-Bockjakten 2014-

[gren]

Jäklar vilka konstiga horn! Grattis!

[otterdalen]

Jag skrev ner en liten historia som beskriver mig och min jakt på storbocken, det är mer till mig själv än andra men håll till godo vänner...

Jakten på storbocken.

I slutet av maj fick jag några bilder på min kamera som satt monterad vid en saltsten som gjorde mig alldeles pirrig.
En fantastiskt fin sextaggare med oerhört långa horn hade besökt stenen under några försommarkvällar och genast började funderingarna, kommer han hålla sig i närheten?
Är han på topp?
Är han min möjlighet till en spännande bockpremiär trots att min årliga resa till skåne var inställd eftersom vi skulle få barn i början på augusti?

Mina jaktmarker på västra sidan storsjön i skuggan av oviksfjällen i jämtland brukar inte producera bockar av den här digniteten men några års restriktiv avskjutning kombinerat med intensiv rävjakt verkar ha lönat sig.

Sommaren gick och några gånger i veckan besökte han min saltsten men jag såg han aldrig på riktigt vilket gjorde det svårt att räkna ut var han höll till.
Premiärmorgonen 2014 hade jag lovat vara jaktledare åt ett större sällskap på en annan mark som jag har jakten på så två goda vänner fick första tjing på ”bossen”.
Ingen av dem såg honom, en liten fyrtaggare blev bytet för dem.

Själv så blev det bara några försök i augusti innan björnjakt och älgjakt tog över helt men mina tankar gick ofta till storbocken.
Var i hela friden håller han hus…
Fick höra att en jaktgranne skjutit en stor bock och insåg väl att jag gått miste om honom men lite efterforskningar gav vid handen att det inte var ”min” bock och hoppet återkom!

Sista älgjaktsdagen i september så stod han plötsligt 80 meter ifrån mig i en vallkant!
Eftersom jag hade min unga jämthundstik lös i närheten så var tanken på att skjuta långt borta men jag kan lova att det kliade i fingret en hel del.

Jag var ute några kvällar i slutet av september och början av oktober och nu hade jag synkontakt nästan varje sväng!
Problemet med att jaga nära bebyggelse är att skotten måste vara hundra procent säkra så jag fick släppa honom några gånger.

Älgjakten startade om och det hann bli 26/10 innan jag fann tiden till ett nytt försök.

Jag bestämde mig för att tjursitta där jag sett honom senast och efter en och en halv timme så fick jag se 2 rådjur hoppa ut på en stubbåker 250-300 meter från mig.
En snabb koll i kikaren gav den information jag hoppats på, det är storbocken!
De betade sig sakta snett mot mig och jag lyckades hitta en liten upphöjning som gjorde att jag kunde ligga ner och ändå ha fri kulbana dit jag hoppades de skulle fortsätta för att ett säkert skott skulle kunna avlossas.

Efter några minuter som kändes både som timmar och sekunder så hade de nått svackan som jag hoppats på.
Avståndet var 160-180 meter och jag följde honom i kikarsiktet, då slog bockfebern till med full kraft!
Jag fick susningar och pulsen rusade, hårkorset for över hela bocken, ja hela åkern kändes det som.

Jag ställde ner kolven och sänkte blicken och försökte lugna mig sjäv medan bocken och smaldjuret betade sig vidare mot den skyddande skogen på andra sidan åkern.
”Skärp dig nu för fan” viskade jag till mig själv och drog några djupa andetag och kröp ner bakom kolven igen.
Bocken stod nu still och kollade bakom sig där något rörde sig i skogskanten.
Nu eller aldrig tänkte jag och osäkrade, andades ut, gled upp med hårkorset bakom bogen och smekte iväg kulan.

Jag är en gammal tävlingsskytt inom lerduvor så det där med kontrollerad avfyrning är något som jag får kämpa med men jag kände det just som om jag smekte iväg kulan.

Bocken studsade rakt upp och började springa tillbaka över stubbåkern, jag följde honom i kikarsiktet och såg att farten sjönk och efter 80-100 meter snubblade han och föll.
Den känslan av äkta jaktglädje om strömmade genom min kropp då är helt otrolig.

