forum.robsoft.nu

Pek skrev:

miljöfriend skrev:

Det är med liten chans får man ta med en nypa salt. En jägare och god vän till mig har jagat med bandhundsjakt i flera år och enligt honom så skjuter hundföraren i det fallet lika ofta som passkyttarna, enligt honom så har älgarna ett behov av att stanna och idissla efter ca 2 timmar vilket gör att han får sin chans som hundförare samt när älgarna buktar.

Jag beundrar de jägare som klarar att via spårning ta sig fram genom alla snår, hålla hunden, hålla undan kvistar och dessutom att klara av att ha ett gevär med sig. Jag har provat flera gånger då jag har bedömt att det verkar vara lättgått. Tyvärr så har jag fått ge upp i samtliga fall. Ni som kan detta, hur gör ni?

Har man 500 ha röjningsskog så kanske man får acceptera att det inte går att ha med sig bössan, men det går ju att bytas om. Men samma problem borde ju finnas vid löshundsjakt dom gånger jag smugit i röjningsskog så har det inte var roligt alls. Det är ganska viktigt med dresysen på hunden så att denna inte drar för mycket egentligen ska den dra så lätt så man kan ha spårlinan på backen o bara följa efter. Är man 4 jägare o har 4 såtar kan man ju banda en var.

Ja, så är det för mig, det är röjningsskog och slyskog som växer åt alla håll. När man spårar, även om hunden inte drar så måste man ta samma väg som hunden, inte exakt men nära på. Det är omöjligt att ha med sig bössan och att man skulle komma till skottläge är mycket sällsynt. Oavsett vem som tar hunden så klarar den inte att ha med sig bössan. Var kan man spåra där bytesdjuret inte gå igenom sly?
Vid löshundsjakt så är detta inga problem, då tar man ju den enklaste vägen och då behöver man inte ta sig fram där bytesdjuret och hunden har sprungit.

Vi bandar under älgjakten, har en Gråhund som är 2,5år (tror jag ) det är min brors. Och jag har gått med när vi har bandat och fått skottläge 2ggr under varje älgjakts vecka.
Så det går bättre än man tror men det blir en jävla promenad

miljöfriend skrev:

Pek skrev:

Det är med liten chans får man ta med en nypa salt. En jägare och god vän till mig har jagat med bandhundsjakt i flera år och enligt honom så skjuter hundföraren i det fallet lika ofta som passkyttarna, enligt honom så har älgarna ett behov av att stanna och idissla efter ca 2 timmar vilket gör att han får sin chans som hundförare samt när älgarna buktar.

Har man 500 ha röjningsskog så kanske man får acceptera att det inte går att ha med sig bössan, men det går ju att bytas om. Men samma problem borde ju finnas vid löshundsjakt dom gånger jag smugit i röjningsskog så har det inte var roligt alls. Det är ganska viktigt med dresysen på hunden så att denna inte drar för mycket egentligen ska den dra så lätt så man kan ha spårlinan på backen o bara följa efter. Är man 4 jägare o har 4 såtar kan man ju banda en var.

Ja, så är det för mig, det är röjningsskog och slyskog som växer åt alla håll. När man spårar, även om hunden inte drar så måste man ta samma väg som hunden, inte exakt men nära på. Det är omöjligt att ha med sig bössan och att man skulle komma till skottläge är mycket sällsynt. Oavsett vem som tar hunden så klarar den inte att ha med sig bössan. Var kan man spåra där bytesdjuret inte gå igenom sly?
Vid löshundsjakt så är detta inga problem, då tar man ju den enklaste vägen och då behöver man inte ta sig fram där bytesdjuret och hunden har sprungit.

Detta har jag inga belägg för men det känns ju mer naturligt att djuren ta mer naturliga vägar när dom inte är allt för hårt stötta dvs. att dom inte går precis där det är som jävligast. Om hunden är tränad bra på att spåra utan att dra iväg utan man kan låta linan ligga på backen så bör man ju kunna röra sig 5 meter på var sida om hunden vilket gör att man helt plötsligt får massa möjligheter att går runt dom värsta tätningarna. Men motion lär man ju får o det har ju inte skadat någon

Detta har jag inga belägg för men det känns ju mer naturligt att djuren ta mer naturliga vägar när dom inte är allt för hårt stötta dvs. att dom inte går precis där det är som jävligast. Om hunden är tränad bra på att spåra utan att dra iväg utan man kan låta linan ligga på backen så bör man ju kunna röra sig 5 meter på var sida om hunden vilket gör att man helt plötsligt får massa möjligheter att går runt dom värsta tätningarna. Men motion lär man ju får o det har ju inte skadat någon Pek

