En sorgens dag, Forskulla Cindy 15.12-03 - 9.5-09

[börje]

Det är med tungt hjärta o fuktiga ögon jag sätter mej vid datorn ikväll. För två veckor sen märkte jag att Cindy inte var sitt vanliga jag, lite hängig var hon, och en dag matstrejkade hon. Nästa dag var hon bättre och åt med god aptit, men hennes andhämtning var "kort" och flämtande. Sen efter ett par dagar så var hon återställd, för att två dagar senare ha samma andning pånytt. Matlusten fanns där, ännu igår åt hon normalt, omän det tog lite längre eftersom hon hade lite jobbigt att andas. Jag åkte därför in till veterinären igår, för att få det besked som jag inte ville ha, men egentligen visste om. Hon hade ju börjat tappa musklerna, så jag visste vad som väntade. Röntgenbilden av bröstkorgen visade knappt revben o hjärta, såpass svart var den. Veterinären sa att det kan gå mycket snabbt, så hon undrade om jag brukar ta bort mina hundar själv vid behov, det var ju dag innan helg. Jag berättade att jag nog var kapabel att göra det, det skulle inte bli första gången, och onödigt lidande kan man ju inte utsätta sin vän för. När vi kom ut från mottagningen trippade Cindy nätt vid min sida och hoppade in i bilen själv, en VW Transporter, utan några problem. Jag tänkte att nog har vi väl en liten tid tillsammans ännu, såpass pigg verkade hon. När vi kom hem åt hon sin vanliga ranson utan problem, sen gick hon in i koijan och la sig. Senare på kvällen när ett par valpköpare och deras familjer/kompisar kom för att hämta sina stövarvalpar, var Cindy ute i hundgården och kollade vad som hände på gården.
I morse hällregnade det, så jag stack in maten i kojan åt Cindy, så hon inte skulle bli våt i onödan. På eftermiddagen, efter att jag levererat ett par valpar till, gick jag för att kolla hur Cindy mådde. Hon hade inte rört maten, och ville inte komma ut ur kojan. Jag fick lyfta ut henne, sen bar jag in henne i köket och satta ner henne på golvet. När hon skulle ta några steg svajade hon till, så då sa jag till min Mamma, att nu är det dags. Eftersom ännu en valpköpare var på kommande, så fick Cindy tillbringa ett par timmar inne i huset, innan jag la henne i bilen och åkte till min hundgravgård, så nu ligger hon och vilar bredvid Minna, Molly o Rölli, samtliga finnstövare.

sista timmen 2.jpg

sista timmen.jpg

Dessa bilder togs just innan vi åkte på vår sista resa.

lgjakt -08.jpg

Denna bild togs i mitten av oktober -08 en stund efter att jag skjutit en kalv på gångstånd undan cindy, därav den välförjänta pilsnern efter avslutad jakt.
Börje

[Gnist]

Så tråkigt att behöva läsa detta och jag lider verkligen med dig.

[KeYbonE]

Blir rörd när jag läser detta...

Alltid lika hemskt o förlora en så nära vän, men blir ju tyvärr ett måste i en liknande situation...

Tänker på er...

[Robban M]

Fan va tråkigt Börje.

[Tompa Jan]

Hua, grymt. Beklagar.

[börje]

Tack för omtanken alihop, nu så lämnar jag denna tråd för ikväll, för det är svårt att se tangentbordet genom tårarna.
Börje

[Harvner]

Beklagar börje!

/Jonas

[förvirrad]

Vad fan ska man säga så att det räcker till? Du har min djupa medkänsla.

[Karelar_Magnus]

Beklagar sorgen
aldrig roligt att säga farväl till en god vän

[nature]

Fint skrivet om något mycket jobbigt och svårt.

Min varmaste medkänsla, Börje!

[Schumacher]

Mycket tråkigt, beklagar verkligen!

[grabben]

Har ju nyligen vart i samma situation, det är fan så tråkigt o känns som det aldrig vill gå över.
Men som tur är gör det ju det.
MVH:Roger

[djkj]

Vackert skrivet, jag blir verkligen berörd. Det blir extra påtaglit för mig då jag snart blir tvungen att göra
min sista resa till skogen med min fyrbenta jaktkamrat, Hon har passerat 12år och blivit mycket svag.

[lsjonsson]

Beklagar sorgen Börje!

[Dansken]

Beklagar sorgen........

[Famous grouse]

Beklagar sorgen Börje. Genomled samma sak i höstas och det smärtar fortfarande även om jag mer och mer minns alla fina stunder med glädje.

Erland

[Ponte]

Beklagar sorgen Börje!

[Fritz Kraut]

Beklagar förlusten.

Fritz

[NS]

Beklagar sorgen.
Vi är nog en del som vet hur de känns.

Finns inget o säga som hjälper i tröstens mening men när det käns som mörkast så brukar det ljusna så småningom o det är de ljusa minnerna man har kvar så länge man nu är klar knoppen.
O allvarligt talat så önskar iallfall jag att de sista man har koll på i livet är alla goa hundar som passerat.
Förhoppningsvis möter man dem på andra sidan bron än en gång.
Är min fulla övertygelse att vi än en gång får jaga med de goa hundar som passerat genom livet när vi själva vandrar vidare.

MVH
Niklas

[brinkenberg]

Man undrar vad fan man håller på med varje gång detta inträffar men som en lite tröst vill jag säga att, reaktionen du visar är ett tecken på att du är en fullt normal empatisk tvåbening

//Stefan.