GGG hylsor

[lasse-a]

Exakt som ovan

Ja du vet, även en blind höna!

[Velcro Fly]

Hehhee ..


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[oredan]

Kan man köpa GGG som lösa komponenter någonstans?

Kulor i a f:
https://skytteservicealmhult.se/handladdning/kulor/30/" onclick="window.open(this.href);return false;
https://skytteservicealmhult.se/handlad ... 2-kaliber/" onclick="window.open(this.href);return false;

Skall man ladda till älgbanan eller jaktstig så rekommenderar jag Lapua g477 istället , några ören dyrare, men jäkligt trevliga att skjuta mes och 15mm precision i alla 308win jag haft .
https://skytteservicealmhult.se/handlad ... 1000-pack/" onclick="window.open(this.href);return false;

Blir väl en satans fart med 100gr kulor i .308? norma anger 952-1008m/s (min/max) i sin laddata för 110grains, 100 grains är inte ens med. Borde ju bli onödigt högt slitage på pipan.

[Anders Ö]

Blir väl en satans fart med 100gr kulor i .308? norma anger 952-1008m/s (min/max) i sin laddata för 110grains, 100 grains är inte ens med. Borde ju bli onödigt högt slitage på pipan.

Tvärtom

Jag kör med 29gr N110, 66mm , kulorna går 875m/s , perfekt Älgbaneframförhållning , pipan blir bara lite mer än jummen på 12 skott .

Har skjutit över 10 000 skott med den laddningen i diverse 308or , det har funkat utomordentligt bra .

[Frank69]

jag brukar ge bort GGG hylsor.
Men det kanske de är för bra för?

[Velcro Fly]

De är bättre än tex Norma


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[Frank69]

Jag använder Laupa till banammo, Norma till jaktladdningar.
Övriga märken t.ex Sako, Tikka, GGG osv vill jag inte blanda in.
De är säkert bra alla ovanstående, men jag vill inte att variationer mellan dem skall påverka hur jag laddar.
Vill ha det enkelt. Norma som jag får från banor är engångs skjutna, har de avfyrats mer så återvinds de.
Laddar bara om dem en gång och så återvinds de också.

[Fält]

Jag har just försökt sortera fram 25 hylsor som inte skiljer för mycket i vikt för en laddstege. Hylsorna kommer från ett brett urval av batcher och det gick åt 70 hylsor +-5 hylsor för att få ihop 25 hylsor som höll sig inom 1.5gr. Extremspridningen var 6gr, alla utom en skulle hålla sig inom 4.2gr och 2/3 inom 3 grain.

Ganska frustrerande, men jag tycker att det måste göras för att få vettiga resultat från en laddstege.

[Varg]

Jag har just försökt sortera fram 25 hylsor som inte skiljer för mycket i vikt för en laddstege. Hylsorna kommer från ett brett urval av batcher och det gick åt 70 hylsor +-5 hylsor för att få ihop 25 hylsor som höll sig inom 1.5gr. Extremspridningen var 6gr, alla utom en skulle hålla sig inom 4.2gr och 2/3 inom 3 grain.

Ganska frustrerande, men jag tycker att det måste göras för att få vettiga resultat från en laddstege.

Du vet att 1 grain är 0,064 gram?
Så du letar fram hylsor som diffar runt 0.1 gram för att kunna göra en stege?

Nu kanske du håller på med bänkskytte och/eller jagar enhörningar och därmed sitter och klyver krutkorn med skalpell för att det ska vara exakt? Det faktum att du använder GGG hylsor talar i och för sig emot det. Kanske så använder du ditt hylssorterande som någon form av mindfullnessövning och det är ok, sådant kan behövas. Men, gör du inte det så kanske du ska slappna av lite med den neurotiska petigheten. Herre jösses!

Det är ju inte utan att man undrar vad du tror att du uppnår med det extremt petiga tänket?

