forum.robsoft.nu

Lyfter på hatten!

Ser framemot dagboken, hoppas bössan din hittar hem!

vh
T

äh det är ett fotomontage och tyrkfel, 31 skall det vara

Jäklar vilken fin, man blir ju ganska sugen.

Ingvar skrev:

Roger G skrev:Men........ orkar en fjuttig .458 att sänka en 31-tummare jag tror inte det , men kanske med en säker skytt

Ja Börje är en säker skytt, häromsistens lev han visst "tolva" i Norge.

Så är det om man nu ska skryta på ngn, att Börje är nog forumets i särklass duktigaste allroundskytt så Bufflarna har nog ingen chans mot en 458WM i nävarna på Börje

Stort grattis.

Har inget att tillföra utan stämmer in i kören av gratulationer.

Oh, det var inga dåliga grejjor

Har varit nere i Afrika några gånger och jagat lite olika antiloper men drömmen är ju en buffel.......

Grattis Börje!

Blev det klarlagt vilken ålder det var på "herrn"?

10 år?

Ingvar skrev:Blev det klarlagt vilken ålder det var på "herrn"?

10 år?

Nej för fan!

Börje ser ju ut att vara minst 40 år tycker jag.

Läckert börje! Måste ju erkänna att man är lite smått avundsjuk

Grattis Börje
Jag ser fram emot dagboken.

/Krister

Vettern skrev:

Ingvar skrev:Blev det klarlagt vilken ålder det var på "herrn"?

10 år?

Nej för fan!

Börje ser ju ut att vara minst 40 år tycker jag.

Ingvar är närmare, för buffeln upopskattades till 10-11 år, skytten är med största sannolikhet drygt 49
Börje

Den utlovade berättelsen om Zimbabwejakten:



Resedagbok Zimbabwe 2009

24.8
Planet från Vasa lättade kl 8.15 med destination Helsingfors, tyvärr gick inget senare plan som skulle passat, tidtabellen ändrades ett par månader innan vår resa. Det betydde att vi tillbringade hela dagen på Helsinfors-Vanda flygfält. Planet från Helsingfors till Munchen avgick 18.55, och väl framme i Munchen fick vi veta att vår flight till Johannesburg var framflyttad till tidigt nästa morgon, stället för att som planerat avgå vi 22-tiden. Det betydde att vi hursomhelst skulle missa vår flight även till Victoria Falls, så vi valde att stanna ett dygn i Munchen istället för att ta planet som avgick på morgonen. Morgonplanet skulle ha inneburit att vi skulle ha övernattat på hotell i Johannesburg, och vi kände oss betydligt tryggare i Munchen, för vi hade hört att Johannesburg har problem med kriminalitet, rånmord är inte speciellt ovanliga. Efter att flighterna bokats om till 24h senare, så åkte vi till hotellet.

25.8
Efter den rejäla hotellfrukosten gick vi ut på promenad i strålande solsken. Hotellet låg nära flygfältet, och jordbrukslanskapet bredde ut sig bara en bit ifrån, så vi valde att gå en sväng ut på vischan. Vi såg några jakttorn i typisk mellaneuropeisk stil, en hel del duvor, en räv samt ett rådjur. Sen gick vi tillbaka till hotellet där vi tittade på TV samt bekantade oss med Bo-Eriks instruktionsbok till hans nya kamera. Vid 18-tiden gick vi ner för en matbit, sen iväg till flygfältet. Vid 10-tiden på kvällen kom vi så äntligen iväg.

