Jag har alltid varit en s.k. volymskytt och insåg tidigt under min nationella ban- och fältskyttekarriär den ekonomiska fördelen handladdning skulle ge. Sedermera har även insikten växt runt den andra stora fördelen, nämligen ökad precision. Jag har under min handladdarkarriär, sedan 80-talets mitt, laddat någonstans mellan 50000-60000 skott. Man kan gott påstå att all utrustning jag skaffat genom åren inkl. felköpen, har betalt sig flera gånger om.
RCBS-kit
Mitt första laddkit, egentligen också mitt enda som jag köpt som kit, eftersom resten av utrustningen handplockats, blev RCBS stora kit med Rock Chucker II pressen och tillbehören samt RCBS-laddverktygen. Inget av det som köptes då, har gått sönder eller har behövt repareras. Alla ingående komponenter har jag också varit tillfreds med både kvalitativt som funktionsmässigt. Enda undantaget är Uniflow-krutpåfyllaren som fick vandra vidare. Den var i det instabilaste laget, trots baffle och invändig putsning. Den gick inte att lita på, helt enkelt.
De RCBS-komponenter som jag gillar speciellt mycket, är deras 5-0-5 våg. Den är enkel och simpel både i inställning och i användning samt att den är magnetdämpad. Samtliga skruvar sitter också på sina rätta ställen och lättåtkomliga. RCBS-kulavdragare med klämkoppling är också värt och nämna. Inget dunkande, utan felisatta kulor dras ut med verktyget i pressen.
Annan RCBS-utrustning och tillbehör
Jag skaffade också tidigt RCBS Sidewinder, en roterande tumlare/trumlare. Efter att ha lagt ner hylstvättandet tillsammans med ban-/och fältskyttet, har trumlaren fått tjänstegöra som molypåläggningsanordning. Den går ständigt med ett tungt lass. P.g.a. att trumman roterar, låter det en hel del och därför har den hamnat på vinden, utom hörhåll… ja nästan.
När precision började komma in i mitt skytteliv, kompletterade jag RCBS-svarven med halssvarvningskitet. Tanken var god och konstruktionen i vanlig RCBS-anda, dvs. ok… men… men så randiga och ojämna halsarna blev. Svarvtillsatsen hamnade på hyllan för en gång använda prylar. Med tanke på att jag på den tiden massköt ammunition, behövde jag ständigt att trimma hylsor. Ständigt trimmande sliter också på skäret, framförallt när man kopplar på skruvdragaren. Många hylsor att trimma och bråttom är en dålig kombination. Därför har det gått åt många skär. Men drar man ner tempot med skruvdragaren förlänger man också skärets liv.
Jag har även varit ägare till en RCBS Junior-press. Den är lätt att ta med sig som bänkskytt, men ranglig och aningen instabil för de litet tyngre jobben. Men för PPC fungerade den perfekt. Dock var pressen relativt lång och fick lämna plats för en mer kompakt.
Lee hos mig
Jag har också ägt en och annan Lee handladdningskomponent och märket har lämnat ett oförglömligt minne kvar… generellt fyller märket inte mina krav för kvalitet. Det finns dock vissa ljusglimtar. Jag måste säga, att jag tyckt de flesta Lee-prylarna haft en så pass låg kvalitet att jag inte velat ta betalt för dem, när de sedan fått gå vidare från mig. Jag har skänkt bort dem istället. Jag har t.o.m. fått själv Lee-utrustning gratis av andra och just av samma anledning. Bl.a. Lee-vågen som jag sedan skänkte vidare efter 14-dagars innehav. Den var hemskt sned i bommen av plast och allmänt skakig. Nä… en våg ska vara magnetdämpad. Det är min åsikt.
Som grön bänkskytt, behövde jag skaffa mig utrustning som skulle kunna tas ut till banan. I grund och botten är jag mycket ekonomisk och ibland gränsen till snål. Snålheten slog till rejält och jag skaffade Lees ”tång” och Lee/RGB-verktyg.