Jag rekommenderar dig att läsa artikeln från "Houston Warehouse" där man tog precisionsskytte till absolut max. Jag kan redan nu avslöja att inte ens de, som sköt träffbilder som du aldrig sett förut höll på så som du gjort i din jakt på hylsor till en vanlig laddstege.

[Anders Ö]

Appropå vikt och volym så gjorde jag ju ett test på GGG 308win .

Mellan batch-nr så skilde det rätt skapligt i vikt, men batcherna var jämna

Jag har nyligen köpt ca 400 GGGhylsor av diverse forummedlemmar och märkte då att de inte alls var så jämn , inte iallafall mellan batchnummren...

Jag hade ju som sagt tidigate bara hylsor från grannen som har samma batchnummer på allt , dvs 031 , och som väger 180gr / 56g vatten.

Från en köpare låg hylsorna fint tillbakalagda i sina respektive askar , och efter vägning kom 3st distinkta grupper fram .

# 031 180gr = ca 56gr vatten
# 261 185-186gr = ca54.9-55.3gr vatten.
# 251 188gr = ca 54.6gr vatten

VolymMätte 4 st hylsor från varje grupp .

Volymen i var grupp skijde +- 0.2 gr ungefär

Tänker spara 180grHylsorna

Så är det någon som vill köpa 125st 188grHylsor och ca 85-95st vardera av 185-186grHylsorna så är det bara att PMa
1 kr styck

[lasse-a]

Jag rekommenderar dig att läsa artikeln från "Houston Warehouse" där man tog precisionsskytte till absolut max. Jag kan redan nu avslöja att inte ens de, som sköt träffbilder som du aldrig sett förut höll på så som du gjort i din jakt på hylsor till en vanlig laddstege.

Hmm, gjorde de inte? Här är det relevanta utdraget ur artikeln där viktsortering nämns:

"Building a load is important, Virgil conceded, but “tuning” cases is what stands between you and that final fraction of an inch that separates a good gun from a barn burner. “Tuning” cases goes far beyond sorting, neck turning and prepping the primer pockets and flash holes. These case refinements will get you only so far, Virgil stressed. To produce cases capable of shooting groups better than the guy at the next bench, you have to go the extra mile. And you make the journey with sensitive hands and a piece of #400 sandpaper.

For Virgil, the process started by purchasing a substantial number of Sako .220 Russian cases. (Yes, Virginia, there once was such a case.) After the cases were weight sorted [min understrykning], he annealed the necks with a small propane torch. He then loaded Bullseye powder behind toilet paper bullets and fired the rounds in a special rifle assembled for this purpose. The necks of the fire-formed cases were next inside bored. This was accomplished on a precision lathe, with the necks supported in a die during the operation.

Virgil would then outside turn the necks for a total clearance of about .0007" between loaded round and chamber. Since the neck turner left cutting rings, Virgil sanded the necks shiny smooth, which typically resulted in a somewhat widened neck-to-chamber clearance of .00075". He emphasized that until the hills and valleys were smoothed, the case neck was prevented from laying flat against the chamber. Flash holes were cut identically and chamfered inside, but he didn’t uniform primer pockets or turn
the case bases. He also had not the foggiest idea what amount of case-wall variances existed in any of his brass, but in those excellent Sako cases, probably not much.

Then came the final, critical step — the step requiring a sensitive touch and #400 sandpaper — the “tuning” step. “The secret,” Virgil said, “is to get the neck tension — the grip of the brass on the bullet — exactly the same on every case. You do this by firing the case and then feeling the bullet slide in the case neck as you seat it. Here, a micrometer won’t do you any good. Feel is the
whole thing. If any case grips the bullet harder than the others, you take three turns over the sandpaper and fire it again, until you get exactly the same amount of seating pressure. Until the necks were tuned, I didn’t feel I was ready
to start tuning the gun.”

Virgil continued: “You can change the powder charge slightly, and it won’t really make any difference, but if you change the bullet seating depth or the grip on the bullet, you’re going to see bad things happen fast.”