Det är p.g.a. motionen som jag går. Jag beklagar mig inte men det skulle vara roligt att höra från någon som har stor erfarenhet av detta. Men djuren går den jävligaste vägen, jag vet, och det gör de även om man spårar utan hund. Att gå runt gör man naturligtvis då det går. Men att ha med bössan är uteslutet. Jag använder 15 m lina vilket möjliggör att jag kan gå på sidan ibland.

miljöfriend skrev:

Detta har jag inga belägg för men det känns ju mer naturligt att djuren ta mer naturliga vägar när dom inte är allt för hårt stötta dvs. att dom inte går precis där det är som jävligast. Om hunden är tränad bra på att spåra utan att dra iväg utan man kan låta linan ligga på backen så bör man ju kunna röra sig 5 meter på var sida om hunden vilket gör att man helt plötsligt får massa möjligheter att går runt dom värsta tätningarna. Men motion lär man ju får o det har ju inte skadat någon Pek

Det är p.g.a. motionen som jag går. Jag beklagar mig inte men det skulle vara roligt att höra från någon som har stor erfarenhet av detta. Men djuren går den jävligaste vägen, jag vet, och det gör de även om man spårar utan hund. Att gå runt gör man naturligtvis då det går. Men att ha med bössan är uteslutet. Jag använder 15 m lina vilket möjliggör att jag kan gå på sidan ibland.

Enligt boken jag köpte så ska man gå av spåret och låta hunden gå i motvind för att se om man kan genskjuta djuret (älgen) får hunden inget i nosen går man tilbaka in i spåret igen och fortsätter spåra - som jag sörstår det ska man inte slaviskt gå i spåret för då får man oftast bara se rumpan på djuret (låter logiskt i mona öron)

Beaglee skrev:

Lalli skrev:Det lät väldigt intressant. Jag hittade en bok Älghundar från valp till fälld älg som tog upp ledhund och eftersök.
Jag hittar inte så mycket mer info om det. Vet du om det finns fler böcker, filmer mm?

Vart hitta du den boken?
Är intreserad av ett ex men kan inte hitta nått...


Sent from my iPhone using Tapatalk

Jag hittade den via något som heter Antikvariat Nordkalotten Tel 0921-64298
På adlibris mfl är den slutsåld och kommer inte ut mer. Adlibris har en ny bok (på Norska) som heter Elghund & Elgjakt som är en ny variant på min bok, men det är istort samma text och bilder i den.

Lalli skrev:

miljöfriend skrev:

Detta har jag inga belägg för men det känns ju mer naturligt att djuren ta mer naturliga vägar när dom inte är allt för hårt stötta dvs. att dom inte går precis där det är som jävligast. Om hunden är tränad bra på att spåra utan att dra iväg utan man kan låta linan ligga på backen så bör man ju kunna röra sig 5 meter på var sida om hunden vilket gör att man helt plötsligt får massa möjligheter att går runt dom värsta tätningarna. Men motion lär man ju får o det har ju inte skadat någon Pek

Det är p.g.a. motionen som jag går. Jag beklagar mig inte men det skulle vara roligt att höra från någon som har stor erfarenhet av detta. Men djuren går den jävligaste vägen, jag vet, och det gör de även om man spårar utan hund. Att gå runt gör man naturligtvis då det går. Men att ha med bössan är uteslutet. Jag använder 15 m lina vilket möjliggör att jag kan gå på sidan ibland.

Enligt boken jag köpte så ska man gå av spåret och låta hunden gå i motvind för att se om man kan genskjuta djuret (älgen) får hunden inget i nosen går man tilbaka in i spåret igen och fortsätter spåra - som jag sörstår det ska man inte slaviskt gå i spåret för då får man oftast bara se rumpan på djuret (låter logiskt i mona öron)

Intressant. Förr gick vi alltid mot vinden, men numera så går vi för det mesta med vinden för att inte bytesdjuret skall känna vittringen av passkyttarna. Det är effektivare.