26.8
Vi landade i Johannesburg kl 8. Efter passkontrollen vidtog en hel del byråkrati med vapnen. En hel del dricks gick åt, för där drar dom sig inte för att nämna rent ut att det kostar en slant, dessutom berättar dom hur mycket man ska ge i dricks. Vi hade kunnat undvika allt detta genom att checka in bagaget hela vägen till Victoria Falls, men vi hade hört att Johannesburg är ”världsmästare” på att skicka bagaget till fel destination. För att kunna ta ut bössorna i Johannesburg hade vi ansökt om införseltillstånd på förhand, dessutom hade vi en inbjudan från en jaktarrangör därnere. Efter att från polisen fått tillfällig vapenlicens för vå vistelse i sydafrika, så gick vi till incheckningsdisken för vidarefärden till Victori Falls, förståss assisterad av en hjälpsam kille som tog hand om vårt bagage. Bössorna skulle sen checkas in på skild plats, så han visade oss dit. Vi hade verkligen nytta av hans hjälp, men när vi gav 20USD i dricks som tack, så sa han att det kostar 40. Vi valde att betala utan att argumentera, för killen trodde säkertligen att vi hade gott om pengar eftersom vi skulle på jakt. Ofta är det ju välbärgade amerikaner m.fl som beger sig till afrika på jaktresor, mer sällan vanliga ”arbetare” som jag och Bo-Erik.
Väl framme i Victoria Falls blev vi väl emottagna, efter en halvtimme hade vi fått klart med visum (30USD) samt tullat in vapnen, vilket inte kostade nåt. Väl ute i ankomsthallen träffade vi en av våra PH:s ( Proffessional Hunter = giuden man jagar tillsammans med) som var där föratt hämta oss. Vi packade bagaget på flaket och åkte iväg till jaktcampen, som låg 180km syd-sydost om VF. Bilen var en rätt ny Mazda Pic-Up 4WD med ett riktigt baksäte, så vi åkte komfpotabelt på den hyfsade vägen, som ställvis var lite guppig.
Efter att vi åkt an bit så såg jag tre elefanter i en dalgång bara en liten bit från vägen, för övrigt dom första elefanter jag sett i vilt tillstånd.
Väl framme vid campen så bytte vi kläder, tog vapnen med oss till en ”skjutbana” för att kontrollera så dom sköt som dom skulle efter flygresan. Efter att detta var avklarat så åkte vi runt lite tills det blev mörkt. Vi såg gott om Impala, några Kudu, flera vårtsvin samt massor av fåglar. I ett träd satt ett 20-tal gamar. Vi såg inga bufflar, men vid ett vattenhål fanns det pinfärska spår, som uppskattades till högst 15min gamla.