After a case has been fired a couple of times, another condition is created in the neck that requires sensitive feel. A tiny groove pressed into the neck by the pressure ring on a flat-base bullet causes the bullet to “snap” into place when it’s seated. Virgil emphasized that feeling the bullet slide down the neck and then snap into place told him everything he needed to know about whether that round was going to go into the group or not.

To sense these critical events, Virgil seated bullets in a Wilson straight-line tool BY HAND — not arbor press. He estimated that the seating pressure on his hand was moderate — perhaps 15 pounds. If seating requires significantly more pressure, the operation damages the bullet’s fragile pressure ring, bulging your groups. If the seating pressure is too light, he said you’reassured a mediocre .250" rifle.

Virgil did not size his case necks. With about .00035" clearance on all sides between the loaded round and chamber neck, the natural spring-back of the brass, in combination with his neck preparation, correctly gripped the bullets. Some other warehouse shooters, including T.J. Jackson, followed the same practice.

Cases, however, did wear out. Virgil estimated that a case would no longer grip and “snap” to his satisfaction when it had been recycled 20 to 25 times. It was then discarded."


Så nog ser det ut som de tog till betydligt mer extrema metoder än Fälts sortering?

[Varg]

Lasse-a: Det framgår inte exakt hur noga de vägde hylsorna, men kanske ner till grainet. Vem vet?
Men det framgår tydligt att hylsprepp var viktigare och som sagt, Fält kanske jagar de där sista hundradelarna till bänkskytte VM, det perfekta skottet till enhörningsjakten, kanske sitter han och många andra i lagerlokaler och skjuter hål i hål. Men oddsen är att han är som så många andra som fastnar i ett ändlöst träsk av handladdningsbryerier som går långt bortom den praktiska förmågan och när sedan verkligheten (elementen) spelar in ovanpå det så försvinner resultatet av det absurda sorterandet, vägandet och putsandet väldigt snabbt i bruset. För ärligt talat, det är inte många av oss som klarar att nyttja de allra yttersta marginalerna.

Men vi går alla igång på olika saker. Går man upp i brygga av att sortera allt man äger och har till en absurd nivå så ska inte jag stå i vägen.

Det gamla klassiska begreppet, att gå över ån efter vatten kanske passar in och bör även byggas på.
För gemene Robsoft handladdare går över ån efter vatten, sorterar vattendropparna efter vikt, smak och färg för att sedan använda vattnet till gräsmattan.

[lasse-a]

Lasse-a: Det framgår inte exakt hur noga de vägde hylsorna, men kanske ner till grainet. Vem vet?
Men det framgår tydligt att hylsprepp var viktigare...

Njae, är det säkert? En möjlig läsning av artikeln är att de diskar av viktsortering lite snabbt eftersom "alla" redan vet hur viktigt det är? Man går sedan in i mer detalj på saker som kanske inte var så vanligt kända vid den tiden.

Hur som, det är kanske inte så intressant

MEN, man vill ju bara veta vilket tips det var han inte berättat som hintas om i slutet av artikeln. Men det är väl kanske för sent att få reda på det nu?

[malx]

Det gamla klassiska begreppet, att gå över ån efter vatten kanske passar in och bör även byggas på.
För gemene Robsoft handladdare går över ån efter vatten, sorterar vattendropparna efter vikt, smak och färg för att sedan använda vattnet till gräsmattan.

Är man intresserad av vatten så är det väl inget fel med det. Kan ge tillfredsställelse att veta att brunfläcken på gräsmattan inte beror på vattnet iallafall.

[Fält]

Jag har just försökt sortera fram 25 hylsor som inte skiljer för mycket i vikt för en laddstege. Hylsorna kommer från ett brett urval av batcher och det gick åt 70 hylsor +-5 hylsor för att få ihop 25 hylsor som höll sig inom 1.5gr. Extremspridningen var 6gr, alla utom en skulle hålla sig inom 4.2gr och 2/3 inom 3 grain.

