När skjuter ni för stående fågelhund?

[Zooyen]

Hej alla

Får alltid bra insikter i detta forum så tänkte kasta ut en fråga för att höra era svar och resonemang. I år är första året för mig och min hund så man kan väl enkelt säga att vi båda är novis inom fågeljakten men vi går kurser, vi tränar och vi är ute i skogen så det går hela tiden framåt och 3 fåglar har det lyckats bli. Efter att ha gett ganska många timmar i både skog och fjäll och tömt kompbanken på jobbet så har man börjat få erfarenheter och även situationer som man sedan i efterhand reflekterar över och här kommer en som ligger högst nu:

När skjuter ni för er hund? Ta tex på fjäll och ripa, där ser jag inga större konstigheter att i princip bara skjuta på "perfekta" situationer - Hunden markerar, hunden avancerar på ditt kommando och du har ett fint läge. Men när det kommer till Orre/tjäder och framförallt tupparna som känns extremt snabba på vingarna i kombination med den utmanande omgivningen med snår, träd mm så känns det inte lika enkelt att få många av dem "perfekta" lägen som man får med Ripa. Jag vill gärna höra er valt på nedan alternativ och gärna lite tankar kring det (för/nackdelar) kopplat till Orre & tjäder i skogen:

A) Jag skjuter enbart när allt klaffar = Hunden markerar, jag ger kommando, hund reser - skott går av
B) Hunden markerar, fågeln lyfter av sig själv innan jag hunnit ge kommando - går skott av?
C) Hunden markerar och ansmygning sker, hunden rör sig mot fågel lite långsamt innan du gett kommando och fågel reser - går skott av?
D) Hunden stöter fågel, fågel flyger i bra läge - går skott av?

ALLA scenarion ovan förutsätter att inget skott är på risk för hunds säkerhet givetvis!

[apocalypse]

Egentligen bara A, men på skogsfågel kan det bli C.

[malx]

För unghund, bara A.
I takt med att hunden blir äldre/visat att den vet vad den ska göra, fler och fler bokstäver för att som nu med min 5-åriga hund så gäller hela alfabetet. (Har vi haft god jaktlycka så går det mer och mer mot A igen)

Jag jagar i princip bara skogsfågel och då stöter man väldigt ofta fågeln själv på väg fram. Dessutom blir det ofta en hel del följa löpor tillsammans med hunden. Precis som du skriver så är det väldigt få perfekta lägen som uppstår.

[Andersson.]

En tillläggsfråga på samma tema, hur många skjuter endast EFTER att hunden stannat/ satt sig? Själv försökte jag med det i början men nu har jag gett upp. Däremot är långa eftergångar fortfarande inte tillåtet....

[Stewe's world on ice]

En tillläggsfråga på samma tema, hur många skjuter endast EFTER att hunden stannat/ satt sig? Själv försökte jag med det i början men nu har jag gett upp. Däremot är långa eftergångar fortfarande inte tillåtet....

På ripa ja. Skogsfågel nej

[Stroem]

En tillläggsfråga på samma tema, hur många skjuter endast EFTER att hunden stannat/ satt sig? Själv försökte jag med det i början men nu har jag gett upp. Däremot är långa eftergångar fortfarande inte tillåtet....

Eftergångar tycker jag inte är så farligt. ytterst få ggr jag har hållt inne med skott pga eftergång(då har jag jagat mycket med just eftergångare)
Det värsta som finns är en trög avance!

[malx]

En tillläggsfråga på samma tema, hur många skjuter endast EFTER att hunden stannat/ satt sig? Själv försökte jag med det i början men nu har jag gett upp. Däremot är långa eftergångar fortfarande inte tillåtet....

Eftergångar tycker jag inte är så farligt. ytterst få ggr jag har hållt inne med skott pga eftergång(då har jag jagat mycket med just eftergångare)
Det värsta som finns är en trög avance!