Jag gjorde patron ur och reste mig och gick sakta bort mot mina drömmars bock.
När jag kom fram fylldes jag av en annan känsla, kanske vördnad och respekt men även lite som skulle kunna liknas vid vemod.
Jag satte mig ner vid den största bock jag någonsin sett och kände mig lycklig, tacksam och ja ledsen.

Jag har skjutit ett ansenligt antal rådjur, älgar och andra vilt men den här känslan av vemod kommer ganska ofta, speciellt när jag är själv tillsammans med mitt byte direkt efter skottet.

Att ta ett liv ska inte vara enkelt, det är en handling som är slutgiltig i ordets yttersta mening och det gör något med mig varje gång.

Den här känslan försvinner efter någon minut men den finns kvar nästa gång jag siktar och funderar på att trycka av, den hjälper mig undvika chansningar, överilade skott mot djur som borde leva vidare och liknande situationer.
Det gör mig kanske till en bättre jägare, kanske även till en bättre människa vad vet jag?

Jag bar bocken till bilen och for hem till gården och familjen, mina två äldsta pojkar var själaglada av att få se bocken på riktigt som jag visat kort på i 4 månader och vi hjälptes att att ta ur och hänga in honom i slaktboden.

Kvällen avslutades med några öl och ett ansenligt antal mms och telefonsamtal till olika jaktkompisar runt om i Sverige, man vill ju skryta lite…

[kustjägar'n]

Grattis otterdalen dom där hornen var inte att leka med
visst ska du väga in det där hornet?

[otterdalen]

Grattis otterdalen dom där hornen var inte att leka med
visst ska du väga in det där hornet?

Jag lovar...
34 och 32 cm långa.

[mdef]

Jävlar vilka horn Grattis. Mycket fin beskrivining av känslan. Jag har dessto färre djur på min lista med känner igen din "känslovandring" från "skärp dig för fan!" genom spektrat till glädjen. Fint att läsa.

[ingie]

Stort Grattis !! Det var höga horn, mycket ovanligt att de når över 30cm.

[Harvner]

Grattis!
Jag var ute igår. Såg sju djur. Tänkte ta ett smaldjur, skjuts få hondjur av rå hos oss. Men en fin bock kom ut efter nån minut. Låg och tittade på dom båda två. En ung, fin muskulös bock med grova långa horn. En fyrataggare. Smaldjuret var smäckrare men även det ett fint exemplar. Bestämde mig för att chansa på att bocken överlever till nästa år. Då bör det bli ädel valör. Tänkte att han skulle få äta i lugn och ro så jag gav fan i smaldjuret också...
Innan dessa två kom fram smög jag på get med två kid, kiden gick tätt tillsammans och sedan började dom jaga ett fjärde rå som kom. Aldrig sett något sådant förr, kom av mig lite.
Avlivade sedan en herefordko och for på ett nytt ställe. Där var ett fint hondjur ute. Tänkte vänta ett tag, för hon var så stor så chansen att hon skulle ha kid med sig var överhängande. Rätt som det var stack hon som en avlöning och en liten kviga kom ut. Sen kom ett litet litet emmel till kalv pulvrande efter. En liten ko alltså... Efter nån minut kom en spinkig fjoling och efter ytterligare en liten stund en rätt fin åttataggare. Inga speciella horn, men fin kropp.
En bra kväll.

Bock och smaldjur på bilden.

/Jonas

[Rottweilexpress]

Jisses vilken kväll för viltobsar. Trevligt att du jagar med en plan. Jag försöker göra samma sak. Jag skjuter dock inga getter eller kid, men ändå.


Och grattis Otterdalen till din steroidbock

[Harvner]

Plan och plan... Har skjutit ett matrådjur redan, förvisso en fin bock. Att jaga nu är minst lika mycket att öva på smygning, välja pass, inventera älgar, med mera.
Har skjutit rätt mycket rå och det är mycket roligare på drev. Men visst, får jag läge och det är rätt djur så... Nu menas med det en guldbock, ett litet smaldjur eller ett kid från en get med två eller fler.
Helst hade jag velat få en räv, men har famlat och glömt piporna varje gång

/Mvh Jonas

[toobbbe]

IMAG0060.jpg

Äntligen än bock!

