Ställt frågan på Castboolits med,bla,vilket äskat en mindre hoper svar.
Jag HAR gjort fel,inget att snacka om,och det primära sådana är så jag på sitt sätt närmast skall skämmas för det.
Jag har ju "sluggat" båda vapnen,men analytisk eller inte till trots...har jag inte skrivit ner vad det gav. Så det måste göras igen.
Tydligen är det så att det där med diameter är känsligt när vi talar PP. Man bör ligga ngn sketen tusendels tum under bomdiameter,vilket jag def inte gjort igår med Schweizar´n. Där har glappat halvt om halvt rejält,och det duger tydligen inte.
Mina tankar med en längre kula går enl uppgift fetbort pga pipornas rent relativt långsamma räffelstigning (med dagens mått mätt) och ca 1:30 i båda fallen. Det som sagts är att tom den omoddade LEE kulan är på gränsen till för lång med sina ca 23mm. Om ngt,för att komma upp i vikt,skulle man gjort om den ifrån sk GG (grease groove) till "slick". Dvs hela plansidad,typ som de hexagonala Whitworth kulorna vi gjuter.
Pappret så.. Där ställer jag mig ffa lite undrande. Jag har ju använt två typer varav kalkerpappret är det tunnare med endast ca 4/100mm tjocklek. "Kraftpappret" är där ca 9/100mm,vilket givetvis blir en ganska stor skillnad när man lindar 2 varv och därmed skall ta tjockleken ggr 4.
En del har pratat om att pappret strimlas vilket då mer insnöade/nördiga PP killar menar är galet.
Den mantel pappret ger skall följa kulan för att separera från kulan i princip i samma ögonblick som den lämnar mynningen.
Bla därför lindas patchen hårt kring basdiametern,men tillåts sticka upp aldrig så lite där kulans "ogive" börjar. Mao,patchen passar dåligt just där och tanken med det är givetvis att ge luften någonstans att ta sig in emellan papper och kula enkelt i samband med att kulan lämnar mynningen.
Men strimlat papper är tydligen mkt mkt dåligt...
Problem det med,eftersom jag skjuter med infettad 1/8" (dvs ca 3mm) tjock wad. Alla använder de en eller flera wads,men då oftast torrt och det fett man adderar i form av sk grease cookie finns enbart närvarande för att reagera med krutets förbränning,och därmed för att hålla slagget mjukt. Kulan har inget behov av smörjning alls iom att pappret just agerar mantel.
Iom infettad wad så innebär det att det fungerar som "klister" närmast mot mantelns botten. Eller ja,tom mot kulans bas,eftersom den när patchen är lagd rätt skall vara frilagd i mantelns centrum.
Mao behöver jag addera en pappersbricka,vilket jag då iaf kommer göra av mjölkkartong som jag stansar ut med hålpipa. 10mm borde bli vettigt?
Men oavsett,det hela får börja med att jag sluggar båda piporna igen och arbetar ut ifrån de uppmätta måtten.
Därefter vette fan om det inte vore idé att svarva ytterligare ett kalibreringsöga så att jag kan patcha med båda papperstyperna. I det läget,för att kunna skjuta den ngt trängre Schweizaren med det kraftigare bruna pappret,så måste kulans diameter ner ngn tiondels millimeter till,antar jag. Lindar jag 9,55 kula med två varv går det INTE ner iaf,så mkt är säkert.
Därmed uppstår frågan till grad,hur trångt är för trångt? Ja,om jag förstått killarna rätt så är det där med det rent fysiska måttet det man måste utgå ifrån. Det funkar INTE som med en Miníe eller liknande utan måttet behöver vara bra mkt mer pang på.
I normala fall förväntar vi ju oss ett visst mått av expansion av kulans bas vad avser diameter,och det har sagts att med wads på plats så KANSKE en fullmjuk kula expanderar NÅGOT.
De drivna killarna,om jag fattat rätt,använder en sk wad stack för att arbeta som en form av kudde just i meningen att skydda kulans bas,och man varierar antalet wads eller tjocklek som effekt.
De flesta verkar trots det använda 1/8" tjocka wads och använder istället fler vid behov. Alltså ett sätt att styra hur mkt "kudde" det hela utgör.
Så.
Oavsett krut och mängd så..
I med krutet,helst via drop tube.
Därefter en pappersbricka (mjölkkartong) för att separera laddningen från en grease cookie (eller för all del infettad wad då)
Ner med den i mitt fall infettade waden,följt av nästa pappersbricka. Denna brickas uppgift är att hålla isär manteln och den infettade waden.
Till sist den papperspatchade kulan.
Hm. Jaja. Har de sagt det så...
Däremot har jag ffa inte fått ngt eg svar på vad i pappret som är väsentligt,egentligen. Alltså,är ett 4/100mm tjockt SEGT papper sämre eller bättre än ett 9/100mm SEGT papper?
Som jag förstått det är vad som sker att pappret skjuts in mellan pipa och kula till den grad att pappret låser det hela,och därmed agerar mantel. Pappret får därför heller inte vara av lätt brännbar typ.
Men?
Som jag ser det torde då papprets tjocklek,eller behov därav,vara en funktion av räffeldjup? Känns ju som det rimliga iaf? Att pappret tillåts komprimera till grad i samband med tryckökningen,och att pappret då expanderar ner i räfflorna - bland annat.
Om jag då har ett vapen med ovanligt djupa räfflor,som tex en m/1851 kammarladdare,så torde ju ett tjockare papper vara av vikt.?
Bara logik nu...
Kulan skall vara antingen fullmjuk alt mkt låglegerad. Max 1:20,men som sagt helst fullmjuk. De som skjuter patron använder tydligen primärt mellan 1:16 och 1:20 som legering. Mao fullmjukt eftersom det är en mynningsladdare och vi därmed inte pressar kulan till mått i den meningen man gör med patron utan kulans basmått är såpass mkt mindre att den passerar hela räfflingen,av nödvändighet.
Jahepp.
Dags för ritbordet igen då antar jag.
Intressant detta. Mkt intressant...ÄVEN ner resultaten är nedslående,som igår. Då är det ju bara att kvittera att man gör ngt fel och fråga de som vet bättre..