27.8
Väcknig kl 5.00 för frukost, 5.30 bar det iväg i det första gryningsljuset. Vi åkte iväg till vattenhålet från kvällen innan, men bufflarna hade ännu inte varit där för att dricka. Vi bestämde oss för att köra till en uttorkad flod och börja gå därifrån för att försöka få kontakt med bufflarna, för PH:n hade sina aningar om var dom fanns. Vi hittade spåren efter ett tag och började följa hjorden, men redan efter ett litet tag så vände vinden, så vi fick lov att göra en kringående manöver för att komma rätt i vind. ( Det är förrästen väldigt vad ofta vinden vänder i detta område, man går mot vinden, sen får man plötsligt vinden snett bakifrån, detta händer flera gånger dagligen.) efter ca 1 timmes letande, så fann vi hjorden till slut,. Vi såg ca 30djur på väg ifrån oss, men endast ett par unga tjurar. Vi var ju ute efter gemla tjurar med ”solid boss”, sk. Dagga Boys. Dessa kan man ibland hitta i dom stora hjordarna av kor o ungdjur, men oftast så går dom ensamma eller i små grupper opp till ett fåtal djur. Eftersom vi inte hade haft möjlighet att studera alla djuren i hjorden närmare, så gjorde vi en kringående manöver för att kunna komma före hjorden till vattenhålet dom var på väg till, för att kunna studera djuren närmare, dessutom så gissade vi att hjorden bestod av betydligt fler djur än dom ca 30 vi sett. Vi lyckades med denna manöver, och det visade sig finnas ca 100 djur i hjorden, men ingen skjutbar tjur fick vi syn på. Vi kunde ju av naturliga orsaker inte veta ifall det fanns nån stor tjur i mitten av hjorden, eller på andra sidan, för vi hade ju bara möjlighet att studera djuren på vår sida så vi bestämde oss för åka tillbaka till campen, och leta rätt på hjorden igen på eftermiddagen, för klockan var redan mycket, och bufflarna vill ligga o vila i skuggan den hetaste tiden på dagen. På vägen tillbaka så fick vi syn på ett par bushpigs som låg och sov under en buske, så vi körde vidare en bit innan vi började smyga oss tillbaka för att försöka komma till skott. Detta lyckdes efter att vi smygit så försiktigt vi kunde, och jag fick bredsida på galten på ca 25-30m. Skottet tog där det skulle, och galten blev på platsen. PH:n berättade att det är väldigt ovanligt att bushpigs skjuts dagtid, för dom är nattaktiva, så dom få som skjuts brukar skjutas i sista dagsljuset eller i allra första gryningsljuset. Jag sköt min 11.55. Fullvuxna grisar väger väl ca 70-80kg, och dom är rödbruna i färgen och har mer päls än vårtsvinen. Vi lastade grisen på bilen, och åkte till campen för att äta lunch och ta en lite tupplur innan kvällspasset, som man ger sig ut på vid 3-tiden på eftermiddagen, när solen börjar dala så smått.
När vi åkte ut på eftermiddagen hade vi turen att råka se bufflarna från bilen när dom korsade ”vägen” vi åkte längs. Jag knäppte några bilder, sen åkte vi vidare. Ca 300m från hjorden stannade vi bilen, och begav oss av till fots för att genskjuta hjorden på rätt sida i förhållande till vinden. Under kvällens lopp var vi ”inne” och kikarspanade på hjorden 3ggr utan att se en enda skjutbar buffel, den största uppskattades ha ett par år kvar till den skulle ha solida bossar, och PH:n uppskattade att den på sin höjd mätte 36”: En van iakttagare kan med otrolig säkerhet bedömma utläggen med hjälp av hur mycket hornen sticker ut utanför öronen.
Samtidigt som vi var ute, så var en fransman, som också bodde på campen, ute i ett annant område där man visste att det fanns en grupp Dagga Boys bestående av tre djur. Denna fransman hade som tur var ett sjukt knä (artros), så han kunde inte följa bufflarna i terrängen, för i det området var det mycket mer kuperat än där den stora hjorden höll till. Detta ledde till att vi visste var det fanns Dagga Boys, och dagen efter så skulle vijaga där, eftersom fransosen tvingades avstå den jakten. Den enes död.......
Väl framme vid campen avnjöts en kall öl, sen så åt vi en god middag, duschade och gick för att möta John Blund.

