2003 var blyförbudet väldigt aktuellt förra gången, olyckskorparna kraxade då om att EU skulle helt förbjuda 6.5x55 till jakt, med följden att dom såldes för skrot priser, något kalibern aldrig återhämtat sig från.
Det totala blyförbudet glömdes senare bort i några år, nu verkar det återigen vara på tapeten, men hur som helst, jag fick en 6.5x55 som jag mest använder till klass 2 och 3 vilt snorbilligt och det är jag nöjd med.
Nu hade jag planer på den tiden som innefattade både ett och annat, brotscha om till AI eller 6.5-06 var jag inställd på, men efter att ha rengjort, plastbäddat och slipat in kikarsiktes ringar tog jag vapnet till skjutbanan med en ask Lapua Trainer. Det bestående minnet var att jag tappade hakan, jag hade skjutit en träffbild som var betydligt bättre än jag väntade mig, jag sköt några tre skottare till ur skjutbänk, och bestämde mig för att här ändras jävlar ingenting på ett vapen som skjuter så pass bra!
Trycket och stocken gick dock att förbättra, så jag införskaffade ett Recknagel m98 trycke av Hans Englund, som denna hade försett med en tapp som gjorde att trycket kunde användas med orginalsäkringen, som ju på Hva 1640 verkar på trycket, och jag köpte även ett grovutfräst valnötsämne av klassiskt snitt av J Boberg i kvalitet C1.
Trycket monterades omgående, men jag blev ungefär samtidigt färdig med en annan Boberg kolv i laminat jag färdigställde till ett annat vapen, och jag insåg själv att den såg ganska tragisk ut, så när C1 ämnet kom, beslöt jag mig för att jag kanske borde köpa ett laminat ämne som var dels billigare och dels ska en laminatkolv vara lite ful, det hör som till. Senare kunde man börja karva i valnöten när man känner sig redo.
Den laminat kolven blev inte dålig, jag var skitstolt då och den har hängt med i ur och skur sedan dess, men jag kommer inte visa några bilder, för idag tycker jag inte riktigt den är lika vacker, utan ser mer ”hemgjord” ut på ett icke smickrande sätt.
Det är här projektet egentligen startar, för det av Boberg grovutfrästa valnöts ämnet har överlevt fram tills nu, och efter att ha torkat sedan 2003-2004 borde den vara mogen för vidareförädling. Om jag inte har talang för att göra träbiten rättvisa, det skiter jag i, den är betald och livet är för kort för att låta kolvämnen vittra bort
På bilden syns det inte riktigt vilken fin träbit det är, den har oxiderat under åren så den blivit mörkbrun, ådringen i sig är inget exceptionellt, men den har en fiddelbacklaminering som går över hela kolven.
Idag hade jag inte börjat med detta om jag inte redan hade en färdigt grovutfräst kolv, vapnet har aluminiumunderbeslag, hade jag idag startat från början hade jag letat upp en 1640 i bättre skick med stålunderbeslag och stockat den, eller letat upp ett stålunderbeslag. Men nu hade jag alltså redan en grovutfräst stock avsedd för aluminiumunderbeslag, så då är det så det får bli.
Tyvärr började jag för några år sen passa in systemet, jag säger tyvärr för jag hade inte riktigt rätt tålamod eller tankesätt då och gjorde några fortfarande synliga misstag jag inte tror att jag hade gjort idag. Tack och lov avslutade jag då när jag insåg att det gick åt fel håll, och la projektet åt sidan innan det blev värre.