Jag har ju en eftergångare numera och nog hade det ju definitivt varit bättre om han stannat. Men ja, oftast så är det inte han som är problemet för att komma till skott i skogen. (Största problemet är om man kommer ovanifrån i en slänt då fåglarna tenderar till att flyga nedåt och då hamnar lågt.). Eftergångare går definitivt att jaga med.

Trög avance är dock INTE det värsta som finns, är ju lätt att stöta fågeln själv om man vill jaga. Tar det 100 gånger hellre än en hund som avancerar på eget bevåg innan du är framme. Eftersom det tog 3, nästan 4 säsonger innan min hund stod och väntade på mig så har jag erfarenhet.

Trög avance och eftergång går att jaga med. En hund som går stort och inte står fungerar knappt alls.

[Stroem]

En tillläggsfråga på samma tema, hur många skjuter endast EFTER att hunden stannat/ satt sig? Själv försökte jag med det i början men nu har jag gett upp. Däremot är långa eftergångar fortfarande inte tillåtet....

Eftergångar tycker jag inte är så farligt. ytterst få ggr jag har hållt inne med skott pga eftergång(då har jag jagat mycket med just eftergångare)
Det värsta som finns är en trög avance!

Jag har ju en eftergångare numera och nog hade det ju definitivt varit bättre om han stannat. Men ja, oftast så är det inte han som är problemet för att komma till skott i skogen. (Största problemet är om man kommer ovanifrån i en slänt då fåglarna tenderar till att flyga nedåt och då hamnar lågt.). Eftergångare går definitivt att jaga med.

Trög avance är dock INTE det värsta som finns, är ju lätt att stöta fågeln själv om man vill jaga. Tar det 100 gånger hellre än en hund som avancerar på eget bevåg innan du är framme. Eftersom det tog 3, nästan 4 säsonger innan min hund stod och väntade på mig så har jag erfarenhet.

Trög avance och eftergång går att jaga med. En hund som går stort och inte står fungerar knappt alls.

Jo fast tjuvresa räknas ju knappt, då är det ju ingen stående hund längre En hund som står på håll och har trög avance är inte lätt att skjuta för. Ligger fågeln 40m åt "fel" håll så är man körd

[malx]

Jo fast tjuvresa räknas ju knappt, då är det ju ingen stående hund längre En hund som står på håll och har trög avance är inte lätt att skjuta för. Ligger fågeln 40m åt "fel" håll så är man körd

Väldigt få pratar om problem med tjuvresning, ändå är det de vanligaste problemet jag träffat på.... Och detta bland flera av raserna. (Även om jag förstått att det är vanligare bland vissa raser)

Saken är också det att trög avance oftast är betydligt lättare att träna bort. Du är där, du har möjlighet att kontrollera många situationer. I just skogsjakt är det klart effektivast att ni springer/går tillsammans på löpan (d.v.s. halvtrögt), ger utan tvekan flest skottillfällen över tid, speciellt på äldre fågel.

(Känner ibland att min hund skulle kunna få avansera/spåra på löpan snabbare än vad han gjort i höst men svårt att klaga på det resultat vi har just nu...)

[Jisse]

Tjuvresning och eftergång är två olika saker, den förstnämnda är nervbaserat och direkt relaterat till oförmåga till flocksamarbete och bristande ståndanlag, den andra en fråga om finslipning och dressyrrelaterat.

Ju större jaktlust desto högre sannolikhet till eftergång, tjuvresning ligger på ett djupare plan av problematik.

[JoPe]

För unghund, bara A.
I takt med att hunden blir äldre/visat att den vet vad den ska göra, fler och fler bokstäver för att som nu med min 5-åriga hund så gäller hela alfabetet. (Har vi haft god jaktlycka så går det mer och mer mot A igen)

Jag jagar i princip bara skogsfågel och då stöter man väldigt ofta fågeln själv på väg fram. Dessutom blir det ofta en hel del följa löpor tillsammans med hunden. Precis som du skriver så är det väldigt få perfekta lägen som uppstår.