28.8
Vi åkte kl 6 för att söka spåren efter dom tre tjurarna, som alla bar riktigt fina troféer enligt PH:n, han hade nämligen sett dom redan veckan innan vi kom. Dock så hittade vi spåret efter en ensam buffel som av spåren att dömma även den var en rejäl gosse. Vi bestämde för att spåra den, men redan efter ca 20min spårande, så blev den varse oss utan att vi sett den, så det enda vi fick med oss var ljudet av ett ”ånglok” som satte iväg genom buskarna. Vi fortsatte att spåra tills spåren korsade vägen ca 300m bakom vår parkerade bil, så vi beslöt att den skulle få lugna sig ett tag, medan vi åkte för att leta spår av dom tre. Vid ett vattenhål hittade vi färska spår, så det var bara att börja spåra. Terrängen i detta område var ganska kuperad, och det var rätt tätt med buskar på sina ställen. PH:n förberedde mig på att det högst troligt blir att ta ett skott på nära avstånd, och troligen genom lite lövverk. 9 av 10 skott i dylik terräng lossas utan att det är helt fritt skottfält sa han, så han bad mig ladda me endast solida kulor. Blössan laddades altså med 500gr (32,4g) Barnes Solids kulor, sen tog vi oss an spåret. Vi var tvungna att gå väldigt sakta och försiktigt, för att om möjligt få syn på bufflarna innan dom fick ett hum om att vi var i närheten, så det tog rätt länge innan vi fann dom. Vi fick syn på två av dom, men hållet var 80m, och buskarna gjorde det omöjligt att skjuta. Efter att tag så blev den ena varse oss, och sprang iväg en bit, sen så sprang dom andra två efter. Vi väntade ett tag innan vi började spåra igen, och efter en halvtimmes spårande hörde vi ett rejält brak när dom satte iväg upp för en sluttning. Vi hade kommit in på ca 50m utan att veta om dom, för dom stod nere i en dal under några riktigt täta buskar. PH:n ville avbryta, men spåraren ville göra ännu ett försök. Detta resulterade i att vi stötte dom ännu en gång, sen avbröt vi för att göra ett försök på den ensamma buffeln istället. Vi gick tillbaka till bilen, åkte till platsen där vi slutat på morgonen, och började spåra därifrån. Vi spårade väl ca 1h, sen kom vi till ett bilspår som buffeln korsat. Där slutade vi, för var rejält varmt, klockan närmade sig 1 redan. Vi hade nu ca 5km till campen, och lite längre till bilen, så vi valde att gå till campen. Framme där så blev det en snabb lunch, lite vila och sen ut på nytt.
På eftermiddagen så skulle Bo-Erik och hans PH försöka spåra den ensamma, medan vi skulle tillbaka där vi lämnat dom tre. Vi började spåra, och vid 5-tiden fick vi syn på dom i ett tätt snår. Hållet var ca 40-50m, och en hel del buskar skymde sikten, men i en glugg fanns det möjlighet att få på ett skott mot bogen. Jag tog chansen eftersom det förmodligen var den bästa chans jag skulle få. När skottet gick kändes det OK, men jag hade lyckats nudda en ca 2cm grov horisontal kvist på ovansidan, så frågan var hur pass mycket kulans riktning eventuellt hade påverkats. Kvisten fanns ganska precis mitt emellan mej o buffeln, så det var ju ca 25m kvar till buffeln innan kvistträffen. Skottplatsundersökninge följde, och efter bara 50m spårande så fick vi bevis på att kulan gått igenom buffeln. Blodet var dessutom rätt ljust, vilket bådade gott. Dock hade buffeln gått undan en bra bit, och efter ca 300m fick vi syn på den uppe på en kulle. Jag hann inte skjuta innan den försvann, dessutom hade en av dom andra bufflarna kommit tillbaka för att slå följe med den påskjutna, medan den tredje hade valt en annan väg. Oppe på kullen hittade vi två rejäla blodfläckar, en från var sida av buffeln. PH:n hade sina funderingar om att jag troligen nuddat ena lungan eftersom blodet var ljust, men buffeln fortfarande var på benen. Träffen satt troligen för högt efter att kulan nuddat kvisten m.a.o. På min fråga hur länge en buffel kan gå undan jägarna efter en sån träff blev svaret att den kan gå ett par tre dagar.
Vi fortsatte att spåra dom ca två kilometer, sen blev vi tvugna att märka opp platsen för att fortsätta följande dag p.g.a att dagsljuset började ta slut. Vi gick ut till vägen, sen på väg till bilen såg vi att bufflarna korsat vägen, men i det dåliga ljuset såg vi inte längre några bloddroppar.

29.8
Vi åkte till platsen där bufflarna korsat vägen. I ljuset såg vi lite torkat blod, men nu hade den tredje buffeln också korsat vägen på samma plats, efter att vi varit där kvällen innan. Spåren ledde till vattenhålet i närheten, därifrån hade inte den ensamma längre föjlt efter dom andra två. Vi började spåra dom två, och snart fick vi se en snabb skymt av dom båda bufflarna. Trots att vi spårade till kl 1 så fick vi inte nån mer kontakt med dom, det verkade som om dom ville avlägsna sig från farlig mark. Vi avbröt för lunchvilan, på vägen till campen så såg vi två elefanter. Den ena korsade vägen ca 50m framför bilen, så jag hann knäppa ett par bilder innan den försvann i buskarna.
På eftermiddagen fortsatte vi där vi slutat. Med en timme kvar av dagsljuset så hann vi ikapp dom, vi hörde dom på kanske 100m håll. Vinden var inte riktigt bra, så vi beslöt att försöka komma runt dom för att vänta på en väg tillsammans med PH:n, medan spåraren och hans följeslagare fortsatte på spåret. Efter en snabb march på ca 10min så befann vi oss på pass på vägen, men det visade sig att bufflarna precis hade passerat ca 100m längre fram på vägen. Vi tog oss an spåret därifrån, men tyvärr valde bufflarna att korsa riksvägen, och lämna jaktområdet till förmån för ett statligt område där vi inte hade jakträtt, så för att kunna fortsätta nästa dag så blev PH:n tvungen att kontakta myndigheterna. Dessutom skulle en representant för den den instans som förvaltar den marken komma med som nån slags övervakare, och köttet skulle tillfalla dom människor som bodde i området.

