Jag har tidigare levererat lite tankar kring att bygga en trippel av bössor för allt mitt kulskytte. Nu när den första bössan levererats är det kanske dags för en liten avstämning men först en litegrann om bakgrunden och varför jag kommit till de slutsatser som resulterat i min ”SakoTrippel”.
Bakgrunden
Jag har skjutit, jagat och handladdat i över 20 år och under hela den tiden har jag nyfiket provat olika lösningar i jakten på det optimala, oavsett om det har handlat om precision, bössors utformning, prestanda på den handladdade ammunitionen eller optik. Med åren har jag kommit till insikt att ingenting är gratis och att om man prioriterar en egenskap så sker det ofta på bekostnad av någon annan.
Länge jagade jag precision, d v s egenprecision hos bössan, vilket gjorde att jag genomförde ett par customprojekt där det ”bara” handlade om precision. Även på handladdningens område förkovrade jag mig och provade på halssvarvning, började mäta koncentricitet etc...Bössorna var med något undantag tunga (runt 5 kg blev standard) och avsedda att ha potential att skjuta små träffbilder på långa håll. Så småningom insåg jag att jag egentligen inte har något behov av bössor som skjuter bra träffbilder på 600m (bortsett från de årliga tillställningar då beväringen skulle sättas på plats vid återträffar).
Precis som Hr Marx konstaterade så följs ofta en tes av en antites och reaktionen blev ett brinnande intresse för dubbelstudsare och brytvapen i allmänhet. Under flera år så exprimenterade jag med olika dubbelstudsare och var i stort sett nöjd, men så insåg jag att trots att mina dubbelstudsare sköt bra för vapentypen så fick de ganska ofta stå kvar i vapenskåpet när det var dags att dra till skogs. Jag ville trots allt kunna skjuta ut till 200m om nöden så krävde vilket dbs egenprecision satte stopp för, att vara tvungen att lyfta på hatten för räven på 120-130 m bar emot och därför blev det allt oftare 308:an som fick följa med ut i skogen.
I och med det började funderandet kring hur min vapengarderob skulle se ut och vilka krav som min jakt egentligen ställer. Jag kom ganska snabbt fram till att jag behövde 3 kulgevär (plus en 22LR men den ligger utanför detta resonemang, i vart fall för tillfället). Jag ville ha bössor med så brett användningsområde som möjligt samtidigt som jag eftersträvade redundans mellan bössorna, om en bössa råkade ut för ett missöde skulle det finnas ett acceptabelt alternativ.
Jag behövde dels en bössa för klass 2 vilt och mindre, i mitt fall innebär det framför allt rådjur, räv och skräpfågel men även bäver och toppfågel brukar det i vart fall någon gång om året bli möjlighet till. Dessutom har jag en liten skara juniorer runt omkring mig som brinner av iver att få följa med till skjutbanan och som behöver ett alternativ emellan 22 LR och klass 1 bössorna.
Sedan behöver jag en allround bössa, vilket enligt mig innbär en klenare klass1 (nånstans mellan 6.5x55 och 30-06). Den kommer att användas till den blandjakt som jag lägger flest jaktdagar på d v s jakter där det skjuts blandat klövvilt, i huvudsak rådjur, älg och dovhjort men ganska ofta också kron och vildsvin. Jag har använt 308 win i denna roll under drygt tio år med utmärkt resultat. För rena eftersök och vid renodlad älg eller grisjakt har jag oftast använt 9.3x62 men annars har för det mesta 308:an fått följa med ut i skogen. Nu har erfarenheten visat att jag i princip lika gärna kunnat använt mig av en 270 win, 7x64, eller 30-06 resultatet hade säkert blivit detsamma,
Den tredje bössan skall vara av grövre snitt för de tillfällen när det kan behövas, jag pratar om eftersök, renodlad älgjakt eller vid jakt på utländskt vilt av större dimension. Eftersom bössan fortfarande skall vara någorlunda allround så stog valet för mig mellan 9.3x62 eller 375 H&H där valet föll på 375:an.
Det viktigaste för mig var att hitta bössor som både hade den funktion jag sökte men som också var ”snygga” (knappast ett objektivt kriterie). Jag var inte ute efter några utsmyckningar utan snarare den funktionella skönhet som ligger i det som formgivits med funktionen i centrum. Ett riktigt bra hantverk och rena fina linjer med rätt mått och fullgod funktion var alltså de övergripande kraven.
Kravlista
Vilka övriga krav ställde jag då?