Ganska frustrerande, men jag tycker att det måste göras för att få vettiga resultat från en laddstege.

Du vet att 1 grain är 0,064 gram?
Så du letar fram hylsor som diffar runt 0.1 gram för att kunna göra en stege?

Nu kanske du håller på med bänkskytte och/eller jagar enhörningar och därmed sitter och klyver krutkorn med skalpell för att det ska vara exakt? Det faktum att du använder GGG hylsor talar i och för sig emot det. Kanske så använder du ditt hylssorterande som någon form av mindfullnessövning och det är ok, sådant kan behövas. Men, gör du inte det så kanske du ska slappna av lite med den neurotiska petigheten. Herre jösses!

Det är ju inte utan att man undrar vad du tror att du uppnår med det extremt petiga tänket?

Jag rekommenderar dig att läsa artikeln från "Houston Warehouse" där man tog precisionsskytte till absolut max. Jag kan redan nu avslöja att inte ens de, som sköt träffbilder som du aldrig sett förut höll på så som du gjort i din jakt på hylsor till en vanlig laddstege.

Det var en väldigt tråkig attityd du har. Jag viktsorterar för laddutveckling för att jag tycker att det ger tydligare resultat och för att det är det enklaste sättet att minimera skillnader på hylsans volym. Som du säger så är det många faktorer som påverkar resultatet, att viktsortera är ett väldigt enkelt sätt att få en av faktorerna att bli mindre.

Det gör normalt inte att så många hylsor sorteras bort och för att få så relevanta testresultat som möjligt så vill jag helst slippa de hylsor som avviker mest.

Normalt så väljer jag hylsor som är inom +-1gr och i mitten av viktintervallen av hylsorna jag skjuter. Mest är det för att få hylsor plockas bort då men det är också lite relaterat till hur noga (vågen har en upplösning på 0.1gr) jag är när jag väger upp krutet och storleken mellan stegen i laddstegen.

Om vi förutsätter att hylsan har samma externa mått så ger en variation på 4gr en volymskillnad på 0.46gr vatten och med den största skillnaden på 6gr som jag såg mellan två hylsor i den här testen så får vi 0.69gr vatten. Om jag inte vägt hylsorna så skulle jag inte vetat om hur stor spridningen är.

Lite lek i ett simuleringsprogram ger att en volymändring på 0.46gr vatten motsvarar en krutmängdsändring på 0.18gr och 0.69gr vatten motsvarar 0.27gr krut. Baserat på det så låter jag bli att viktsortera ungefär lika gärna som jag slumpvis byter plats på patroner i närliggande steg i laddstegen.

[Varg]

Det tråkiga ligger inte i min attityd. Det tråkiga ligger i alla som läser om perversa viktsorteringsövningar, laddsimulatorer och ändlösa laddexperiment och tror att det är så man MÅSTE göra för att få till laddningar som kanske duger till löpälgen. Håller man på med precisionsskytte så krävs ännu mer, tror man.

Jag vill förmedla en mer pragmatisk hållning och vara mer verklighetsförankrad. För det du gör behövs inte för att få fram laddningar som skjuter mer än bra nog. Jag har nog laddat över 10k skott och skjutit tillräckligt för att veta att begränsningarna inte sitter i om jag sorterat hylsor, kulor och tändhattar efter tiondels grain. Begränsningarna sitter i skiten bakom spakarna (jag) och min förmåga eller oförmåga att bedöma alla yttre faktorer rätt samt att skjuta konsekvent.

Står du över den nivån så kan jag bara lyfta på hatten. Men jag tror de flesta som skjuter lite mer frekvent känner igen sig i de sista raderna ovan.

Och som sagt, sortera allt du vill. Men tro inte för en sekund att det är absolut nödvändigt i den verkliga världen, den utanför laddrummet.