30.8
Efter att PH:n hämtat killen som skulle följa med oss, så åkte vi ut för att börja spårandet. Spåren ledde rakt mot ett vattenhål, så vi tog bilen dit för att fortsätta spårandet därifrån. Mycket riktigt så hade bufflarna druckit där kvällen innan, och sen gått vidare. Vi lämnade bilen och begav oss av. Efter ca 3km spårande över en ås, och ner i en dal, så fann vi dom två till slut, sovande en bit opp på följande ås. Vi bestämde att jag skulle skjuta den till vänster, chansen var ju 50/50 att det skulle vara rätt djur. Skulle det vara fel djur så fick vi försöka övertyga vår ledslagare att det trots allt var rätt djur, lite USD skulle troligen lösa den saken enligt PH:n. Bufflarna låg bakom några buskar, men vi vågade inte gå närmare än ca 60m. Jag såg knappt den ena buffeln, den jag skulle skjuta såg jag bara som en mörk ”kulle” som sluttade åt båda hållen. P.g.a buskarna så såg jag inte huvudet, men anade att det satt till vänster på ”kullen” Jag kollade med PH:n, och han nickade. Han skulle skjuta ett ”Back-up” skott genast efter att jag skjutit, för inne på denna mark ville vi inte ta några onödiga risker. Problemet med att skjuta liggande buffel är ju att dom vitala delarna är skyddade, men jag försökte räkna ut var nacken satt, sen klämde jag iväg skottet. En halv sekund senare sköt PH:n. Han hade räknat med att buffeln skulle hoppa upp när den träffades, men eftersom min kula nuddade nackkotpelaren, så kom buffeln inte opp, så PH:ns kula tog oppe i sulderbledet, alltså ca 20cm för högt. Min kula hade bara nuddat, nacken, så efter ca 30sek var buffeln plötsligt oppe på benen igen. Under tiden hade ju den andra buffeln studsat opp, och ställt sig 30-40m ifrån oss. Där stod den ett bra tag och blängde på oss, så vi höll den under noga uppsikt, samtidigt som PH:n bad mig att hålla koll även på den som låg, vilket ju var tur. Genast som ”min” buffel kom opp på benen så försökte jag komma till skott, men busken var så tät så jag såg inte buffeln tydligt förrän den tog dom första stegen för att fly fältet. Samtidigt svängde den baken emot mej, så det enda jag kunde göra var att försöka skjuta den i svansroten, för att förlama den. Kulan tog i vänstra skinkan, varvid buffeln knäade något men fortsatte. Den svängde över åt höger, så jag kom åt att skjuta två skott från sidan, dock genom buskarna mot en suddig massa. Första skottet från sidan tog något för lågt bak för att vara bra, det andra tog i baklåret. Då gick kolossen ner för räkning, med ett skott i skinkan, samt ett i andra baklåret så blir det för svårt även för den tuffaste. Efter att buffeln legat några minuter så hördes en sista rossling, sen vart det stilla.
Väl framme vid buffeln så blev jag gensat nöjd, och det stora smilet från PH:n bekräftade att jag skjutit mitt livs buffel. En närmare syn av buffeln visade att vi även valt rätt när vi bestämde vilken vi skulle skjuta, kulan från 1½dygn tidigare hade tagit för högt för att göra tillräcklig skada, bara nuddat lungornas övre del. Efter att buffeln fotograferats så begav vi oss tillbaka för att hämta bilen, medan spåraren och ”övervakaren” följde dalen till landsvägen. På vägen till bilen mötte vi några giraffer i varierande storlek, dom hade varit nere vid vattenhålet. Jag han få en suddig bild at en giraffskalle ovanför buskarna innan dom försvann.
Vi blev tvugna att röja lite buskar för att kunna ta oss med bilen till buffeln, men efter en dryg timme var vi framme. Sen så skulle den vinchas opp på flaket, vilket tog en halvtimme i anspråk. Vi var tillbaka vid campen kl 12, sen mättes trofén, som visade sig mäta hela 41”. Den mättes även enligt SCI (Safari Club International) normerna, och det garv vid handen att den med råge platsar i boken över stora troféer, gränsen går vid 100”, mätningen gav107”.
Eftermiddagen var ämnad för jakt på impala, men det blev ingen riktig jakt. Vi åkte ut 15.30, sen körde vi till en plats där det fanns gott om dom vackra antiloperna. Vi lämnade bilen och vandrade iväg. Efter ca 400m vandring så såg vi en impala ett par hundra meter bort, och den vandrade sakta snett mot oss. Bara att vänta vid ett stort träd. Med stöd av stammen fällde jag den med ett välriktat skott på 90-100m. Träffen satt i bogen, och djuret blev på plats. En 500gr A-frame är väl i mesta laget för det lilla djuret, men jag hade ju bara en bössa med mej, dessutom så blev utgångshålet inte speciellt stort, eftersom kulan knappt hann expandera. Troféen var riktigt fin och hornlängden mättes till 22½”, vilket får betraktas som riktigt bra.