Alla bössorna skulle vara så ”storlekseffektiva” som möjligt. Detta är förmodligen det märkligaste kravet av alla men i mina ögon skall varje lås utnyttjas så effektiv som möjligt. Samtidigt skulle patronernas storlek ”gå igen” i hela bössan, småviltbössan skulle alltså ara liten och smidig, mellanbössan fick vara lite mer normal och den grövre bössan bör då vara ytterligare lite rejälare. Samtidigt skulle alla bössor göras så smidiga som möjligt med tanke på deras kaliber, det blev alltså ganska lätta bössor.
Precisionsmässigt skulle jag kunna hålla ihop femskotts träffbilderna med benstöd till maximalt 10 cm på 300m. Det innebar att jag inte var lika intresserad av bössornas egenprecision som deras ”skjutbarhet”, det är vad jag klarar av att prestera tillsammans med bössan under realistiska förhållanden som intresserar mig.
Alla bössor skulle ha så likadan balans som möjligt med en balanspunkt ca 2 cm framför lådskruven. Jag vill undvika att få alltför mycket tyngd runt lådan varför jag tidigare använt mig av Douglas pipprofiler med deras förhållandevis korta cylindriska del. Även denna gång så föll valet på dessa profiler.
Tillverkaren av piporna blev ”som vanligt” Border, jag har använt mig av Dr Kolbes pipor tidigare och varit mycket nöjd varför han fick förnyat förtroende, att ha kan leverera Douglas pipor med 5R räfflor gjorde valet ännu enklare.
Jag bestämde mig tidigt för att nu var det dags för bössor med valnöt och CrMo pipor, i olika former har jag och mina jaktkompisar diskuterat hur väderbeständig en träkolv egentligen kan bli. Eftersom jag hävdat att med rätt valt ämne och en korrekt förslutning och finish klarar en riktig valnötsstock mer ruskväder än vad de flesta tror var det nu dags att bevisa den tesen.
Skottfasthet är ett krav, det vill säga att skotten inte flyttar sig under säsong eller ens mellan säsongerna. Även här har jag uppfattningen att det går att lösa med ett riktigt ådrat ämne, rätt förslutning och en riktigt bra bäddning.
Samtliga bössor skulle ha möjlighet att växla mellan olika kikarsikten utan behov av inskjutning.
Utformningen av kolvarna skulle vara så optimal som möjligt för ett snabbt skytte under t ex drevjakter, samtidigt skulle i varje fall de två minsta bössorna funka att skjuta från benstöd om jaktsituationen så kräver.
Givetvis hade jag en massa andra detaljkrav som förstockens förhållande till piplängden, pipkröning, strykblånering etc... men att gå igenom allihop på en gång skulle göra denna tråd olidligt långdragen
Val av lås
Nåväl, när jag nu hade en någorlunda klar bild av vad jag vill ha ut av bössan återstod det bara att fundera på vilka lås jag skulle välja?
Under de 20 år som jag bytt bössor med stor frenesi och glädje har jag aldrig hittat det perfekta låset. En del har kommit skapligt nära men alltid är det något man vill ändra på.
Ganska snart insåg jag att jag vill ha knökmatare eftersom jag aldrig insett de praktiska fördelarna med kontrollerad matning men däremot sett de uppenbara nackdelarna på nära håll. Nu är jag väl medveten om att många går i taket och vill sjunga den kontrollerade matningen lov och m-98:ans överlägsenhet och givetvis vet jag att vi har olika uppfattning i frågan. Efter att ha tjänstgjort som skjutledare och skjutinstruktör i snart 20 år så kan jag bara konstatera att de flesta jourkvällar på älgbanan så är det någon stackars skytt som står där med sin gamla mauser som inte matar utan ber mig att ta det lite lugnare innan jag startar älgen.
Efter en massa olika turer så kom jag fram till att de låsen som bäst svarade mot mina krav var de gamla Sakolåsen från slutet av 60talet d v s L-461 vixen, L-579 forester och L61R finnbear. Egentligen har de bara två av mig kända nackdelar, dels begränsar sakos kikarbaser valet av riktigt bra kikarbaser, dessutom kan kraftig rekyl göra att styrlisten låser slutstycket så att detta inte går att öppna. Eftersom jag genom lite tankearbete och vapensmeds jobb kan minimera dessa svagheter så blev i slutändan valet enkelt. Alla kriterier med för och nackdelar skulle också göra detta inledande inlägg alltför långt men om intresse finns kan vi så klart fördjupa oss i detta...
