Anders Ö skrev: 09 aug 2020, 09:18
Jag har labbat med detta nu på morgonen.
Jag provade både på min
Tikka M658 6.5x55 Lyx med
Sierra 140gr Gameking sp
och på min
Tikka T3x 308win Varmint med Lapua Scenar 155gr
Jag körde både lätt och tung friktion på kulgreppet på hylsan , men inget funkade ...
Det verkade bli "moment 22" ju hårdare grepp , ju hårdare satt de i bommarna och viseversa så var greppet ändå för lätt att dra ut kulan uniformt , många gånger kom inte kulan ut alls.
Använde jag Slutstyksmetoden i samband med läskstången att smyga ut kulan med efter att öppnat slutstycket så blev det bättre men den där extra 1-2mm som blev när man öppnade slutstycket var svår att bli av med .
Jag fick nån enstaka gång nästan samma längd som med de 3 andra metoderna , så man kan ju göra den många gånger och ta den kortaste längden om man inte vill använda läskstången av nån anledning.
Med FavoritMetoden så blev patronlängden lika på så när som +- 0.03mm , varje gång
ELLER nästan...
Jag glömde läskstången närma patronläget en gång och tryckte in kulan ca 2mm extra
Nu har du ju laddningar som fungerar bra och inga trycktecken så då är det igentligen irrelevant för dig ...
Jag testade även om man kunde
använda en o-kalibrerad hylsa och bara klämma till halsen lite , men det gick för trögt att få ut hylsa när man knackat in den , med ojämna längder som följd .
Helkalibrerat skall det va
Men... det skulle ju ändå vara intressant om du testade nån av de 3 metoderna jag förevisade , och se om det blev nått annorlunda mått ...?
Jag har också hållit på och labbat under förmiddagen.
Tikka T3x Varmint 7mmRM och Hornady 162gr ELD-M använde jag...
Dels märkte jag att den kulan fastnar väldigt lätt, precis som Velcro-Fly pratade om med VLD-kulor. Det räckte med att jag lät den falla in i loppet så satt den så pass att man fick stöta till ordentligt i golvet för att den skulle lossna.
Jag provade tre olika metoder, ett flertal gånger.
1. Läskstången och markeringar på tejp
2. Slitsad hylsa
3. DIY OAL Gauge
Med metod 1 fick jag till en början konsekvent 0.6-0,8 mm mindre mått än med de andra metoderna. Jag noterade då att läskstången jag använde, som inte hade hål utan en slits för att trä igenom en lapp, var lite avrundad i kanterna. Detta är så klart en bra sak när man håller på med vapenvård, men det och en relativt liten yta där fram, gjorde att jag för det mesta fick fel mått pga att det var avrundningen som vilade mot kulan. Dessutom hamnade den nog på sidan om då jag säkerligen aldrig riktigt prickade spetsen. Lösningen var att linda på lite tejp så den inte kunde vingla för mycket i loppet och jag fick den plana ytan att landa på spetsen. Helst skulle man ha en helt plan yta med nästan samma diameter som loppet för denna övning. Tex en "jagg" med spetsen bortslipad skulle funka bra...
Man märker också ganska tydligt att de är svårt med noggrannheten, som du också skrev, med metoden att mäta mellan streck på en läskstång. Antagligen mycket bättre med de två klumparna man låser fast som gör att man kan mäta konsekvent med skjutmått.
Metod 2 gav precis som du beskrev ganska varierande resultat, tills jag insåg att patronläget är så pass tajt i min bössa att oavsett hur löst jag försökte spänna den sågade hylsan så klämde det ihop kring kulan när jag kamrade den. Jag fick helt sonika svarva och slipa ned en hylsa tills den gick mer eller mindre helt fritt in/ut ur patronläget även med kulan löst isatt. Först när det var gjort kunde jag själv bestämma "neck tension" på den sågade hylsan och jag fick gång på gång mer eller mindre samma mått (några hundradelar i diff). Det spelade ingen roll om jag kamrade med slutstycket eller för hand, vilket gjorde att jag körde med slutstycket för att få hjälp av utrdragaren på tillbakavägen. Kulan fastnade ju en aning och försökte jag trycka eller stöta ut den så kunde den röra sig i hylsan. För mig funkade det bra med väldigt lite "neck tension".
Metod 3 med min hemmagjorda OAL gauge kändes till slut enklast och gav mest konsekvent resultat. Men det behövdes lite experimenterande innan jag fick till det. Den modell jag gjort är böjd för att kunna användas i min Helix och vajern som jag använder för att trycka fram kulan har rätt mycket mindre diameter än röret. Det gör att vajern fjädrar lite i böjen så jag fick testa mig fram till vilket tryck jag kunde använda både att trycka fram kulan och när jag mätte med skjutmåttet. Får kika på att trä på något på vajern så den ligger tajtare i röret men samtidigt kan röra sig lätt.
Men när jag väl testat igenom och "förfinat" respektive metod så fick jag mindre än 0.1 mm diff mellan dem.
Slitsad hylsa och OAL gauge gav mer eller mindre exakt samma resultat så möjligen är det ett rent mätfel med läskstången.
Intressant nog så kom jag fram till nästan exakt samma mått som jag redan tidigare mätt upp mha slitsad hylsa (med rejält mycket mera neck tension). Vet inte hur det gått till men så var det i alla fall. Eller så har jag redan bränt ur så pass i patronläget att jag får samma avstånd utan att trycka in kulan i bommarna.
Jag har ju hittills bara använt de mått jag fått fram i mina tidigare mätningar för att ta reda på hur min bössa sett ut egentligen. Och för att säkerställa att jag legat tillräckligt långt från bommarna med respektive kula. Som Johan L. skrev så finns det ju andra mått att gå på för resp laddning, och friflykten har mest kommit med i noteringarna som en biprodukt. Nu inser jag ju också att den kommer ändras med tiden, och mina sättdjup kanske också behöver förändras som Eric Cortina beskrev.
När man använder en kula som ELD-M, eller andra liknande kulor inser man hur otroligt svårt det är att ens prata om ett exakt mått på friflykt. Jag kunde få uppåt 0,5 mm skillnad mellan att så försiktigt det bara gick precis nudda bommarna och att, fortfarande ganska lätt, trycka fram kulan med ett sugrör...
Det gör ju frågan om friflykt vs tryck och laddning lite vansklig då man mycket väl kunde ligga på bommarna fast man backat 0,5 mm...