Instämmer helt och hållet.

Eftergång tycker jag inte är ett problem vid jakt, så det får dom inte göra förrens alla jaktprov de ska gå är avklarade, sen skjuter jag på det också, för det blir inte många skogsfåglar om jag ska ha koll på att hunden sitter stilla innan jag skjuter. Det viktiga i eftergång tycker jag är att hunden är kontaktbar och kommer direkt på inkallning efteråt och inte rensar hela fjället på fågel i glädjeyran.

[MzM]

Hoppar in med en fråga gällande eftergång! Hur tränar ni unghundar för att få hunden att stanna när den rest? Tips?

[Lindquist]

Hoppar in med en fråga gällande eftergång! Hur tränar ni unghundar för att få hunden att stanna när den rest? Tips?

Att stoppsignalen sitter tydligt innan fågelsläpp.

Alt Lina på fågel i hägn tex.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[MzM]

Hoppar in med en fråga gällande eftergång! Hur tränar ni unghundar för att få hunden att stanna när den rest? Tips?

Att stoppsignalen sitter tydligt innan fågelsläpp.

Alt Lina på fågel i hägn tex.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Tack, bara fortsätta träna på "dövörat vid fågelkontakt"

[Andersson.]

Hoppar in med en fråga gällande eftergång! Hur tränar ni unghundar för att få hunden att stanna när den rest? Tips?

Ett tips är att inte träna stopp och fågelsituationer samtidigt. Använd andra typer av störningar för att göra stoppet svårare. Och gå sakta fram, ju fler gånger hunden struntar i stoppsignalen desto svårare blir det att rätta till.

[pow]

Ni får ursäkta min enfald, har noll erfarenhet av injagning/jakt med stående så jag trampar säkert på en och annan tå här...
Men jag har 40 år och 8 trädskällare ochcen terrier under bältet, och är det en sak jag lärt mig så är det konsekvent beteende från husse.
Jag har samtalat med en del pekahundsägare genom åren, och genomgående har varit stolthet kring uppfostran. Jag har tom sett en stackars vorsteh ligga i regnet utanför en stuga i en timme bara för att husse ville visa vilken pli han hade på jycken.

Det som förbryllar är efter allt prat om hur väldresserade hundarna är, och hur dom förväntas uppföra sig i skogen, så åker allt ut genom fönstret när det väl är jakt.
Då skjuter man fågel även när hunden gör uppenbara fel, man skjuter fågel som inte ens hunden jobbar med osv.
Har tom hört från ett par stycken att "när det är tjädertupp då gäller inga regler..."

Det jag inte får in i skallen är hur man som hundägare tror att hunden förstår att lära sig något när reglerna ändras hela tiden?
Hundar är inte smarta, och vissa raser har svårare att lära sig saker än andra pga av... bristande förstånd.
Terriern jag hade lärde sig inte vissa saker, fast vi tragglade och hade samma diskussioner i åtta år.
Av dom spetsar jag haft har det bara varit en som aldrig lyckades lära sig vad som förväntades av honom. Han förblev en oduglig jakthund under hela sin levnad och det sköts endast 3 fåglar och en mård för honom. Inte för att han inte hittade fågel, utan för att han gjorde bara rätt fyra gånger i sitt liv...