Vilka patroner skulle jag välja?
När jag väl valt lås handlade det om att hitta patroner som trivdes bra i respektive lås samt gav en viss överlappning mellan varandra. Istället för att gå igenom alla kandidater så tänker jag bara tala om vilka val jag slutgiltligt gjorde och varför.
Till den lilla vixen så valde jag en 6x45, d v s en uppneckad 223 rem. Anledningen var dels att den passade bra i låset men kanske framför allt att jag har en fd kollega och kompis som är engelsman ocg som knäcker extra som ”kommunal skyddsjägare”. Han skjuter uppemot 100 rådjur årligen och lovordade 6x45 som väldigt lagom och eftersom han skjutit 200+ rådjur med kalibern och en 85 grains Sierra HPBT så fanns det inget skäl att betvivla hans uppfattning. Dessutom finns möjligheten att skjuta 55 grains BT i 1015 m/s vilket klarar såväl räv, bäver som skräpfågel på ett övertygande sätt. Jag fick även rapporter från Syd afrika att kalibern var populär bland likala jägare när dessa gav sig ut efter impala och liknande mindre vilt.
Till forestern var valet ännu enklare, självklart skulle det bli en 308 win! Under de senaste tio åren har jag använt 150 grains X kulor i olika former, från början ”vanliga” barnes X men under de senaste tre-fyra säsongerna har det varit TSX som gällt. Med denna kombination har jag haft tur att skjuta ganska skapligt mycket vilt och inte någon gång har jag haft anledning att ångra mitt val.
Till den stora finnbearen så föll valet till slut på 375 H&H, kanske framför allt eftersom den fick plats. Det känns ändå som en vettig storvilt patron som inte är obsent överdimensionerad till vårt svenska vilt men samtidigt ”good enough” för allt afrikanskt storvilt som än så länge bara finns i mina drömmar.
Bössa nr 1
Bössa nr 1 är nu klar och levererad jag tänkte bara klistra in lite bilder från resans gang och ett par på det färdiga resultatet. För alla de bilder som nu kommer så måste jag be om ursäkt eftersom mina fotograferingskunskaper lämnar en hel del i övrigt att önska.
Ganska snabbt så hittade två lämpliga “låddonatorer” som snabbt förpassades till vapensmeden.
Jag beställde dessutom ett par ämnen som jag trodde på, både därför att de var ganska lika i ådringen och för att ådringen enligt mig ligger ”rätt”. Jag vill inte ha så mycket fiddleback, utan fördrar tiger stripes, dessutom är det viktigt att ådringen är så rak det bara går i förstocken.
Ett litet problem som jag stötte på under resans gång var att magasinsbottnarna på min lilla vixen och på den stora L61R (som smeden skaffade fram) var av det ursprungliga enligt mig snyggare snittet.
Tyvärr hade forestern den ”vanliga” lilla knappen som spärr för magasinsbotten men en stor eloge till Leif (vapensmeden) som genom lite byteshandel fixade fram en magasinsbotten till forestern med ”rätt” utseende, dessutom utan kostnad.
För er som beställt custombössor tidigare är det välbekannt att det alltid kommer små intressanta överraskningar som att leveranstiden på piporna istället för de utlovade 8-10 veckorna blev 23 veckor! På det stora hela flöt dock arbetet på rätt bra.
För att få till rätt mått på kolven utgick vi från den ursprungliga kolven som modifierades varvid måttning och nya modifieringar tog vid. Här är en bild på bössan med ”måttkolven”.
En annan liten besvikelse var att kolven ganska länge blev stående hos Johnny B, för att hinna få färdig bössan så bestämde vi att istället kopåierfräsa kolven hos Rolf Ekeberg. Han skall också ha en jätteeloge för ett bra jobb och en grym ”turn around time”. När bössan kom från Rolf så återstod ”bara” finliret i form av förslutning av träet, finish, nätskärning, blånering etc:lol:
Nåväl den som väntar på något gott etc.... Så småningom leverades då bössan färdig och jag kan bara säga att jag är extremt nöjd. Jag klistrar in lite bilder så får vi se vad forumet tycker
Eftersom jag haft bössan snart en månad så har jag hunnit skjuta en del med den både på bana och i skogen men det sparar jag till nästa inlägg
MVH
Henrik
Det är ofta små detaljer som gör det lilla extra. En sådan sak är det nerfällda bakre rembygelfästet (Recknagel?) Smakfullt val!!!
ds.
