Ripjakt på fjället stående fågelhund - när

[pearl]

Hej!

Håller på att planera lite jaktdagar i höst och kommer ha 2veckor helledigt som jag tänkte avsätta för jakt på ripa med min vorsteh.

Första veckan jag åker upp hade jag tänkt ta vid premiären. Först hade jag tänkt att köra två veckor i sträck, men insåg att det kanske är klokare att dela upp jakten lite mer över säsongen.

En bekant tyckte att oktober brukar vara riktigt bra att åka upp och jaga i fjällvärlden efter ripa.

Hur ser ni på detta? När anser ni att det är bäst att jaga ripa med stående fågelhund? Hur skulle ni ransonera över säsongen med två veckors ledighet?

Har en unghund där vi ifjol tyvärr inte hade någon vidare jaktlycka, är förväntansfull på den kommande säsongen.

Jagar i fjällen västerbotten med utgångspunkt kring Hemavan, om någon vill vara så pass generös att tipsa om bra marker får ni såklart gärna göra detta, ta det via pm =)

[gynner]

Fjällen i Sverige är långa i oktober kan det vara svårjagar i Kiruna men fantastiskt söder ut.

Brukar själv försöka jaga max 3 dagar i sträck och någon vilodag emellan.

I år blir det dock 5 dagar på premiären och då blir det nog några halvdagar om jag bara kan hålla mig. Lättare om det är finväder långa luncher i solen är trevligt är det regn stretar man på.
Har jagat slut på min hund så jag mer eller mindre fick bära henne till helikoptern inget positivt i det.

Hundarna jaga oftast mer än de har förstånd till.

Har tyvärr aldrig jagat i Västerbotten så har inga tips.

Är det finväder kan man ju spendera lång tid på fjälls men man behöver ju inte jaga 6-10 h över hunden.

Skall man utgå från stuga hade jag lagt in vilodag efter väder men inte mer än 3 dagar i sträck.

Har man unghund är det viktigare med bra marker än långa dagar.

Det är få vorsteh som har mer förstånd än springlust

/Jonad


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[pearl]

Tack för svar.

Han jag pratade med som talade varmt om oktoberjakten jagade enl. uppgift i Kiruna. Men det kanske kan variera även där.

Ska nog försöka jaga lagom då hunden dessvärre blev ormbiten runt midsommar, varpå träningen blivit lidande (har såklart fått veterinärbehandling och ok att köra igång med träning som vanligt).

Har du några bra generella tips på jakten som sådan? Vad du brukar tänka på? Kanske några nybörjarmisstag man bör undvika osv.

[gynner]

Vi har då haft snö i mitten av september i Kiruna.

Tips låt hunden jobba, stressa inte vid fågelsituationer, skit i träning på fjället när du jagar, låt hunden söka av innan du stampar in i markerna.

Njut av fjällen, god mat, trevliga kamrater och hundarna.

/Jonas


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[don corleone]

Tack för svar.

Han jag pratade med som talade varmt om oktoberjakten jagade enl. uppgift i Kiruna. Men det kanske kan variera även där.

Ska nog försöka jaga lagom då hunden dessvärre blev ormbiten runt midsommar, varpå träningen blivit lidande (har såklart fått veterinärbehandling och ok att köra igång med träning som vanligt).

Har du några bra generella tips på jakten som sådan? Vad du brukar tänka på? Kanske några nybörjarmisstag man bör undvika osv.