[/quote]
Det är p.g.a. motionen som jag går. Jag beklagar mig inte men det skulle vara roligt att höra från någon som har stor erfarenhet av detta. Men djuren går den jävligaste vägen, jag vet, och det gör de även om man spårar utan hund. Att gå runt gör man naturligtvis då det går. Men att ha med bössan är uteslutet. Jag använder 15 m lina vilket möjliggör att jag kan gå på sidan ibland.[/quote]

Enligt boken jag köpte så ska man gå av spåret och låta hunden gå i motvind för att se om man kan genskjuta djuret (älgen) får hunden inget i nosen går man tilbaka in i spåret igen och fortsätter spåra - som jag sörstår det ska man inte slaviskt gå i spåret för då får man oftast bara se rumpan på djuret (låter logiskt i mona öron)[/quote]

Intressant. Förr gick vi alltid mot vinden, men numera så går vi för det mesta med vinden för att inte bytesdjuret skall känna vittringen av passkyttarna. Det är effektivare.[/quote]

Ja det skriver de i boken också för som de skriver, djuret buktar ofta i vinden när den känner hunden och föraren, men då ska hundföraren ha passskyttarna i ryggen (bakpass) kallas det tydligen

En ledhundsgubbe jag talade med för många år sedan sa att efter två timmars bandande skall man ha haft det första skottläget på älgen och efter fyra timma så skall den vara död. Han menade att vill man verkligen skjuta en älg så är bandning den bästa metoden.

som jag förstår det så är markerna i Norge mer öppna en hos oss och man ser därför älgen lättare när man bandar (de står inte i buskarna) Har någon vart i Norge och jagat och kan svara på det?

Lalli skrev:som jag förstår det så är markerna i Norge mer öppna en hos oss och man ser därför älgen lättare när man bandar (de står inte i buskarna) Har någon vart i Norge och jagat och kan svara på det?

Har tyvärr inte varit med på bandhunds jakt än. Men det skall tilläggas att det även är en vanlig jaktform på kronhjort på vestlandet och då handlar det defenetivt inte om öppna landskap utan helt igenvuxen slyskog eftersom det inte finns något nämnvärt skogsbruk.

Lyfter denna tråd då detta låter intressant, jag har nämligen både järnväg, allmän väg och varg på jaktmarken utanför Gävle. Men jag har några frågor jag hoppas få svar på.

1. Lämpliga raser? Det känns som om det borde gå med vilken väldresserad hund med jaktlust som helst, men det borde finnas raser som är mer lämpliga än andra. Jag hoppas kunna skaffa hund nästa år.

2. Hur är det med säkerheten? Jag har hört att man under denna jaktform håller sig ganska nära älgen- så det borde bli farligare för hundföraren när passkyttar skjuter. Särskilt i flacka landskap.

/L

lurmuppen skrev:Lyfter denna tråd då detta låter intressant, jag har nämligen både järnväg, allmän väg och varg på jaktmarken utanför Gävle. Men jag har några frågor jag hoppas få svar på.

1. Lämpliga raser? Det känns som om det borde gå med vilken väldresserad hund med jaktlust som helst, men det borde finnas raser som är mer lämpliga än andra. Jag hoppas kunna skaffa hund nästa år.

2. Hur är det med säkerheten? Jag har hört att man under denna jaktform håller sig ganska nära älgen- så det borde bli farligare för hundföraren när passkyttar skjuter. Särskilt i flacka landskap.

/L

1. ADB om du vill jaga allt. Är det älg som gäller så kanske Gråhund eller annan spets.
2. Det gäller att man placerar passen på bästa sätt och att hundföraren känner till alla pass och informerar om vart det är på väg och var ekipaget är. Alla skjutriktningar och vinklar bör vara klart utmärkta. Speciellt då kulvapen används. Är det färska spår så driver min i kopplet vilket innebär att skyttarna kan följa drevet. Vi använder också GPS så att det går att följa var ekipaget är. Om viltet tillåter så använd hagel. Fördelen med att gå och spåra är att man ganska snart lär sig vilka stigar som används. Detta innebär att passen kan utplaceras mer exakt. Vi använder ofta denna metod vid eftersök också och då kan man ofta vara väldigt nära viltet. Under förra årets älgjakt hade vi en älg framför oss. Jag fick då meddela skyttarna att de fick hålla in alla skott tills vi kommit i "säkerhet". I vissa lägen så får man faktiskt avstå att skjuta.

lurmuppen skrev:Lyfter denna tråd då detta låter intressant, jag har nämligen både järnväg, allmän väg och varg på jaktmarken utanför Gävle. Men jag har några frågor jag hoppas få svar på.

1. Lämpliga raser? Det känns som om det borde gå med vilken väldresserad hund med jaktlust som helst, men det borde finnas raser som är mer lämpliga än andra. Jag hoppas kunna skaffa hund nästa år.