Men jag antar att det är det som skiljer spetsjägare och pekahundsfolk. Glömmer aldrig när jag var fjällnära på jakt med farsan och några av hanns kollegor från jobbet.
Det var två spetsar och två vorsteh i stugan.
Jaktlyckan var god för spetshundarna, gott om fågel och det blev många fina ståndskskall under fyra dagars jakt. Redan första dagen enades vi om att bara skjuta tuppar då det fanns så mycket fågel att vi skulle bära hem fågel varje dag ändå. Andra dagen hade farsan och jag åtta fina ståndskall under några timmars jakt och vi sköt varsin tupp och tränade förnyat ståndskall på dom hönor hunden fick upp i veden.
Farsans kollegor hade flugit upp på fjället och skulle jaga där första två dagarna. Dom lämnade hundarna i en renvaktarstuga redan till lunch första dagen "dom var odugliga och stötte bara fåglarna innan vi kom åt att skjuta".
Väl nere från fjället skulle dom jaga i skogen sista dagen och när vi kom tillbaka till stugan på eftermiddagen så hängde en av dom största tuppar jag sett på stugväggen.
Så fort vi kom innanför dörren så ställde farsan den givna frågan "gjorde hunden ett bra jobb?"
" ingen aning, han var ute på sök och tuppen kom flygande rakt på mig" sa skytten...
Farsans kommentar var obetalbar, och tog så illa att jag inte tror att det blev sig likt på jobbet efter det:
"Men om ni inte bryr er om hundens jobb kan ni ju lika gärna ha en gris som kutar runt i buskarna"

[malx]

Ni får ursäkta min enfald, ....

Och vad är det för fel på att jaga som man vill jaga? Alla behöver inte jaga som dig och det är absolut inga fel med det så länge man håller sig till jaktreglerna. Du tycker din far kommer med en obetalbar bra kommentar då han försöker trycka ned någon och dess hund som säkerligen var väldigt glad med sin dag, rena svartsjuka mobbarfasoner enligt mig, ruggigt dåligt stil. Varför inte bara glädjas med andra istället? Jag vet ju vilka jag hellre delar jaktstugan med...

Och hundar är både dumma och smarta på många sätt, framförallt är det individer. Det som fungerar på en fungerar inte alltid på en annan. Jag har säkert gjort 100-tals fel i uppfostran av min första hund och jag hade som sagt problem med tjuvresning i många år fram till jag gav upp och lät kompisen skjuta en tjädertupp som min hund skällt fast i ett träd... helt plötsligt trilla poletten ner och han började vänta på mig fastän den situationen var som för en trädskällare, helt fel enligt vad jag trodde iallafall. Säkert inte rätt recept för nästa hund.

Mitt mål i skogen är motion och att både jag och hunden ska ha en rolig och trevlig dag tillsammans, ser inget självändamål alls i att kunna skryta mot andra att allt fälldes i perfekta situationer. (Däremot finns det givetvis nytta rent jaktmässigt att vissa saker fungerar, och jag gläds med min hund när vi gör bra saker tillsammans)

[pow]

Som jag uppfattade trådskaparens frågeställning så ville han veta vad som är "rätt" enligt manualen för stående fågelungar, alltså A i dennes exempel.
Vad jag ville få fram är att dom flesta jag känner med stående hund alltid pratar som om dom gör A, men i själva verket går genom hela alfabetet och sen kliar sig i huvet och är frustrerade när hunden inte fattar/lär sig att göra A.

Var och en gör som hen vill så länge det är inom lagens råmärken. Men om man är ute efter en så bra jakthund som möjligt (nu utgår jag ifrån jaktprovskriterier, inte antalet kilo kött i frysen) så måste man vara konsekvent, även om man får gå hem tomhänt. Om man däremot inte bryr som om huruvida hunden gör "rätt" eller "fel" och lyckad jakt mäts i kg, eller bara vill ha en hund med sig för att det är trevligare än att traska runt ensam, då är det bara panga på och vara glad.
Jag är för övrigt aldrig avundsjuk på hur mycket fågel nån annan skjuter, däremot är jag avundsjuk på andra som har hundar som fungerar bättre än mina.