[otterdalen]

Härligt toobbbe!
Stort grattis.

[toobbbe]

Härligt toobbbe!
Stort grattis.

Tackar, var inte den ja skulle ha fö den hade mist sina horn redan, men kunde ju inte gå bocklös iår efter allt slit !

[resurs]

IMG_2014102714564[2].jpg

Äntligen!

Igår eftermiddag kom jag till skott, fy tusan vad roligt det var.

Vällhängd kille

[ingie]

IMAG0060.jpg

Äntligen än bock!

Grattis!

[trumpetarn]

I lördags gick jag en sväng på en vall i hopp om att få upp någon hare eller fasan. Jag hittade istället get med två kid samt en ensam dovhjort. I går tog jag mig ut till samma vall vid 15 med siktet på dovhjort. När jag var på väg mot tornet ser jag geten med hennes kid på vallen. Det är 200m mellan oss och det är en relativt platt och öppen terräng. Jag bestämmer mig för att smyga mig in på dem för skojs skull. Kommer inom 60m och observerar djuren under en halvtimme. Tar sikte på ett av kiden och osäkrar men bestämmer mig sedan för att säkra och beskåda vidare. Någon minut senare börjar det dugga och djuren går in i skogen som ligger 20 meter bortom deras nuvarande position. Jag reser mig och går tillbaka till tornet, dygnsur av vätan i gräset, men helnöjd med upplevelsen. Jag sitter i tornet och småmyser åt min ansmygning i ungefär en halvtimme när jag får plötslig magknip och måste rusa hem. Jag börjar packa mina grejer och precis som jag skall resa mig kommer en bock ut 10 meter bortom tornet. Det är mörkt men jag ser tydligt att han har relativt bra horn. Jag tar snabbt fram bössan och skjuter bakom bogen. Bocken lägger sig direkt. Jag går fram och skall ta ur honom kvickt och upptäcker att min fällkniven är borta. Lite komisk anekdot är att detta är andra gången (på två år) jag smyger mig på rådjur och lyckas bli av med kniven. Nåja, drar bocken så fort jag kan till vägen för att hämta bilen. Givet magsituationen blev det ingen snygg bild på bocken i fält utan det var toaletten som hade högsta prioritet. Jag fick dock en snabb bild av bocken när han ligger i skuffen. Det roliga var att jag hade gett upp min chans att få en bock i år. Jag har alltid lyckats premiärmorgonen (har jagat i 4 år) men i år har det varit en tuff säsong bockjaktsmässigt. Än hade ingen fällts och hittills i min jägarkarriär har jag aldrig fått mer än en gaffel (har släppt små sexor). Nu fick jag istället en sexa när hoppet hade släckts. Fantastisk avslut på helgen.

[1986koffen]

I lördags gick jag en sväng på en vall i hopp om att få upp någon hare eller fasan. Jag hittade istället get med två kid samt en ensam dovhjort. I går tog jag mig ut till samma vall vid 15 med siktet på dovhjort. När jag var på väg mot tornet ser jag geten med hennes kid på vallen. Det är 200m mellan oss och det är en relativt platt och öppen terräng. Jag bestämmer mig för att smyga mig in på dem för skojs skull. Kommer inom 60m och observerar djuren under en halvtimme. Tar sikte på ett av kiden och osäkrar men bestämmer mig sedan för att säkra och beskåda vidare. Någon minut senare börjar det dugga och djuren går in i skogen som ligger 20 meter bortom deras nuvarande position. Jag reser mig och går tillbaka till tornet, dygnsur av vätan i gräset, men helnöjd med upplevelsen. Jag sitter i tornet och småmyser åt min ansmygning i ungefär en halvtimme när jag får plötslig magknip och måste rusa hem. Jag börjar packa mina grejer och precis som jag skall resa mig kommer en bock ut 10 meter bortom tornet. Det är mörkt men jag ser tydligt att han har relativt bra horn. Jag tar snabbt fram bössan och skjuter bakom bogen. Bocken lägger sig direkt. Jag går fram och skall ta ur honom kvickt och upptäcker att min fällkniven är borta. Lite komisk anekdot är att detta är andra gången (på två år) jag smyger mig på rådjur och lyckas bli av med kniven. Nåja, drar bocken så fort jag kan till vägen för att hämta bilen. Givet magsituationen blev det ingen snygg bild på bocken i fält utan det var toaletten som hade högsta prioritet. Jag fick dock en snabb bild av bocken när han ligger i skuffen. Det roliga var att jag hade gett upp min chans att få en bock i år. Jag har alltid lyckats premiärmorgonen (har jagat i 4 år) men i år har det varit en tuff säsong bockjaktsmässigt. Än hade ingen fällts och hittills i min jägarkarriär har jag aldrig fått mer än en gaffel (har släppt små sexor). Nu fick jag istället en sexa när hoppet hade släckts. Fantastisk avslut på helgen.