Det första jag upptäckte var att halskalibreringsverktyget kvaddade min tunna svarvade hylshalsar. Det var egentligen först betydligt senare jag insåg att verktyget var ett s.k. Collet Die. Lee-tången fick jobba vidare med Hornadys verktyg, men när man sedan blev mer varse om hur små förändringar i mått t.ex. skapar oprecision, kom skjutmåttet fram och bekräftade vad det hela handlade om… flex, flex och åter flex.
Två olika modeller av Lee:s tändhattsisättare har dock fått godkänt hos mig. Inte p.g.a. kvaliteten som sådan, utan p.g.a. att priset är också lågt och båda begreppen motsvarar varandra. Istället för att köpa en dyr, har jag köpt två-tre billiga Lee åt gången. Rätt smort fungerar faktiskt handisättaren bra länge, innan den ger upp. Den andra modellen som jag äger, monteras på toppen av laddpressen. Jag tror den heter Lee II. Efter en smärre modifiering, har jag satt i tiotusentals av tändhattar med den.
Hornady
Deras verktyg har jag egentligen aldrig bedömt vara några speciella, torts en mördande reklam en massa år sedan. De är varken speciellt dåliga eller bra… lagom är kanske ett bättre ord. De hade tidigare en billig konstruktion med utstötarstången som ställde till rejält, men den lär vara ersatt nu med en räfflad/gängad stång. Mina kalibreringsverktyg används löpande vid hylspreparation, men kulisättaren med den mer eller mindre fungerande ”plungen” får vila.
Hornady tillverkar eller har tillverkat vissa tillbehör att användas med RCBS-utrustning. Hornadys hårdmetallexpander är ett sådant exempel som förlängt hylslivet hos mig samt minskat behovet med smörjning av hals invändigt. Hornadys bajonettfattning var en annan kanonuppfinning enligt min mening. Håller man på och formar hylsor till vildkattor, måste man byta verktyg stup i kvarten och då är det bättre att ha bajonettfattning istället för gänga.
Bonanza/Forster
De första mikrometerskruvarna hos mig anlände ihop med Bonanzas verktyg. I början tyckte jag att det var enkelt och ställa om t.ex. kulisättaren, men sedan när problemen började hopa sig och jag insåg viktigheten att mäta och åter kontrollmäta alla inställningar, har det inte blivit fler mikrometerskruvar på nya verktyg och de gamla har fått sitta som de ställdes in en gång i tiden.
Verktygen har fungerat klanderfritt och som tillbehör finns också bl.a. hårdmetalexpanders. Här är dock en varningens ord på plats. Både expander och stången är ställbara i höjd och det är väldigt enkelt att förbise denna faktor. Konsekvensen kan bli att man kvaddar hylshalsarna och det kan vara litet svårt att härleda problemet till expandern.
Bonanza lever på gamla meriter och kommer få problem om de inte fått det redan. Bänkskyttet fungerar annorlunda numera, än det gjorde 25 år sedan. Ingen köper längre bänkskytteverktyg utan bussning. Bonanza har också ett s.k. krutmått för bänkskytte. Jag höll på att spränga bössa, efter att ha laddat med den. Nu är det ju aldrig verktygets eller utrustningens fel om man om man råkar ut för incidenter, utan handladdarens egen klumpighet. Krutmåttet har nämligen en otydlig nonieskala i handtaget. Alltså, krutet rinner i en cylinder i handtaget som sedan töms när man fäller handtaget upp i det höga läget. Inställningsskruven till cylindern är en vanlig tumskruv som jag hade dragit åt för lätt. Eftersom jag knackade alltid för att fylla cylindern, lossnade skruven och cylindervolymen blev större och gav mig rejäla överladdningar. Som det small sedan! Flera meter lång mynningsflamma och hastighetsmätaren åkte ner i backen. Slutstycket fick jag slå upp med slägga, men bössan höll. Krutpåfyllaren såldes senare samma år.
Redding
Märket är numera min favorit. Samma direkta kvalitetskänsla som med RCBS när man tummar på utrustning. Men när du vänder på dem eller tittar inuti, ser de ännu bättre ut. Det handlar om mycket bra prylar rakt genom. Redding är också det företaget som lyssnat på skyttarna. De har tagit till sig kritiken och önskemålen och det går att skåda i deras sortiment. De är innovativa och har väldigt få bottennapp… om ens någon.