2. Hur är det med säkerheten? Jag har hört att man under denna jaktform håller sig ganska nära älgen- så det borde bli farligare för hundföraren när passkyttar skjuter. Särskilt i flacka landskap.

/L

För bandjakt.

1. Samtliga hundraser som kan spåra. En hund som även kan släppas vid ev skadskjutning borde kanske vara att föredra. Annars så går det troligen med vilken hund som helst som tränat spårning från brukshundsklubben.

2. Utrusta hundföraren med ett Astorhalsband så ser man var hundföraren är om han inte orkar berätta detta, sen så borde dom vanliga reglera gälla att man alltid skall ha kulfång när skott lossas osv. I ett flackt landskap finns problemet med kulfång vi alla jaktformer. O nej, hundföraren behöver inte ha halsbandet om halsen om detta dock skulle vara festligt, han kan ha det i ficken


Som jag skrev innan så är jaktformen väldigt trevlig vilket tyvärr många älghundsförare vägrar att inse. Skottchanserna fördelas ungefär lika på hundförare och passkyttar då älgen har en mycket större tendens att buktar än i vanliga fall samtidigt som man ökar risken att stöta ut andra älgar ur såten. Har en egen teori om att när älgen vet var hundföraren är hela tiden så väljer den att i större utsträckning förflytta sig i såten och smyga undan än som med löshundjakten göra rusningar till grannsocknen när det väl går loss. Dock bygger jaktformen på att man har färska spår att gå på dvs. så måste man sitta ute på morgonen för att se var älgen är vilket också är nödvändigt för snabbt upptag vid löshundsjakt.

edith: stavning..

Pek skrev:

lurmuppen skrev:Lyfter denna tråd då detta låter intressant, jag har nämligen både järnväg, allmän väg och varg på jaktmarken utanför Gävle. Men jag har några frågor jag hoppas få svar på.

1. Lämpliga raser? Det känns som om det borde gå med vilken väldresserad hund med jaktlust som helst, men det borde finnas raser som är mer lämpliga än andra. Jag hoppas kunna skaffa hund nästa år.

2. Hur är det med säkerheten? Jag har hört att man under denna jaktform håller sig ganska nära älgen- så det borde bli farligare för hundföraren när passkyttar skjuter. Särskilt i flacka landskap.

/L

För bandjakt.

1. Samtliga hundraser som kan spåra. En hund som även kan släppas vid ev skadskjutning borde kanske vara att föredra. Annars så går det troligen med vilken hund som helst som tränat spårning från brukshundsklubben.

2. Utrusta hundföraren med ett Astorhalsband så ser man var hundföraren är om han inte orkar berätta detta, sen så borde dom vanliga reglera gälla att man alltid skall ha kulfång när skott lossas osv. I ett flackt landskap finns problemet med kulfång vi alla jaktformer. O nej, hundföraren behöver inte ha halsbandet om halsen om detta dock skulle vara festligt, han kan ha det i ficken


Som jag skrev innan så är jaktformen väldigt trevlig vilket tyvärr många älghundsförare vägrar att inse. Skottchanserna fördelas ungefär lika på hundförare och passkyttar då älgen har en mycket större tendens att buktar än i vanliga fall samtidigt som man ökar risken att stöta ut andra älgar ur såten. Har en egen teori om att när älgen vet var hundföraren är hela tiden så väljer den att i större utsträckning förflytta sig i såten och smyga undan än som med löshundjakten göra rusningar till grannsocknen när det väl går loss. Dock bygger jaktformen på att man har färska spår att gå på dvs. så måste man sitta ute på morgonen för att se var älgen är vilket också är nödvändigt för snabbt upptag vid löshundsjakt.

edith: stavning..

En invändning: Det behövs inga färska spår att gå på. De hittar vi under spårningens gång. Ett problem kan vara, som med min hund att den tar allt. Skall vi ha älg så måste man avbryta om man har kommit på rådjursspår och tvärtom. Det kan ibland vara lite frusterande. Men man ser ju på spåren om det är vargslag.

miljöfriend skrev:

Pek skrev:

lurmuppen skrev:Lyfter denna tråd då detta låter intressant, jag har nämligen både järnväg, allmän väg och varg på jaktmarken utanför Gävle. Men jag har några frågor jag hoppas få svar på.

1. Lämpliga raser? Det känns som om det borde gå med vilken väldresserad hund med jaktlust som helst, men det borde finnas raser som är mer lämpliga än andra. Jag hoppas kunna skaffa hund nästa år.