[sneträff]

Tjaaaa.....
Att mäta är att veta.....
Hur noga man måste vara, kan man nog diskutera länge.
Men det är länge sen jag upptäckte att den som är mest noggrann har bästa förutsättningarna.
Sen må det gälla motortrimning, skytte eller skidåkning eller något annat.
Mäter man allt som mätas kan, så får man nog med dom viktiga kunskaperna.
om man sen får med kunskaper med mindre värde på vägen så må det vara hänt.
Och den lilla mängden hylsor får mig att undra: handlar det kanske om jaktens formel 1. ?
Toppfågeljakten. Där borde precisionskraven närma sig bänkskyttet?

Nää mät och var glad, Fält.
det måste vara hemskt om man har en massa obesvarade frågor kvar när det är dags för sista adressändringen.

[Fält]

I det här fallet gäller det att eliminera så många faktorer som möjligt då kulorna är valda primärt för att vara billiga. Tanken är att det skall skjutas mycket med dem och till lägsta möjliga pris. 2MOA fungerar 9/10 gånger men skulle 9/10 skott gå 1MOA så skulle det vara mycket roligare.

Så även om geväret visat sig skjuta närmare 0.5MOA än 1 MOA med kvalitetskulor så är det inte alls säkert att det blir något resultat av laddstegen och antalet provkulor är begränsat. Grupperna kan bli svåra att tyda och att försämra sina förutsättningar är olämpligt. Att skjuta tio skott per steg skulle vara ett alternativ, men då finns det inga kulor kvar för att verifiera laddningen och se vilken spridning man kan förväta sig av produktionsammunitionen som tillverkas med minsta möjliga arbetsinsats.

Varg, jag har skrivit flera gånger att alla bör börja med enkla stegar med fem skott. Har man kvalitetskomponenter så får man bra resultat då utan något trassel. Så vi har nog samma inställning i grunden, men jag väljer andra metoder för min egen laddutveckling.

Jag väger normalt hylsor för att få bra resultat från 10 round development med kronograf och för att kunna lita på mina fartmätningar. Att väga hylsorna tycker jag också gör det lättare att verifiera laddningar med minsta möjliga antal skott. Jag tycker att det är svårt att skjuta bra väldigt många skott på rad. Så att lägga en kvart på att väga hylsor kan lätt förkorta en laddutveckling med ett skjuttillfälle för mig.

[Anders Ö]

Jag tycker Fält gör rätt

Skall man ta fram en laddning för vilket ändamål som så vill man vill få ut jämn hastighet
Jämn hastighet är viktigt för att kunna gå vidare med krut/friflykt-variationer flr att justera in bästa precision.

Jämn hastighet får man genom hylspreparering
, som tex vägning, anpassad kalibrering . Relativt högt tryck så att förbränningen blir jämn är viktigt för jämn hastighet.

Nu kan man laborera med de sorterade hylsorna och försöka se ett mönster i de olika stegen och vara noga med att dokumentera alla mått som krutvikt och ogivalmått .

Har man sorterat bort de parametrar man KAN under den initiala laddprocessen så kan man sedan återinföra tex O-preppade hylsor för att se om det gör nån skillnad för det syftet man har med laddningen.

Sen är väl frågan HUR MYCKET kan man justera en laddning/friflykt för att få en medioker kula att gå ?
Om den sprider 2 Moa med de flesta laddningar så skall man nog inte önska sig mycket under 1 moa i konstant precision

Det brukar visa sig relativt snabbt om en kula vill skjuta om man har ett krut som ger bra tryck , och att i ändlösa krutbyten och diverse laddstegar föröka sminka sin gris till en matchkula ger både hål i plånboken och sömnlösa nätter .

[sneträff]

Det känns som jag och Anders Ö tolkar det fält skriver lite olika?
Jag tolkar det som att Fält undrar: om allt annat är perfekt, hur bra går kulan i mitt gevär.
Hur andra fått den att skjuta är väl ointressant. man har ju ingen kontroll på hur noggranna dom är.

sneträff