Kolvvinkeln passar mig bra, pipnlinjen ligger väldigt lågt, trycket går att få ruskigt bra.
Lugrar är tillverkade av sex fabriker mellan 1900-1945 (DWM, Erfurt, Simson, Spandau, Mauser och Eidengenössiche )
Sen finns det Vickers märkta lugrar med, men de är inte tillverkade av Vickers och sen finns det även sk. lugrar tillverkade efter 1945 av Mauser (70 tal) och Mitchellarms på 90 talet (stoegermärkt)
Dessa efterkrigstillverkningar kan närmast och enklast beskrivas som nått JÄVLA runk, och skall bestämt undvikas.
Av de riktiga lugrarna 1900-1945 så undviker man att välja fina orgnalvapen och det finns massor med bastarder som fick finska pipor under 50-60 talet eftersom det alltid varit en populär tävlingspistol.
Man väljer alltså en bastard om man skall mecka och klydda.
Min avsikt är att optimera tävlingsegenskaperna i Lugern genom att ge den en tyngre pipa (bättre balans), ställbart sikte, trycktrimminig och förbättring av greppet.
Först ut var pipan.
Pipan startar som ett 32mm runt räfflat ämne, som får gänga och patronläge därefter fräses oktagon med integrerat korn.
Därefter passas pipan in mot gaffeln och pipans oktagon fräses ihop med gaffeln
Tryckena är ALLTID misshandlade av nollor som inte har en aning om vart de skall fila.
Därför börjar jag alltid med att blueprinta trycket.
Svetsar upp upphaksytorna med TIG och antingen CASTOTIG5 eller UTP73G2 som är härdande trådar.
Dvs svetsen blir ruskigt hård direkt efteråt.
Därför är det av synnerlig vikt att man förvärmer och anlöper biten korrekt efteråt annars kommer övergångszonen att spricka
Tryckdelarna åker upp i verktygslipen och slipas in till korrekt mått.
Jag "filar" eller bryner i princip aldrig på tryck eftersom det aldrig blir bra.
Istället för att ytorna blir plana och i rätt vinkel blir de undantagslöst runda och elendiga.
Tryck skall slipas!