2. Hur är det med säkerheten? Jag har hört att man under denna jaktform håller sig ganska nära älgen- så det borde bli farligare för hundföraren när passkyttar skjuter. Särskilt i flacka landskap.

/L

För bandjakt.

1. Samtliga hundraser som kan spåra. En hund som även kan släppas vid ev skadskjutning borde kanske vara att föredra. Annars så går det troligen med vilken hund som helst som tränat spårning från brukshundsklubben.

2. Utrusta hundföraren med ett Astorhalsband så ser man var hundföraren är om han inte orkar berätta detta, sen så borde dom vanliga reglera gälla att man alltid skall ha kulfång när skott lossas osv. I ett flackt landskap finns problemet med kulfång vi alla jaktformer. O nej, hundföraren behöver inte ha halsbandet om halsen om detta dock skulle vara festligt, han kan ha det i ficken


Som jag skrev innan så är jaktformen väldigt trevlig vilket tyvärr många älghundsförare vägrar att inse. Skottchanserna fördelas ungefär lika på hundförare och passkyttar då älgen har en mycket större tendens att buktar än i vanliga fall samtidigt som man ökar risken att stöta ut andra älgar ur såten. Har en egen teori om att när älgen vet var hundföraren är hela tiden så väljer den att i större utsträckning förflytta sig i såten och smyga undan än som med löshundjakten göra rusningar till grannsocknen när det väl går loss. Dock bygger jaktformen på att man har färska spår att gå på dvs. så måste man sitta ute på morgonen för att se var älgen är vilket också är nödvändigt för snabbt upptag vid löshundsjakt.

edith: stavning..

En invändning: Det behövs inga färska spår att gå på. De hittar vi under spårningens gång. Ett problem kan vara, som med min hund att den tar allt. Skall vi ha älg så måste man avbryta om man har kommit på rådjursspår och tvärtom. Det kan ibland vara lite frusterande. Men man ser ju på spåren om det är vargslag.

Det jag menar med färska slag är att det snabbare bli action om man sätt älg på morgonen som man inte kommit åt att skjuta och har nått att börja gå på istället för att börja med att leta upp älgen. Om man har små marker och vet var älgen brukar stå så funkar det nog att köra direkt på med hunden i band men om man som jag jagar på 2000 ha med såtar på ca 150-400 ha med skogsmark där älgen kan stå väldigt olika bör man ha lite att börja med efter samling exempelvis ett nattslag eller någon observation.

Det fina med denna jaktform att man kan lägga upp "rutten" i förväg och gå så att man betar av allt. Det tar lite tid men det brukar ge bra resultat. Man kan också lätt avbryta och vid behov ställa om. Man behöver heller inte för hundens skull ta hänsyn till hur det blåser. Det gör ju också att man kan placera huvudparten av passkyttarna på läsidan om man vill.

miljöfriend skrev:Det fina med denna jaktform att man kan lägga upp "rutten" i förväg och gå så att man betar av allt. Det tar lite tid men det brukar ge bra resultat. Man kan också lätt avbryta och vid behov ställa om. Man behöver heller inte för hundens skull ta hänsyn till hur det blåser. Det gör ju också att man kan placera huvudparten av passkyttarna på läsidan om man vill.

Med den synen på bandhundsjakt är det inte konstigt att du propagerar för rasen så pass hårt oavsett om det gäller eftersök, drev eller bandhundsjakt. Att gå på gamla spår och trycka ut stänkdjur kan du göra med en gris.

Villrådig skrev:

miljöfriend skrev:Det fina med denna jaktform att man kan lägga upp "rutten" i förväg och gå så att man betar av allt. Det tar lite tid men det brukar ge bra resultat. Man kan också lätt avbryta och vid behov ställa om. Man behöver heller inte för hundens skull ta hänsyn till hur det blåser. Det gör ju också att man kan placera huvudparten av passkyttarna på läsidan om man vill.

Med den synen på bandhundsjakt är det inte konstigt att du propagerar för rasen så pass hårt oavsett om det gäller eftersök, drev eller bandhundsjakt. Att gå på gamla spår och trycka ut stänkdjur kan du göra med en gris.

Vadå stänkdjur. Vi hittar ju allt vilt inom området. Gamla spår leder alltid till färska spår som vi då givetvis följer. Vid drevjakt så har hunden till uppgift att fritt avsöka ett område precis som alla andra drivande raser gör. Är grisar drivande?

Pratar man band/ledhundsjakt på älg så bör inte Svart älghund glömmas bort, en nätt liten ras som ofta är mer spårspecialister än tex dess kusin Gråhunden.