Skrev ju detta i annan tråd:

Duvhöken tar massor av skogsfågel.
På vintern så slår de tjäder på löpande band och hinner inte äta förrän det frusit, sen tar de nästa.
De är ju inte heller tvungna att välja endast tuppar som jägare gör för att skydda stammen.
Orrspelen decimeras kraftigt, sen tar räven resterna, de stackars fåglar som ändå får fram äggen får dem tagna av mård/ekorre och sen lever kycklingarna farligt också.

Suttit många gånger på pass och lockat med orrpipa och bulvaner/pipan är rena duvhöksmagneten.
Fått flera bulvaner slagna av hök också en flög iväg med tygbulvan och metspö
Förr jagades duvhök med slagnät och sköts när man kom åt. Men det var ju då man även ville skydda höns mm
Mystiskt nog var det på den tiden när skogsfågelstammarna var starka.

Får väl lägga till att man tydligt kan se hur fåglarna inte exponerar sig tydligt efter ett tag. De lär sig att sitta öppet i topp är rena döden.
Minns en toppjakt när jag på 300m skidåkning hittade 3st nyslagna tjädrar, en tupp och två hönor. Då är detta ändå på ett ställe där man får vara ytterst glad om man som jägare lyckas skjuta en tjäder på en hel vinter....
De hade nästan hunnit frysa till men om de får ligga över en natt så är det ju lätt att skylla det på räven sen när rävspåren kommer.

Dessutom är det ju en fullständig utopi att det skulle "balanseras" upp efter ett tag. Duvhöken tar de enklaste (skogsfåglarna i träden) först men sen kan de ju alltid röra sig inåt samhällena där kråkor och duvor sen håller dem vid liv.

Man kan ju bara tänka hur många orrar och tjädrar man kunde skjuta om man själv kunde flyga runt mellan kända fågelställen och sen skjuta urskillningslöst på hönor och tuppar.

Om man har en mark med mycket folk i rörelse, på det med lös hund i tid och otid. Hur illa är dels störningen från folk samt lös hund tror ni?

Störningen från folk tror jag inte är så farligt eftersom fåglar o djur blir vana med omständigheterna. Hund däremot ska ju inte vara lös o ska den vara lös så ska den gå tillsammans med husse och/elr matte, typ inom 2m.

Stewe's world on ice skrev: 18 jun 2021, 10:54 Korpen har blivit ett aber här och dom ser ut att öka för varje år

Korpen är liksom nötskrikan det jag håller som toppredatorer på våra marker när det gäller
skogshönsen eller alla fåglar som inte häckar i bebyggelse även hare går de hårt åt.

/J

Låter rimligt, lite hare på marken, tokmycket korp.

@börje marken är bara stan, folk vet inte vad som gäller. Kanske höften skulle jag säga av det jag mött.
Sist sprang en tant efter som schäfer som sprungit bort.

Duvhöken är nog riktigt tung vinter predator på tjäder och har hittat en hel del slagna tuppar. Men tycker sällan jag ser duvhök när jag jagar kring Pajala trakten där jag hittat mest slagna tjädrar.
Tror nog mer på örn därikring men törs inte säga säkert.

Väldigt dålig på vad gäller ugglor men hört att lappuggla inte drar sig från att ta tjäder enligt dom äldre herrarna.
Lappugglor ser man lite då och då när man toppjagar.

På senare år så har ju rovfågel blivit betydligt vanligare på våra jaktmarker här men jag tycker det verkar vara hyffsat med skogsfågel ändå. Hittat nån slagen men däremot skogshare verkar ha blivit betydligt mindre av. Nu handlade ju tråden om skogsfågel och jag har jagat markerna sedan lillpojk, bra tråd. Vet inte vilket rovdjur som är värst på Hare, däremot har vi betydligt mera järv nu än vi någonsin haft, dom kanske nyper hare men jag vet inte riktigt.

Vi har lite hare, en del räv plus massa svartfågel. Ny mark. Byggt flera hargolv, får se om det gör skillnad.

Det gäller att hålla de lovliga predatorerna kort och jaga allt man kan.
När det kommer till det fridlysta får vi allt vackert nöja oss med att titta på när dom slaktar matviltet.
Här hemma så jagas räven och mården hårt, vilket med all säkerhet är en av anledningarna till att vi aldrig har riktigt ont om fågel.
Däremot är örnen talrik här och den tar nog en hel del....
Fridlysningen av korpen är för mig en riktig gåta.
Idiotiskt rent ut sagt!

Jo, korp finns det massor av och den ör varsk, så jakten skulle inte utrota den ifall den var lovlig. I finland får den jagas på renskötselområdet. Hörde att det finns renar lååångt söderöver

Korpen verkar definitivt ha gynnsam bevarandestatus nu.

Människan kan ju numera styra det hela med jakt.

Men om man tänker sig läget för ett par tusen år sen: Hur var förekomsten av olika arter då? Det måste ju ha varit någon form av jämviktsläge.

lone_wolf skrev: 19 jun 2021, 17:20 Människan kan ju numera styra det hela med jakt.

Men om man tänker sig läget för ett par tusen år sen: Hur var förekomsten av olika arter då? Det måste ju ha varit någon form av jämviktsläge.

Antagligen upp och ner.
Många bytesdjur, ökande rovdjursstammar, många rovdjur, minskade stammar av bytesdjur osv..