Dovhjort är fredad nu Men grattis till bocken!

[Hammis]

Är väl vissa områden som det är tillåtet att skjuta hind och kalv på pyrch nu.

[1986koffen]

Hind och kalv ja men han skrev ensam dovhjort

[trumpetarn]

Tack. Bra att tipsar om jakttiderna för dovhjort som ändrats på sistone. Hade koll på att handjuren är fredade men tänkte att om en hjort betar här borde fler också kunna tänka sig det.

[MathiasK]

Jag flyttade till England för två år sedan som 18-åring och kom hem till Sverige i somras och återupptog jakten efter min första råbock. Efter några misslyckade försök under premiären på sommarstället kilade jag den 18:e augusti med min far till en vän som äger en hästgård där det brukar finnas skapligt med rådjur.

Marken är väldigt liten och ofta rör det sig ryttare på gården vilket gjorde jakten ganska bökig, därför stod jag bredvid min far i en liten hage. Efter knappt fem minuters lockande kikar jag till vänster och ser att min far siktar på en bock 30 meter bort. Jag viskar "vänta, vänta" samtidigt som jag lägger om för att skjuta bocken men innan jag hinner komma till skott så skjuter han och bocken faller på plats. Min reaktion var besvikelse som min pappa inte hade väntat sig. Han ville att jag skulle skjuta men trodde inte att jag skulle komma åt bocken men det gav inte mig mycket till tröst.

Vid det här skedet tyckte jag inte att det var värt att fortsätta utan föreslog att vi skulle pröva följande morgon eftersom alla traktens bockar säkert hade hört oss redan var skrämda men min pappa bestämde att vi skulle fortsätta. Vi flyttade oss några gånger utan att se rådjur och hamnade sedan på en liten holme i en annan hage, bara några hundra meter från skottplatsen. Bara ett par minuter efter att jag började locka kommer en bock och en get som går in i en skogsdunge 150 m bort utanför synhåll. Bocken såg stor ut och var uppenbarligen misstänksam eftersom den skällde nervöst och inte vågade kliva ut i hagen. Trots det fortsatte jag i säkert 20 minuter och försökte locka fram bocken. Under den tiden kom en get fram men ingen bock.

Plötsligt tittar jag över axeln till vänster igen. Där står det en bock 20 meter ifrån mig. Den stirrar på mig och förstår att någonting inte står rätt till. Jag vågade inte röra en muskel. Sedan får bocken nog och börjar trava snett upp till höger och där har jag chansen. Jag lägger om skjutstödet och lockar i samma rörelse. Bocken stannar till 50 meter bort och visar upp bredsidan och skottet går direkt. Bocken låg kvar och när jag kom fram till bocken och såg hornen gick jag ner på knä och bjöd på både segergest och vrål som pappa i efterhand sa var som att jag hade avgjort den avgörande Stanley Cup-finalen. Jag hade blivit snuvad på mållinjen förut men det här tog priset. Att gå ifrån djupaste förtvivlan när pappa sköt bocken till den bäste jaktupplevelsen i mitt liv när jag fick min första bock var obeskrivligt. Trofén var inte märkvärdig, men det spelar ingen roll för mig. Det där var bara början på många framtida glädjestunder i skog och mark.