31.8
Dagen skulle ägnas åt eland, världens största antilop, vilket kan vara ännu knepigare än buffel. Vi började med att leta spår längs vägarna, och efter 1,5h hittade vi dom första spåren efter en elandtjur. Efter ytterligare en timme hade vi förvissat oss om att vi hade ringat in den, så vi bestämde att vi skulle börja spåra den på eftermiddagen. Resten av förmiddagen skulle ägnas åt att försöka hitta en buschbock eller ett vårtsvin. Vi stötte en bock som på rådjurs vis skällde ut oss, sen såg vi även några svin, men inte stora nog.
På eftermiddagen började vi spåra, men fick rätt snabbt vinden i ryggen, så vi avbröt. En eland som får lukten av människa i näsan ser man inte mer den dagen, dom springer kilometertals. Istället valde vi att åter försöka på svin och buschbuck, men vi gick bet även nu. Jag skulle ha haft möjlighet att skjuta en vacker kudutjur, men avstod, eftersom jag redan har en sån på väggen hemma sen min första afrikaresa för tre år sen.

1.9
Sista jaktdagen skulle vi försöka på eland igen, och vi hittade genast spåren av 4st elandtjurar som varit framme vid ett vattenhål under nattens lopp. Vi körde runt för att förvissa oss om att dom fanns kvar i området, vilket visade sig vara fallet. Vi började spåra, men det visade sig att tjurarna gick i en vid cirkel, för att sen korsa spåren där vi påbörjade förföljandet. Dom hade känt av människovittringen i våra spår vad det verkade, för dom hade svängt lite innan dom vågat korsa våra fotspår, sen så blev deras steglängd betydligt längre, så vi avbröt för att återgå till annan jakt. Vi fann en buschbock, men blev även denna gång upptäckta samt utskällda. Vi föjlde ett litet vattendrag som får påfyllning från en källa, så det lilla vattendraget sinar inte. Där såg vi två små krokodiler, ca 1,5m långa. Vi fick en stund senare syn på ett skapligt vårtsvin, men det lyckades förvinna i det långa gräset längs vattendraget, så vi styrde kosan mot bilen. På väg till bilen blev vi utskällda ännu en gång.
På eftermiddagen tog vi oss an elandtjurarna igen, men dom vandrade hela tiden under sitt födosök, så när vi äntligen hann ifatt dom så var tiden för knapp för an försiktig ansmygning eftersom ljuset var på upphällningen. Det blev till att chansa på en snabb ansmygning, vilket förtåss belönades med ett jättebrak. Vi hade även nu gått i en vid cirkel, så vi befann oss ca 400m från bilen trots dryga två timmars spårande.
Nu var jakten över för denna gång, det får bli eland nåt annat år.
Bo-Erik lyckades aldrig hitta nån skjutbar buffel, trots otaliga buffelmöten, så för hans del så blev bytet en vacker impala.
Framme vid campen så åt vi en god middag, redde opp det ekonomiska, gav diverse gåvor åt våra PH och spårare, samt dricks åt alla som varit inblandade med att laga mat, tvätta o stryka kläder, ta hand om dom skjutna djuren mm. Innan vi gick till sängs så duschade o packade vi klart, för avfärden till Victoria Falls skulle ske vid 6-tiden, för att vi skulle hinna besöka världens största vattenfall, där den mäktiga Zambezifloden störtar över kanten till en djup ravin men 93m fallhöjd.