Köper jag ett verktyg med gänga för vanlig press i dag, blir det alltid av märket Redding. Kvalitet som enligt mitt tycke överstiger priset. På önskelistan finns en Redding Boss-press, men eftersom behovet av en sådan är noll och inget, lär den aldrig komma in i mitt laddrum.
Wilson, Harrell, Sinclair och andra bänkskytteprylar
Wilson är ett gammalt märke sedan årtionden. Det är faktiskt Wilson som mer eller mindre satt normen hur bänkskytteverktygen ser ut. Enkla, raka och det behövs inte heller press för att halskalibrera eller sätta i kulan. Beställer man ett set customverktyg från en bänkskyttesmed, får du ett gäng Wilson-kopior.
Jag äger en hel del Wilson utrustning. Allt från verktyg till trimmer och halsbrotchar. Alla bra grejor behöver draghjälp och jag vill påstå att en del Wilsons framgång ligger i att Sinclair förädlar deras produkter. Bra prylar blir ännu bättre när de kan monteras upp på anpassade stöd och plattor. Sinclair står också som leverantör för alla verktyg jag har till hylsprepraration.
På skjutbanor använder jag mig s.k. Arborpressar när det handlar om handverktygen. Jag har ett par stycken sådana stycken. En ligger i varje utrustningsväska. Krutpåfyllandet sköter En Bruno krutpåfyllare. Det speciella är egentligen inte noggrannheten, utan att de ”äkta” bänkmåtten har klicks, med skala som inställning. Eftersom det inte är laddningens vikt som är intressant för en bänkskytt, utan den bästa precisionen och sålunda vilka inställningar och mått som ger det, noterar man ner klicken i sina anteckningar. Det pratas också mycket klicks mellan bänkskyttar och här är det på plats med varningens ord. Olika krutmått behöver inte vara kompatibla med varandra.
Min fältpress för gängverktyg för långhållskalibrar heter Harrell. Pressen är anpassad för 308-verktygen och är av god bänkskyttekvalitet. Den gör jobbet utan problem med minsta svikt. För PPC använder jag en custompress av samma konstruktion som Harrell. Den är tillverkat i tio exemplar av en äldre bänkskytt i USA.
För övrigt ligger det på mina hyllor också en del udda verktyg från customtillverkare som t.ex. Neil Jones m.fl. Specialverktyg för speciella åtgärder. Halvhemligt för att skapa precisionsfördel.
Övrigt och annat
När man handlar handladdningsutrustning, anser jag det vara viktigt att tumma på utrustningen, innan jag går till verket med den fysiska affären. Egentligen handlar det om allt som jag köper. Man slipper oftast bli besviken, om man sett prylen live. Finns möjligheten, ska man också besöka sina skyttekamrater och tumma på deras laddutrustning. Det har jag också gjort i stor omfattning.
Mitt intresse för Co-Ax:en som press, blev efter ett sådant möte, relativt sval. Stor och otymplig och med lång slaglängd. Jag är ju ingen gorilla med hur långa armar som helst! Av någon anledning gillade jag inte heller konstruktionen med hylshållaren. Samma sak hände med Redding Turret. Positiva omdömen fick jag av Hornadys företrädare Pasific. Enkelt och robust i stil med RCBS. En annan väldigt positiv överraskning blev Lees Cast. Iofs. hade väntat på att en sådan skulle dyka upp för eller senare och när den sedan gjorde det, så kan jag bara säga att det är nog det bästa Lee någonsin tillverkat. Hornadys-07 däremot är jag aningen tveksam till. Iofs. lär man på Hornady fabriken ha laddat närmare en miljon skott med en sådan, men ändå. Jag är nämligen litet allergisk mot gjutaluminium.
. Annars helt nöjd och upplever inga problem, precisionen i ammon överstiger min och mina vapens förmåga. Halskalibreringsverktyget använder jag överhuvudtaget inte längre.
). Jag började ladda därför att jag hade problem med rekyl i min 7mmRM och så var mina 6,5x57R skott dyra att köpa.