Egentligen tänkte jag inte vara med på forumet längre, efter en bannlysning för att jag uppfört mig otrevligt!? (för att jag försökt föra in sunt förnuft om en vårkåt fasantupp hos vissa som kallar sig "jägare"). Nåväl, eftersom jag sedan sådär nästan 40 år har vurmat för fågeljakt i allmänhet och jakt över stående i synnerhet, så vill jag gärna dela med mig av MINA erfarenheter. Du har som jag förstår en vorsthe, ja det är enl.mig ett mycket bra val, ja kanske det bästa (också enl. mig). Men, den kräver sin "man" (nu trampar jag väl på en del feminister, så jag lägger till "eller kvinna"). Rasen gör som Gynner säger "jagar å springer mer än den har förstånd till", men å andra sidan har du en hund som ALDRIG vägrar att jobba. Som unghund bör du ta det lite "piano", så att jaga 3 dar i sträck, det blir nog för mycket. Gjorde själv det misstaget med min första KH i början på 80-talet (5 dar på raken) efter det blev det inte mycket mer. Som erfaren inom travbranchen så finns det en god regel "bränner du en tvååring, så kommer den aldrig tillbaka". Råden jag kan ge dig är att låta hunden jobba ifred,kalla in den om du tycker att den flyter ut för långt, kommer den inte på kommando så hjälper det inte hur mycket du än visslar eller skriker, sätt dig då hellre på nån sten och vänta in den, ta ett litet "psykologiskt snack" släpp igen och försök hålla kontakt (det där berömda osynliga kopplet). Du har säkert hört skrönan om hur man känner igen en vorstheägare på fjället? "han är illröd i ansiktet och så hes så att han inte kan prata" Skulle däremot unghunden gå på ren, ja då JÄVLAR gäller det för dig att sätta stopp, med alla tillbuds stående medel, även våld (som att fota till en vårkåt fasantupp)HOPPSAN! nu kom det igen, sunt förnuft alltså.
När det kommer till jakt senare på säsongen, då är min erfarenhet att ripan blir mer varsk, problem speciellt för unghundar som kanske är lite för mycket på det, kullarna håller ihop bättre tidigt på säsongen och trycker hårdare, så det är nog att rekommendera. Hur många gånger har man inte blivit blåst av en "jävla riptupp" som knorrar sitt varningsläte och drar sen åt helvete, långt utanför skotthåll för hagel, därför har jag alltid en lätt å behändig kombi på de senare höstjakterna (ingen jävel ska skratta åt mig)
Ja, du frågar om andra misstag som en nybörjare bör undvika, tja, enl. mig så är vi alla nybörjare och gör ideliga misstag, för varje år lär man sig nåt nytt (allmänt kallat erfarenhet), men en sak kan noteras, ofta skjuter man för snabbt, då blir det korta håll, grova skottskador på köttet, lättare att missa och framför allt tänk på INGA LÅGA SKOTT över hund!!!
DE BARA UT Å PRÖV!

[Canta]

Ja, men välkommen åter, Don Corleone. Den där löjliga fasantuppgrejen får väl läggas till arkivet nu o nya tag gäller.
Är väl rätt få, inkl s.k. moderatorer, som kan uppvisa sån jaktlig erfarenhet som D.C. och av sån typ som verkligen kan vara till nytta för många unga/nya.

[detstorabla]

kan tillägga att jag fiskade en vecka (utan hund) i Arjeplog och har aldrig sett mer ripa

Skickat från min SM-G960F via Tapatalk

[don corleone]

Ja, men välkommen åter, Don Corleone. Den där löjliga fasantuppgrejen får väl läggas till arkivet nu o nya tag gäller.
Är väl rätt få, inkl s.k. moderatorer, som kan uppvisa sån jaktlig erfarenhet som D.C. och av sån typ som verkligen kan vara till nytta för många unga/nya.

"en får tacke" som Tage Erlander sa, men du själv står inte i skuggan när det gäller att ha fötterna på jorden, eller rättare sagt i dyngan. men en sak jag glömde att rekommendera för "Pearl" är att investera i en Garmin (eller nåt liknande), för som vi gamla fick lita på pingla på hundarna, det funkar definitivt inte nu när trummhinnorna är tjocka å oigenomträngliga som "träbonnalaer". "träbonnalaer" är översatt till svenska, överlädret på träskor. Detta uttryck för mig onekligen till en historia berättad för mig för många år sedan av en "landbygdsbo", kanske inte helt rumsren, men ändå värd att berätta. Det handlar om en "nucka" som äntligen fick tag i en "kaer"(karl) "ho va tjock som a traebonnalaer, men när ho väl sprack så va de å å på som å baga vaffler" ??? ja översatt (med risk för att återigen bli satt i skammvrån)Hon(mödommen)var svår att ta sig igenom, men när det väl var gjort så var det av och på som när man bakar våfflor.
Tack för ikväll.

[pearl]

Kanonbra tips, tack!

Har tränat endel på Långtora i år, fina marker och mycket fågel.

Har även skaffat en garminpejl (vet att de finns de som fnyser åt pejl, men känns tryggare).

Har ni några konkreta tips på ungefär hur stort sök man vill ha? Förstår ju att flera faktorer kan spela in här, men finns det något generellt vad gäller avstånd? Hur brukar det gå till på proven?

Är ju själv ivrig att jaga nu, men tror att det får bli lite lagom piano, hellre lite kortare dagar med vila. För det är ju verkligen som ni säger, hunden har ju inte vett att ta det lugnt själv.

[gynner]

Hur stor sök men vill ha är väl upp till var och en. Vissa av mina pointervänner vill ha hela fjället och andra har 50m på sina hundar.