2.9
Väckning kl 5, efter en rejäl frukost tog vi farväl av våra nya vänner, och åkte mot vattenfallen. Vi tillbringade knappt två timmar med att beundra vattenmassorna samt fotografera en hel del, sen åt vi luch inne i staden, som har ca 600.000 invånare. Efter lunchen så åkte vi till flygfältet, tog farväl av Bo-Eriks PH som skjutsade oss, och sen checkade vi in för hemresan. Vi chekade in bagaget direkt till Helsingfors trots risken att det hmnar på villovägar i Johannesburg.
På kvällen åkte vi vidare från Johannesburg med destination Frankfurt.

3.9
Landade i Frankfurt kl 6, tog en tidig morgonpilsner där och läste lite dagstidningar. Bo-Erik behärskar tyska, så han hade en del att läsa, men det fanns även dagsfäska engelskspråkiga tidningar, så jag läste lite i dom. Planet till helsingfors gick vid 12-tiden, efter lite förseningar.
Framme i Helsingfors så hämtades bagaget, för flighetn hem till Vasa hade vi själv bokat. Som vi befarat så saknades en del av bagaget, alltså min kära ”bettan”. Den kommer väl i sinom tid, annars så får jag väl skaffa en grövre extrapipa till 375:an.
Vi var hemma i Vasa 37 timmar efter att vi lämnat jaktcampen, så det var lätt att somna på kvällen. Nu längtar jag redan tillbaka
Börje

jonas skrev:Det var som tusan, över förväntan. Grattis!

Vaddå över förväntan Jag hade förväntat mig en 41½", så det var ju aningen under
Börje

Det låter som att du haft en härlig resa! Hoppas "bettan" hittar hem igen.

Mvh Rikard

Sjuttons bra berättelse också, tackar för den! Det gick åt lite svett å tårar innan den blev din

lite svett, ja, tårar, nej. Min PH sa att vi hittar den, för vi har 4 hela jaktdagar. Han lät säker, så jag var benägen att tro denna rutinerade herre. Han berättade att elefant var hans favorit. När jag frågade hur många han skjutit, så svarade han att han slutade räkna vid 150st. Han hade skjutit en massa problemelefanter. Han hade även attackerats av dom, samt buffel och lejon. Han sköt ett attakerande lejon på eftersök i mars, skottet tog hyfsat, men lejonet dog ovanpå honom efter att ha satt lite märken i nacken, på axeln och ryggen. Han visade skadorna, samt ett foto som tagits efter förstahjälpen. Habn hade f.ö en 458WM som ändrats till Lott, en 602:a med blanknött pipa. Den "lottades" för att bättre penetrera skallbenet på elefanterna.
Börje

Mycket bra skrivet, tack för att du tog dig tid till det.
Grattis till en riktig "Dagga boy"
/Krister

Det är en jakt man garanterat kommer ihåg, så är det med jakt det är inte alltid det går rarätt! Stort Grattis

Jaa, det var en historia bakom den trofén...
Starkt jobbat och fett grattis!

Själv åkte jag till Tanzania och sköt ett skott i stickhålet
och kunde börja posera framför kameran någon minut senare.
Totalt odramatiskt och inte mycket att skriva hem om...
Så jag är rätt avundsjuk på din story!