[malx]

Som jag uppfattade trådskaparens frågeställning så ville han veta vad som är "rätt" enligt manualen för stående fågelungar, alltså A i dennes exempel.
Vad jag ville få fram är att dom flesta jag känner med stående hund alltid pratar som om dom gör A, men i själva verket går genom hela alfabetet och sen kliar sig i huvet och är frustrerade när hunden inte fattar/lär sig att göra A.

Var och en gör som hen vill så länge det är inom lagens råmärken. Men om man är ute efter en så bra jakthund som möjligt (nu utgår jag ifrån jaktprovskriterier, inte antalet kilo kött i frysen) så måste man vara konsekvent, även om man får gå hem tomhänt. Om man däremot inte bryr som om huruvida hunden gör "rätt" eller "fel" och lyckad jakt mäts i kg, eller bara vill ha en hund med sig för att det är trevligare än att traska runt ensam, då är det bara panga på och vara glad.
Jag är för övrigt aldrig avundsjuk på hur mycket fågel nån annan skjuter, däremot är jag avundsjuk på andra som har hundar som fungerar bättre än mina.

Likafullt hyllade du din far i sammanhanget när han uppförde sig som en ren skitstövel?
Samma typ som bara anser man får fiska när man fiskar uppströms med torrfluga iklädd tweed...

Finns inga speciella "typer" med stående fågelhundar, vi är precis som alla andra väldigt olika. Vissa jagar bara jaktprovsmässigt och andra jagar annorlunda, de flesta har nog väldigt trevligt i skogen oavsett. Men det är svårt att jaga skog jaktprovsmässigt med en stående hund, kräver ofta nå enormt med träning, erfarenhet och troligtvis en väldigt stor del frustration... Många som tävlar verkar ofta undvika att jaga just skog med sina unghundar, utan håller sig till fält och fjäll till allt sitter och får ändå inse att det inte fungerar likadant i skogen.

[pow]

Likafullt hyllade du din far i sammanhanget när han uppförde sig som en ren skitstövel?
Samma typ som bara anser man får fiska när man fiskar uppströms med torrfluga iklädd tweed...

På vad sätt är det att vara en skitstövel för att man konstaterar det uppenbara i situationen. Om nån är och jagar med hund och fäller vilt är då min spontana reaktion, "grattis, gjorde hunden ett bra jobb?"
Men det kanske bara jag som tänker så...

Finns inga speciella "typer" med stående fågelhundar, vi är precis som alla andra väldigt olika. Vissa jagar bara jaktprovsmässigt och andra jagar annorlunda, de flesta har nog väldigt trevligt i skogen oavsett. Men det är svårt att jaga skog jaktprovsmässigt med en stående hund, kräver ofta nå enormt med träning, erfarenhet och troligtvis en väldigt stor del frustration... Många som tävlar verkar ofta undvika att jaga just skog med sina unghundar, utan håller sig till fält och fjäll till allt sitter och får ändå inse att det inte fungerar likadant i skogen.

Precis, men varför då skaffa en stående om man inte vill lägga ner tiden? Om man ska ge råd åt en nybörjare som vill göra "rätt", som jag förstår det (jag kan ha fel, det har hänt mer än en gång). Varför säger man:
För unghund, bara A.
I takt med att hunden blir äldre/visat att den vet vad den ska göra, fler och fler bokstäver för att som nu med min 5-åriga hund så gäller hela alfabetet. (Har vi haft god jaktlycka så går det mer och mer mot A igen)
Så när är hunden nog gammal för att hela alfabetet ska gälla? 1,2, 3 eller 7 år? Eller styrs det mer av "god jacktlycka"? Lite fågel i säcken, jag skjuter på allt och så får jycken själv klura ut när husse tycker att den har gjort rätt? Mycket fågel i säcken, nu kan vi återgå till att göra rätt igen?
Jag har då aldrig sett en hund som är vass nog att reds ut den logiken. Alltså, man kan lika gärna ha en gris, ett får eller vad djur som helst som springer runt i buskarna och lever om och så skjuter man det som flyger upp...