Men anpassat sök efter terräng är att föredra. I skogen kan 50m vara stort på fjället så stort man orkar gå. För mig är kontakt viktigare, tyvärr brister min tik i detta i skogen hon har koll på mig men visar inte upp sig samt att hon ibland gör en del monsterturer.

Men för mig 150-200 meter max i fjäll om man ser hunden, viktigare dock att hunden får med sig marken. I skogen under 100m och god kontakt.
Dock blir de flesta habitatsökare efter ett tag och rutin är trevligt när man jagar.
Dock är proven lite mer digitala, vidd, fart, reviering etc.

På ett fält är reviering lite enklare då man oftast kan anta hur det blåser men i skog och fjäll har man ingen aning så lita på hunden.

Glöm inte att jakten med hunden skall vara rolig låt hunden jobba på och finslipa hemma vid behov. Det betyder ju inte att den får härja fritt men det finns många fågelhundar som är söndervisslade och sönderkorrigerade.

Uppmuntra kontakt och håll in hunden om det börjar bli väl stort. Det jag bråkar på fjället med hunden om är renarna då det är svårt att göra någon annanstans och ibland eftergång om det inte är en unghund.

/ Jonas


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[don corleone]

Kanonbra tips, tack!

Har tränat endel på Långtora i år, fina marker och mycket fågel.

Har även skaffat en garminpejl (vet att de finns de som fnyser åt pejl, men känns tryggare).

Har ni några konkreta tips på ungefär hur stort sök man vill ha? Förstår ju att flera faktorer kan spela in här, men finns det något generellt vad gäller avstånd? Hur brukar det gå till på proven?

Är ju själv ivrig att jaga nu, men tror att det får bli lite lagom piano, hellre lite kortare dagar med vila. För det är ju verkligen som ni säger, hunden har ju inte vett att ta det lugnt själv.

Gynner har redan gett dig de flesta tips som går att få, men jag kan väl försöka fylla på med nåt i alla fall.
Det där med "fnyser åt pejl" Bullshit kallar jag det, fjället är definitivt inte slätt som en stubbåker, tvärtom och du kan inte ha koll alla gånger vart hunden tar vägen, över ett litet krön åt NV och då tror du den är i den riktningen, sedan dyker den upp i NO (som ett ex.bara). Skogsjakt är betydligt jävligare, det säger ju sig själv, där ser du kanske en skogskant längs en myr och vips, så är hunden borta. Att då inte veta vart den är, ja det kan du gott överlåta till de där "finlirarna" utan pejl.
När det gäller söket (som Gynner säger) det bestämmer du själv och hunden, men att låta en unghund gå ut för långt är inte riktigt smart (enl. mig) för det är då lätt att förlora möjligheterna att korrigera den, dessutom blir det jävligt jobbigt att ränna över fjället flera hundra meter varje gång hunden hittar nåt intressant (i alla fall för en gamm gubbe med knä å höftskador). Ett tips är att hellre ha nåra fladdrande tygremsor i halsbandet istället för signalväst, de syns mycket bättre. (har hänt att jag skurit sönder nån ljusfärgad T shirt som remsor, när annat fattats, vad var det hon sa, Kajsa Varg "man tager vad man haver")
Ett sista tips, som jag själv fick av en Dansk fågelhundsguru, när han studerade en av mina unghundar under ett rapphönssök där hunden stod som en "brudgummapitt" och jag lät henne stå kanske för länge.
(försök till danska) "do har en mae god hond, men for faen, lae henne icke sta så lange", ja den som begrep språket förstår att det kan resultera att du får en hund som blir för trög i avancen, detta har jag just nu, annars brukar det vara tvärtom.
Nu ser vi alla "fågeljaktsfreakar" fram mot dagen D. Själv börjar jag premiären i skogen en eller kanske 2 korta dar för att värma ur den värsta "dampen" (dom är ju födda med den där bokstavskombinationen) och gör endast 2 dar på fjället och förhoppningsvis avsluta med nåra dar i skogen. Man måste ju hinna med att umgås med mat å dryck också, senare blir det givetvis höstjakt och ännu längre fram, jakt med hund OCH skidor, men det får vi ta senare.
LYCKA TILL

[Max]

Ang pejl så vill jag bara flika in med att det är våldsamt fin & uppskattad när hunden är ”försvunnen” och man kan söka den med precision. Har på så vis hittat min jämte på en klippavsats han på något vis kommit ner på. Att fortsätta ner hade han inte mått bra av & uppåt var för brant för han.
Till fjälls tycker jag det är fint med kartan oxå, lätt att hålla sej innanför gränser och på behörigt avstånd från tex fjällrävs gryt
Jag ser inga nackdelar med tex en Astro


Skickat från min iPhone med Tapatalk